Christian Sonesson: Hur definierar vi ett samhälle som ständigt ger uttryck för att skydda de svaga, men som i praktiken misslyckas med att värna de som genom hårt arbete byggt upp landet?
Hur definierar vi ett parti, regeringspartiet Socialdemokraterna, som under generationer stolt talat om ett folkhem med en omfattande och trygg välfärd, men som samtidigt inte bryr sig om att skydda de som lojalt ställt upp på denna idé?
Nej, jag pratar inte om flyktingar eller nyanlända, ett politikområdet där partierna som utgör regeringsunderlag närmast tävlat med varandra de senaste åren om vem som kan vara ”godast” på skattebetalarnas bekostnad.
Ett område som närmast fått alla resurser och lagstiftningar som det pekats på genom åren och där det också ifrågasatts varför covid-19 fått stort fäste i utanförskapsområden och vad myndigheter och folkvalda gjort för att bekämpa vidare virusspridning.
Nej, jag pratar om våra äldre och äldreomsorgen.
Ett område, som först på senare tid fått en del uppmärksamhet, trots mycket höga dödstal och en omfattande virusspridning.
Tyvärr leder Sverige just nu ”dödsligan” i hela världen, dvs flest döda i covid-19 sett till antalet invånare. Medan exempelvis andra länder, såsom Danmark nu börjar testa hela sin vuxna befolkning, så förmår inte ens Sverige testa de personalgrupper som vårdar våra sköraste medborgare.
”Vi testar bara personal inom äldreomsorgen som uppvisar symptom.” brukar vi i kommunerna få höra. Tyvärr är det ofta då försent och smittan får fotfäste på boendena.
Vi har såklart inte facit i hand – än. Men redan nu står det klart att Sveriges hanterande av pandemin måste följas upp av en revision. En sanningskommission.
En mängd frågor behöver utredas och besvaras. Hur illa förberedda var våra myndigheter? Varför saknades basal skyddsutrustning?
Togs smittan på allvar?
Förvåningen är stor ute i många kommuner, vilket har lett till att många kommuner infört hårdare riktlinjer inom äldreomsorg än vad statliga myndigheter rekommenderar.
Socialminister Lena Hallengren (S) medverkar i en intervju i tidningen Expressen den 27 februari eftersom smittan på allvar kommit till Sverige och statsministern har sammankallat det så kallade Krishanteringsrådet.
Hallengren svarar i intervjun ”Jag är inte orolig för spridningen, jag tycker vi har bra koll.”
Samtidigt i samma artikel varnar Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar, för problem om Sverige får många fall:
”Material kommer ta slut, det blir svårt att ordna sängplatser, mycket av den vanliga verksamheten som vi bedriver på sjukhus kommer också att störas.”
Socialministern och professorn i infektionssjukdomar har alltså helt olika förhållningssätt till virusutbrottet.
Tre månader senare så har vi svaret, Olsen fick rätt och Hallengren hade allt annat än koll.
Socialdepartementet ansvarar bland annat för sjukvård och äldreomsorg. Socialministern är chef för departementet.
En socialminister som inte oroar sig för spridning av ett nytt virus där såväl vaccin, verkande medicin som immunitet saknas är antingen extremt förberedd för den kommande situationen eller så är hon likgiltig inför konsekvenserna av viruset.
Det tredje alternativet är att hon kallt räknar med att inte granskas för sina uttalande och sitt agerande i någon större utsträckning.
Tyvärr har det också varit fallet. Såväl regeringens som Folkhälsomyndigheten, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap (MSB) med flera har sällan ställts inför riktigt kritiska frågor och där deras svar sedan följts upp.
Många äldreboenden runt om i landet har drabbats covid-19-utbrott.
I de flesta fallen har viruset förts in på boendena av personalen, eftersom besöksförbud infördes – om än sent. Personal som ger omvårdnad till våra mest sköra medborgare. Personal som i många fall knappt fått någon adekvat skyddsutrustning eller ens testats för viruset. Många som jobbar inom äldreomsorgen är frustrerade över att riktlinjerna inte varit hårdare.
Som nation har Sverige varit extremt oförberett och därtill villrådigt styrt.
Naturligtvis är det inte en enskild socialministers fel att Sverige gjort sig av med i stort sett alla beredskapslager och att Sveriges organisation för krisberedskap är djupt eftersatt. Men så som ledande socialdemokrat under nästan två decennier, så bär socialminister Hallengren (S) en del av ansvaret, ett långt större ansvar än de flesta andra för den överdödlighet vi nu ser bland våra äldre.
Därför är det märkligt, för att inte säga olustigt, att Hallengren och naturligtvis regeringen i stort inte granskats hårdare än vad som hittills skett.
Ett av de bättre försöken att utkräva ansvar och svar från socialministern skedde i Ekots Lördagsintervju den 23 maj.
Socialminister Hallengren (S) fick då svara på frågor som: ”Varför Sverige ligger i topp gällande dödstal? Funderar du på om Sverige har valt rätt väg? Varför testas färre än en tredjedel av de 100 000 per vecka som regeringen haft som mål?”
Hallengrens svar är bedrövliga. Enligt henne så är det för tidigt att utvärdera, hon svarar också att hon inte vet hur andra länder tänker och att regeringen inte valt någon väg.
Svaren är allvarliga då de speglar en okunskap om Sveriges och andra EU-länders agerande.
Dessa märkliga svar blandas dessutom med rena icke-svar och med allmänna floskler som att ”Det är tråkigt, vi jobbar hårt och är beredda att göra mer.”
Tyvärr går inte journalisten vidare med dessa undanflykter.
Vi borde kunna kräva betydligt mer av en minister med särskilt ansvar för sjukvård och äldreomsorg. Media borde naturligtvis också kräva betydligt mer.
Hallengren (S) har, i och med pandemin, stått mycket i centrum. Som en konsekvens har hon tydligen blivit allt mer populär och nyligen medverkade hon i TV4 nyhetsmorgon.
Inslaget var personligt, frågeställningarna var lättsamma och intervjun präglades av en allmän trivsamhet. Frågorna kretsade till slut om att Hallengren nu blivit så pass populär så att hon räknades som en av de mest tänkbara efterträdarna till statsminister Stefan Löfven.
Samtidigt som Sverige alltså toppar statistiken över flest döda per invånare under de senaste veckorna.
Endast i ett land där media förhåller sig lättjefullt mot makthavare, kan ansvariga ministrar ta en pandemi med en klackspark.
Ett sådant samhälle och det statsbärande partiet Socialdemokraterna måste tyvärr definieras som svekfullt mot alla de äldre.
De äldre som gjort sin plikt, betalat sin skatt men trots det svikits och ignorerats av såväl makthavare som av granskande media, när de var som allra mest sårbara.
Christian Sonesson
Kommunstyrelsens ordförande (M)
Staffanstorps kommun