Materialbrist och krav på material kunde leda till skyddsstopp, då lättade de på kraven för att hålla verksamheten och offrar säkerheten och därmed både anställda och de äldre.

Samhälle

Peter Lindmark: Strax före påsk fattade Arbetsmiljöverket ett beslut som innebar att all personal på Serafens äldreboende i Stockholm måste bära både visir och munskydd varje gång de jobbar nära covid-patienter. Kommunen överklagade beslutet som nu ligger hos förvaltningsrätten.

Arbetsmiljöverket har utsatts för hård press att backa från ställningstagandet. Kommunerna framhåller att det är brist på munskydd och att omsorgen kan hotas om skyddsombud stoppar verksamheter på grund av brist på munskydd.

SVT:s fortsatta granskning – genom både muntliga och skriftliga källor – visar att Arbetsmiljöverket nu justerat sin hållning för att hamna mer i linje med kommunernas.

Arbetarskydd: Uppsägning om vi använder munskydd.

Intern strid om krav på munskydd – skarpt expertutlåtande raderades.

Beslutsfattare och myndigheter är mycket medvetna i alla led men döljer så mycket de kan. Materialbrist och krav på material kan leda till skyddsstopp, så då lättar de på kraven för att hålla verksamheten och offrar säkerheten.

Här är en lång redogörelse från verkligheten.

Vissa fakta har anonymiserats för att skydda källan som gett mig tillåtelse att återge berättelsen:

..-. ..- -.-. -.- | — ..-. ..-.

Jag blev inkallad till min chef och hennes bisittare i morse, för ett ”samtal”. Det handlade (åter) om att de menar att jag inte får prata med mina arbetskamrater om vad jag anser vara bristfällig skyddsutrustning, för då sprider jag oro…

Det Region [censur] anser vara ”skyddsutrustning vid vård av Covid-19-patienter” är alltså enbart plastförkläde och visir. Samt, vid risk för stänk under visiret: vätskeresistent munskydd. Som vi inte har.

Efter en del sedvanligt och ack så tröttsamt tjafs där de ihärdigt hävdade att det inte finns den minsta risk att andas in några som helst virus, ever, om man inte pysslar med ”aerosolgenerande arbetsmoment” som intubering, ventilatorvård osv, vilka inte utförs på vanliga vårdavdelningar, och att inget som patienten gjorde kunde generera partiklar som kunde andas in eller spridas, samt att det inte finns den minsta risk att något stänk ska ta sig in under visiret, följde:

– Vi är alla skyldiga att följa direktiven, det har kommit ett verkställighetsbeslut om det från självaste Regiondirektören, säger chefen och viftar med ett papper.

– Och om jag använder plastförkläde och visir så följer jag direktiven.

– Men du säger ju att du kräver mer skyddsutrustning, och att det här inte räcker. Använder du mer utrustning än vad direktiven säger så följer du inte direktiven.

– Står det att jag ska ha förkläde och visir följer jag direktiven om jag har förkläde och visir.
Vilket jag alltid har. Om jag sedan även har munskydd, eller ifall jag skulle ta på mig en långärmad skyddsrock också, eller till och med ett andningsskydd, så följer jag ändå direktiven, eftersom jag de facto har visir och förkläde.

– Men du får inte gå och prata om att dessa direktiv inte gäller.

– Det gör jag inte. Men ingen kan hindra mig från att prata om vad jag anser om dem.

– Du är skyldig att vara lojal mot din arbetsgivare.

– Vet du vad? Jag har en ännu större skyldighet att följa de krav som min sjuksköterskelegitimation ålägger mig. De kraven är, som ni vet, att agera utifrån vetenskaplig evidens och att ha ett vetenskaplig synsätt. Dessa krav innebär att jag aldrig någonsin får påstå något som det inte finns evidens för. Alltså får jag helt enkelt inte säga att det räcker med enbart förkläde och visir för att skydda sig mot smitta. Alltså säger jag inte det, och kommer inte att säga det, förrän det finns stark vetenskaplig evidens för det. Vidare har jag krav på mig från WHO, FHM och alla andra myndigheter att göra vad jag kan för att minska smittspridning. Dessa skyldigheter väger betydligt tyngre.

– Du kan inte påstå att det finns evidens för att den utrustning vi har inte räcker.

– Det kan jag inte. Men det jag KAN säga, och det jag säger, är att det inte finns evidens för att den räcker, men att det finns evidens för att hostningar och nysningar kan sprida sig många meter och skapa aerosoler, och att det därför tills vidare är bättre att ha munskydd, eller helst andningsskydd, än att inte ha det. Vidare kan jag påpeka det faktum att Region [censur]s föreskrifter skiljer sig från vad WHO, ECDC och andra säger. Detta är fakta, och jag KOMMER att fortsätta prata om fakta.

– Du skrämmer dina arbetskamrater. Det var en som jobbat med dig som var jätteorolig efter vad du sagt! Och dessutom hade hon gått och sagt till andra att vi inte har skyddsutrustning här! Du förstår väl att det blir fel!?

– Vad andra säger och hur andra tolkar saker är inte mitt ansvar. Mitt ansvar är att agera på vetenskaplig basis, och mitt ansvar är att se till att inte sprida smitta vidare. Vidare har jag ett ansvar mot mig själv och min egen hälsa och för mina arbetskamraters hälsa. Jag kommer ALDRIG att agera på något annat sätt, och passar det inte, så får ni ge mig sparken.

