Idag onsdag röstade riksdagen igenom att Sveriges skattebetalare ska betala av på Somalias statsskuld.
Jag ställer mig frågande till på vilket sätt det är en prioriterad utgift mitt under en pandemi när Sveriges kommuner har stora underskott och det har visat sig att våra myndigheter snålar så pass på skyddsutrustning till vårdpersonal att de riskerar att smittas, och smittar våra gamla på ålderdomshem.
Jag kan inte förstå hur Somalias statsskuld kan vara viktigare för riksdagen än att till exempel öppna upp det specialbyggda sjukhuset på Älvsjömässan där våra gamla skulle kunna få syrgas, antibiotika och näringstät kost. Ungefär 7 av 10 av de smittade äldre som dör idag hade troligen överlevt om de hade fått denna förhållandevis billiga vård. Det sägs att det är finansieringsfrågan som har gjort att sängplatserna på Älvsjömässan inte tagits i bruk, trots Sveriges höga dödstal.
Istället betalar Sverige av på ett annat lands statsskuld till IMF med 21 miljoner kronor.
Somalia får dessutom 841 miljoner kronor i bistånd från Sverige (2019). Du ser detaljerna om biståndet till Somalia här.
Vad handlar detta mycket märkliga beslut om?
När Sverige betalar av på Somalias statsskuld kan Somalia ta nya lån hos IMF. I sin tur kan då IMF ställa politiska krav på Somalia för att bevilja dem de nya lånen, till exempel politiska krav på ägande av naturrikedomar.
Du kan se ett klipp från riksdagsdebatten här:
Riksdagsbeslutet kan du läsa här.
Alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna röstade för förslaget. Du kan läsa deras motivering i deras följdmotion här.
Vad händer egentligen?
Norge beslutade också de att betala av på Somalias statsskuld, vilket världsbanken informerade om den 5 mars.
Vilka krav ställs på Somalia som motprestation?
Den federala regeringen i Somalia gjorde den 5 mars sina slutbetalningar till International Development Association (IDA) och slutförde processen för att normalisera sitt ekonomiska förhållande till World Bank Group.
Med detta godkännande har Somalia återupprättat sin tillgång till nya lån från IDA och banat vägen för att få skuldlättnader via HIPC och MDRI.
Somalia kommer förutom att få tillgång till nya IDA-resurser också kunna ”samarbeta” med International Finance Corporation (IFC) och Multilateral Investment Garanti Agency (MIGA) som har som mål att stärka utvecklingen av den privata sektorn i fattiga länder.
Varför betalar Sverige av på Somalias statsskuld så att IFC kan ställa politiska krav på Somalia om till exempel ägandet av naturtillgångar? Jag har inte hittat svaret på den frågan, men hela historien är märklig.
Vad är International Finance Corporation?
Världsbankens privata sektor, International Finance Corporation, är tänkt att minska fattigdomen i utvecklingsländerna genom att främja privata investeringar. IFC har dock anklagats för att inte ha någon fungerande struktur för att motverka korruption och för att inte ens aktivt arbeta för att motverka korruption.
I ett motorvägsprojekt i Colombia 2019 anklagas de för att under nästan två års tid inte agerat på en uppenbar intressekonflikt där en kvinnlig befattningshavare Maria Guarin på IMF som var med och beslutade om vilket företag som skulle få uppdrag att bygga en motorväg var gift med en ledande befattningshavare på företaget som vann en del av anbudet.
I ett skriftligt klagomål om korruption som lämnades in i september förra året mot Guarín och flera andra anklagas IFC för att inte ha agerat på Guarins potentiella intressekonflikt i nästan två år, även om hon påstås ha påverkat anbudsprocessen för en del av kontraktet värt 2,6 miljarder dollar till förmån för sin mans arbetsgivare.
Det finns en rad tidigare händelser som också de tyder på att IFC har problem i korruptionsfrågan, avsiktligt eller oavsiktligt.
Mycket tyder dock på att de svenska skattepengarna inte kommer att leda till något gott, varken för svenska skattebetalare eller för Somalias befolkning.
