Igår blev journalisten Joakim Lamotte rånad, slagen och våldsamma maskerade unga män slängde bankers efter honom i Trollhättan. Jag beskrev händelsen i artikel igår. Polisens passivitet som syns på de olika videoklipp som varit i omlopp på Twitter under dagen har startat en diskussion om polisens mycket passiva sätt att hantera situationen.
Polisen ”Peppe Larsson” skriver på Twitter:
(Hela tråden hittar ni här.)
”Stökigt på Kronogården – stor polisinsats vid torget
Det är återigen stökigt på Kronogården i Trollhättan – där gäng med ungdomar kastade bangers och sköt raketer. En polis har skadats i huvudet efter att ha attackerats med en flaska.
Av kommentarerna i tråden undrar många varför vi inte går in och ”rensar”. Frågan är inte enkel. Inte heller står kåren enad om hur dessa situationer ska hanteras.
Som polisinsatschef är det mycket som ska vägas mot varandra. Tillräckligt med personal att hantera situationen?
Om vi kliver på och ”rensar”, vilka blir konsekvenserna? Kommer halva stadsdelen stå i lågor, vad blir den ekonomiska kostnaden, hur kommer vi framöver kunna få kontakt och långsiktigt förbättra möjligheterna att detta inte uppstår igen?
Frågorna är många, svaren likaså.”
Särskilt raden ”Kommer halva stadsdelen stå i lågor” utmärker sannolikt det avvägande polisen gjorde på plats. Det får tolkas som att polisen hellre låter en journalist som i förväg meddelat dem att han ska göra ett reportage på en plats och polisen bedömt att han behöver skydd, och därför satt in polisbevakning, bedömer att de inte kan skydda Lamotte, för då finns det risk att våldsverkarna hämnas.
Polisen backar alltså och låter därmed signalen gå fram till våldsverkarna att det är de som styr stadsdelen, precis som de önskat. De skriker ju till och med till Lamotte att han ska lämna ”deras” plats. Polisen ger dem alltså rätt.
Det här med våldskapital.
Polismyndigheten innehar våldskapitalet inom svenskt territorium enligt lag. Det finns mycket få lagliga möjligheter för enskilda medborgare att skydda sig själva mot angripare. Man får inte heller inneha vapen till självförsvar. Reglerna om nödvärn och nödvärnsaccess tillämpas mycket strikt. Det får därför anses i stort sett olagligt att själv försvara sig vid angrepp.
Med det som bakgrund, hur ska vi förhålla oss till det faktum att polismyndigheten gör ett övervägande om att våldsverkare hämnas om de skyddar en medborgare?
I twittertråden reagerar användarna starkt. De menar att polisen genom att backa för våldsverkare som enligt de filmer som tagits på platsen gjort flera lagbrott. De har varit maskerade, vilket är förbjudet på allmän plats, de har slängt bangers mot människor, vilket i realiteten kan utgöra livsfara för allmänheten. De har gett Lamotte ett antal slag, varav ett i ryggen. De har slagit en flaska i huvudet på en polis. De har också utgjort fara för allmän ordning och säkerhet. Det är givetvis en fråga för rättsväsendet att utreda vem som har gjort vad, men otvetydigt finns det brott begångna som föranleder att man kallar på förstärkning, omringar området, griper de inblandade och bussar iväg dem från platsen. De har inte rätt att vara maskerade och går då således att identifiera.
Hur kommer allmänhetens förtroende för polisens våldskapital och förmåga att skydda medborgarna att påverkas av deras passiva agerande?
En användare skriver:
”Det går ju även att vända på argumentet. Vad händer om polisen fortsätter med sin passivitet? Om det på bara 30 år blivit så här illa, hur ser det ut som ytterligare 30 år? Hur ser det ut om vi fortsätter med pizzabjudning, skrattretande fängelsestraff etc?
Dvs, ni står maktlösa. Att massmedia är så tysta om att en journalist, mitt framför ögonen på flertalet poliser, blir rånad, är också väldigt talande. Samhällsutvecklingen ser dyster ut. Sverige har kapitulerat.”
En annan användare skriver:
”Saken är den att erat lågeffektiva bemötande på deras skit bedöms av dem som ett tecken på svaghet. Sorry, men det är den enkla sanningen. Det är därför de vågar attackera er.
Det suger, jag tycker om polisen och anser att ni är behövda.
Men om ni inte finner eran ”röst”.. Ja.”
En tredje användare skriver:
”Polisen har dålig respekt med sig. Att gå in och rensa en gång väcker sannolikt hämndlystnad. Hade polisen varit känd för att vara på plats och att med kraft kunnat stoppa, ertappa och fånga kriminell verksamhet hade det verkat hindrande. Idag blir polisen lätt lite löjlig i sin passivitet.”
Man kan läsa in en omtanke om Sverige och en mycket stor oro för hur våldsspiralen kommer att utvecklas om polisen inte agerar i stor skala och tar tillbaka initiativet och våldskapitalet.
Hur går vi vidare?
Min övertygelse är att det är mycket bråttom att ta tillbaka våldskapitalet i dessa stadsdelar.
Jag tror att alla särskilt utsatta områden måste åtgärdas på samma gång för att undvika kravaller. Det är alltså en riktigt stor åtgärd som måste till och det måste ske välplanerat. Till att börja med förutsätter hela operationen att det finns tillräckligt många rymningssäkra förvar. De måste byggas. Insatsen ska vara extremt hemlig. Jourdomstol och särskilda katastroflag måste stiftas. Det ska bli möjligt att efter jourdomstols beslut kunna direktavvisa personer som är i landet illegalt. Det ska också gå att döma folk till fängelsestraff och frakta dem till hyrda fängelseplatser i utlandet om de har dubbla medborgarskap.
Att hyra in personal från utlandet för att till exempel omringa och vakta en stadsdel kan bli nödvändigt. Det finns länder som har poliskårer som har lång erfarenhet av att hantera stora gäng/klanliknande grupperingar med stort våldskapital och som har uttalat förakt för rättsstaten. Förutom att hyra in kunnig personal kan vi ta erfarenhet av hur stora tillslag mot stadsdelar planeras och genomföras och hur man hanterar de hämndaktioner som följer. Vi kan hyra in delar av den operativa ledning som måste styra operationen. Vi måste också överväga att hyra in operativ personal som bistår våra svenska poliser eftersom de är alldeles för få till antalet. De inhyrda får då stå under svenskt befäl.
Visst kostar det pengar och säkerligen även förlust av prestige att be andra länder att hjälpa oss. Jag ser det dock som den enda framkomliga vägen givet att ”Peppe Larsson” verkligen ger uttryck för en generell syn i den här frågan i svensk polisledning. Allt annat än åtgärder så kraftiga som jag beskriver här kommer att leda till värre konsekvenser.
