Brexit är nu verklighet. Jessica Stegrud (SD) intervjuade den konservativa ikonen Daniel Hannan från Storbritannien.

EU Politik utrikes

”Kom ihåg att du är i Bryssel för att
representera Sverige och inte i Sverige för att representera Bryssel”

Kloka ord från Stegruds numer före detta partikollega i ECR och konservativ ikonen Daniel Hannan, som Jessica hade en pratstund med i veckan. De samtalade bland annat om hur länge Hannan kämpat för en Brexit och varför, vad konservatism är idag och vad SD kan göra för att minska den starka polariseringen som genomsyrar politiken idag.

Hannan har kämpat för ett självständigt Storbritannien sedan 1990. I EU kämpade han helatiden för för ett annat sorts EU. Det som förändrade allt var Mastricht. Tills Machstrichtavtalet gick igenom kunde man argumentera för att EU handlade om ekonomi och handel. En klubb med länder som gjorde sådant som länderna klarade sämre var och en för sig. I och med Mastricht utökade EU sin juristriktion till att gälla allting, utrikespolitik, medborgarskap, kriminalpolitik. En hel rad områden som inte hade något alls att göra med handel eller ekonomi. Från den dagen har han kämpat för att få EU att återvända till att handla om ekonomiska frågor och inte om en EU-regering. Han har ansett helatiden sedan dess att om de inte kan övertala resten av EUs medlemsländer att göra det, måste de förhandla fram en egen status i EU, ett specialavtal. Han frågar sig varför EU med en folkomröstning hängade över dem 2016 inte var beredda att ge upp så mycket makt att de kunde behålla den näst största nettobidragsgivaren i unionen. Så mycket är makten värd för dem. Det är något att komma ihåg i det här sammanhanget, och en klar indikation på åt vilket håll EUs mäktiga ledare tänker sig att föra EU framöver.

Lycka till Daniel och UK!!

Här kan du se Daniel Hannans avskedstal till EU. Riktningen för EU har sedan han blev ledamot i europaparlamentet helatiden gått mot federation, eller större integrering som EUs maktpersoner hellre kallar det. Han förklarar kort att EU trots folkomröstningar i Nederländerna, i Frankrike, Danmark, Irland i Grekland och i Storbritannien som motsätter sig större och större integration struntar i detta. Det var naturligtvis det som han tror tillslut gjorde att Storbritannien tog en annan väg, det vill säga att lämna unionen. Han önskade alla länder som blir kvar, även de som önskar sig en federation, lycka till. Storbritannien kommer nu att leva under sina egna lagar.