Sedan kom samtalet in på att vi nu blivit ålagda att själva städa rum i vilket Covid-19-patient vårdats, i de fall rummet behövs och vi inte har möjlighet att invänta städpersonal.
Chefens bisittare säger:

– Det finns anvisningar på intranätet om hur städning ska utföras. Det man ska tänka på är att patienten ska ha varit ute från rummet i två timmar innan städ får påbörjas.

– Varför?

– Hmm, jaa, inte vet jag, men det måste väl vara för att viruspartiklar liksom ska hinna lägga sig.

– Viruspartiklar som det enligt Region [censur] och er alltså inte finns minsta risk ska smitta…

– Hmm, hehe, jo, men det kanske kan tänkas att de liksom virvlar upp om man börjar städa.

– Jaha, det gör de? Men de virvlar samtidigt absolut inte någonstans när en patient hostar eller nyser. Så besynnerligt.

Nu grep chefen in:

– Man ska inte ifrågasätta för mycket. Följ bara reglerna.

Jag blev också ”ställd inför rätta” för att jag hade setts prata med en person hos oss som beställer varor. Mina chefer sa att jag minsann inte fick försöka pressa fram beställningar av saker.

– Hon bad mig att komma och titta på beställningarna hon skulle göra, därför att hon ville veta vad jag trodde om vilka av alla mängder av olika andnings- och munskydd som fanns i beställningslistan som skulle vara lämpliga att beställa. Det är såvitt jag vet inte förbjudet. För övrigt var det väldigt intressant att se att det finns mycket vi kan beställa.

– Det FÅR VI INTE GÖRA! De munskydd och andningsskydd som finns ska gå till verksamheter där de verkligen behövs, INTE till annat!

– Vet ni, det måste väl ändå vara så att beställande verksamhet själv kan avgöra om de verkligen behöver det de beställer.

– Nej! Jag har talat med en ansvarig för ”Coronaförrådet” och det är DE som avgör det!

– De kan inte avgöra något på egen hand, utan det är där ni som chefer har en viktig uppgift: att informera dem om att vi behöver dessa saker och motivera varför. T ex genom att informera dem om att ni har anställda som tillhör riskgrupper och därför är i stort behov av mun- och andningsskydd.

– Det är Regionens Coronaexpertgrupp som ska avgöra sådant! DU får inte lägga dig i vad som beställs!

Jag hade tidigare berättat att jag har KOL och därför tillhör en riskgrupp, som alltså borde skyddas extra mycket från risken att bli smittad. Om detta hade min chef och hennes bisittare följade att säga:

– Region [censur] har öppnat en stödlinje dit ni som är oroliga kan ringa anonymt för att prata av er om er oro, det kan ju vara något för dig? (Viftar med ett färgglatt papper)

– Eh. Nej. Jag tvivlar på att det botar min KOL. Skaffar de fram andningsskydd till mig?

– Fnys. Haha, nej, du kan ringa dit och få stöd när du känner oro.

– Du, vi har behov av skyddsutrustning så att vi SLIPPER känna oro – inte av en ”stödlinje”.

– Och så finns ju den här broschyren också som Regionen tagit fram, för personal som är oroliga. (Viftar med en färgglad broschyr).

– Du visade den förra veckan också. Andningsskydd och munskydd är mer effektivt, skulle jag väl tro.

– Men om du nu tillhör en riskgrupp, som du påstår, så får du faktiskt boka en tid hos din läkare så att läkaren kan skriva ett intyg om att du har det. Intyget skickar vi till vår Coronaexpertgrupp som får bedöma om du verkligen tillhör en riskgrupp och om DE anser det, så kan de komma med förslag på omplacering till annan avdelning eller annat sjukhus.
(Jag vet inte vilka som ingår i Regionens ”Coronaexpertgrupp”, men jag misstänker att den leds av den smittskyddsläkare som gått ut i en video på FB och till oss anställda, där han försäkrar att om man står en meter ifrån en sjuk som nyser rätt ut så finns ingen risk att bli smittad…. Så de ”bedömningar” denna expertgrupp kommer med har jag liksom lite svårt att föreställa mig är … ska vi säga … särskilt seriösa…)

– Det där låter ju rätt resurs- och tidsödande och dessutom kontraproduktivt, i och med att människor som tillhör riskgrupper ju faktiskt direkt avråds från att besöka vårdcentraler och vårdinrättningar nu.

– Det är så våra rutiner är.

– Vore det inte billigare, snabbare och enklare att helt enkelt skaffa fram mun- och andningsskydd till personalen, istället för att först belasta vårdcentralen och därefter dra igång en kostsam, tidsödande och krånglig process med att flytta runt personal, som dessutom måste få inskolning på nya stället, vilket kräver extra resurser?

– Men HUR skulle det se ut om alla som påstod att de behövde munskydd skulle få det, bara för att de PÅSTÅR det?! Vi kan ju inte SLÖSA på munskydd! Det finns många som påstår att de tillhör riskgrupper, så vi kan ju inte bara gå efter vad folk säger, heller!

..-. ..- -.-. -.- | — ..-. ..-.

Peter Lindmarks Facebookprofil hittar du här.

Vidare läsning om SVTs granskning:

SVT avslöjar: Kommunernas intresseorganisation fick myndigheter att tona ned munskyddskrav

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.