Partier som vägrar komma med förklaringsmodeller på samhällsproblem förlorar inte bara väljarstöd. De blir också passiva eftersom de saknar analys att bygga handelsplan på. Detta skriver Tapani Juntunen (SD) idag.
Juntunen skriver: Ytterligheterna ägnar sig åt analyser
Vänsterpartiet är ett parti jag har en kluven inställning till. Jag uppskattar att det är ett parti som faktiskt ägnar tid åt analyser. Det är dock både deras styrka och svaghet.
Det är intressant att utöver SD är Vänsterpartiet det enda partiet som menar att kriminaliteten har koppling till invandring.
Tidigare har vi haft ett stort parti som Socialdemokraterna som ständigt har pratat om socioekonomiska teorier där fattigdom är en orsak till kriminaliteten. Samma teori hade vänsterpartiet.
Men det som inträffat är att denna socioekonomiska teori har fått ge vika och istället menar man att rasismen orsakar kriminaliteten.
På en punkt i teorin om rasismen så sammanfaller den med det som jag tror är orsaken. Den gemensamma punkten är ordet exkludering.
Enligt rasism-teorin så börjar invandrare att känna sig och bli exkluderade av yttre faktorer. Yttre faktorer som sämre behandling från andra människor. Av staten som diskriminerar och särbehandlar invandrare negativt. Av fula ord och anklagelser som kommer från omgivningen. Det skulle då göra att en del invandrare fjärmar sig från samhället och även i vissa fall hänger sig åt kriminalitet.
Jag tror tvärtom att det är inre faktorer som gör att exkluderingen sker. För jag håller med om att de invandrare alternativt de med invandrarbakgrund har blivit exkluderade. Men det är den egna bakgrunden som gör att man tillåter sig själv att exkluderas. Det är inte yttre rasism som är orsaken till att man väljer bort alla försök till att vara en del av den stora gemenskapen.
Vilken analys man gör har också sen betydelse för vilka åtgärder man sedermera kommer vidta. Både när det gäller kriminaliteten och i en bredare bemärkelse allt som har att göra med integration. Väljer man teorin om rasism, då är det ju logiskt att man genom positiv särbehandling försöker få in människor som är exkluderade av rasism. Det är logiskt att man hyllar allt det mångkulturella som ideologi.
Men samtidigt är det så att man hela tiden också förstärker olikheter, och bekräftar dem. Med sakpolitik. Det är också logiskt att man anklagar den stora majoriteten även för kriminaliteten eftersom teorin är att det är majoriteten som med sin rasism orsakat den genom att exkludera.
Väljer man istället teorin om att människor helt självmant har valt utanförskapet, och exkluderat sig själva helt på egen hand.
Det som då istället är den logiska följden är att betona likheten. Vad gäller rättigheter, bidrag, möjligheter.
Betona all neutralitet på systemnivå.
För i nästa steg tvingas man sen att konstatera att åtgärderna måste handla om hantering, upprätthålla ordning men också hålla ordning på neutraliteten i hanteringen. Vad gäller kriminaliteten så hamnar ansvaret på individen. Och det är logiskt eftersom teorin går ut på att exkluderingen ut ur den större gemenskapen är självorsakad.
För mig blir allt uppenbart bäst genom att titta world value survey. Det är en mätning av värderingar. Där ser man väldigt tydligt hur Sverige sticker ut i förhållande till övriga, samtliga övriga länder.
Det betyder i praktiken att en flytt till Sverige alltid utan undantag innebär en snabb och stor förändring i en värderingsmässig kontext. Inget annat land kommer utgöra em så stor skillnad i värderingsmässig kontext.
Vad har då detta för betydelse i valet av vilken teori man tror på.
Kan jag se på en människa vad han eller hon har för värderingar? Nej det kan ingen. Det här måste dom som tror på rasism-teorin förklara. För hur kan rasismen öka och vara en exkluderande faktor om omgivningen inte ens kan se på olika människor vilka olikheter i värderingar de har.
Vem är det som kan känna av olikheterna. Det är så klart invandrarna själva. Och då är det väl mest troligt att exkluderingen initieras av de individer som ger upp, kanske aldrig ens varit intresserade av att bli inkluderade.
Det som också är relevant kring det faktum att alla som har flyttat hit har likheter i hur märkligt Sverige kan te sig, är att det i sig utgör en grund för att skapa en ny social gemenskap. Och har man gjort det, då sjunker ju intresset ytterligare för att man ska bli inkluderad i en social grupp. Det mänskliga behovet av social grupp är ju redan uppfyllt. Detta leder till nästa steg.
Vad gör man om man fått nya sociala grupper och behovet av ny social inkludering sjunker mot nollstrecket? Går det så som är tanken att man med sociala piskor mot majoriteten kan förmå de som står utanför den sociala gruppen att bli intresserade av att byta social grupp. Nej det går inte för sociala piskor mot majoriteten är ju inget incitament för dom som inte ens är en del av majoriteten. Det är osannolikt att ens sociala insatser politiskt initierat ens kommer ha någon påverkan på de grupper som valt exkluderingen. Istället blir sociala positiva insatser till skillnad mot de sociala piskorna en majoritetens manifestation för sin egen sociala grupp och de värderingar som ingår i den.
Det är lite ironiskt att det är ytterligheterna som i svensk politik ägnar sig åt analyser. Men det är samtidigt logiskt. Jag talar nu om den parlamentariska delen av politisk ytterlighet. Så det är ingen extremism jag syftar på när jag pekar på både SD och V. Men det är ändå tydligt att ju längre ut på kanten man står på varsitt sätt. Så är det ändå kring samma område analyserna uppstått. Även om analyserna i sig är helt olika.
Det är mitten i svensk politik istället som saknar analyser. Och det gör att strategier saknas. Det gör att politiken blir passiv. För man måste ha någon form av analys med sig i sitt politiska narrativ.
Analys är inget som egentligen har att göra med något intellektuellt eller akademiskt. Det är i själva verket något ytterst mänskligt. Händer det något i landet som saknar tydlig förklaring så funkar den mänskliga hjärnan så att den tvingar fram en förklaring. Och det går blixtsnabbt. Det är en helt omedveten handling.
Har vi då partier som vägrar göra analyser då är det knappast någon fördel för dem. Och det är heller ingen slump att det är just V och SD som ökar i opinonen. Det är där analyserandet sker.
Det är ytterligheterna som gör analyserna. Men det är närmast en historisk ytterlighet att vi i Sverige fått en politisk mittenposition med sådan avsaknad av analys. Det är det som är extremt.
