Christian Sonesson: Därför medverkar jag inte i artiklar som är låsta bakom betalväggar

Politik inrikes

Den 17 mars i år så fattade jag beslut om att inte medverka i artiklar som är låsta bakom betalväggar. Jag står fortfarande fast vid beslutet. Såhär skrev jag:

”Jag kommer inte längre ge intervjuer till media som låser artiklar och tar betalt för dem. Jag menar att samtliga kommuninvånare ska kunna ta del av informationen. Håll koll på kommunens hemsida eller här på min fb gällande uppdatering.”

Vid intervjuförfrågan så har jag frågat om artikeln kommer vara öppen eller bakom betalvägg. Inte vid något tillfälle så har jag fått svar om att det i så fall blir i en öppen artikel, varpå jag då avböjt. Jag har förståelse för att enskilda journalister tycker att det komplicerar deras arbete.

Min grund för mitt beslut är att jag tycker att alla kommuninvånare bör kunna få informationen, inte minst under en pandemi.

Varför ska jag lägga flera timmar av min arbetsvecka på intervjuer som sedan bara når en bråkdel av kommunens invånare? Tyvärr ofta med en sensationell eller direkt felaktig rubrik som lockbete till en låst artikel.

Jag väljer att kommunicera direkt. Här på fb, genom mail och telefon. Eller när det går rent fysisk genom samtal på gator, torg och i mataffärer.

Sällan uppger journalister att jag inte vill uttala mig pga att artikeln är låst, utan skriver bara: ”Christian Sonesson vill inte uttala sig.

Sydsvenskans politiske chefredaktör, Heidi Avellan, är nu uppretad och försöker i dagens tidning insinuera att jag tiger och hon fortsätter med att tidningen har ett uppdrag att granska makten.

Avellan skriver vidare och undrar om jag tycker att skattebetalarna i så fall borde betala deras tidning.

1. Jag hade gladeligen gett intervjuer till en media som hade täckt merparten av kommunens invånare. På en mailfråga till Sydsvenskans nye Chefredaktör, Jonas Kanje, så vill han inte uppge hur många prenumeranter tidningen har i Staffanstorp. (Se mailsvar) Gissningsvis är det en liten del av kommunens invånare som betalar för att läsa denna vänstertidning.

2. Heidi Avellan undrar om jag tycker att skattebetalarna ska betala tidningens kostnader. Det tycker jag inte. Men jag vill passa på att upplysa tidningens politiske chefredaktör att skattebetalarna redan betalar presstöd på nästan 37 miljoner till tidningen. (Se länk)

Mars 2020
”Sydsvenskan, som får presstöd för första gången, har beviljats 31 660 750 kronor.

– Pengarna kommer gå till att fortsätta göra bra journalistik. Det känns väldigt viktigt just nu. Vi gjorde ju ett negativt resultat förra året så det finns hål att stoppa i, säger Sydsvenskans chefredaktör Pia Rehnquist.”

3. Avellan skriver att tidningens uppdrag är att granska makten. Men i chefredaktörens mail är det tydligt att vinstintresset är uppdraget eftersom de är en kommersiell verksamhet. Antalet prenumeranter är därtill en affärskänslig information.

4. Chefredaktör Kanje vill alltså inte uppge hur många kommuninvånare som kan läsa Sydsvenskans artiklar. I en intervju med Sveriges Radio inför att han i maj i år skulle tillträda som chefredaktör säger han att han värnar den lokala journalistiken och att den behöver nå alla. Min fråga blir onekligen. Om nu alla ska nås, varför då ha betalväggar?

Sydsvenskan får gärna redogöra för hur många av kommunens invånare på 25 000 människor som är prenumeranter och lämna tillbaka de 37 miljonerna till skattebetalarna, så ska jag göra avkall på min linje och ge intervjuer även till låsta artiklar bakom betalväggar. Fram till dess så är det hyckleri.