Christian Sonesson: två punkter skiljer sig mina uppfattningar mot Ulf Kristerssons. Misstroendefrågan och regeringsbildningen.

Politik inrikes

Christian Sonesson: Igår var jag ute och sprang en runda och passade då på att lyssna på Ekots Lördagsintervju med partiledaren Ulf Kristersson.

Jag har själv blivit intervjuad i programmet och jag gillar formatet. Samtalsformen där den som blir intervjuad får tid att formulera och förklara sina svar.

Ämnena och frågorna var relevanta och intervjun är väl värd att lyssna på. (Länk till intervjun finner ni här nedanför)

Kristersson är välformulerad, svarar rappt men samtidigt genomtänkt utifrån sina och partiets åsikter och ställningstagande.
Han är glasklar och hård gällande brottsbekämpningen – vilket också krävs.

Skillnaden i förslag till åtgärder och synsätt är milsvidd mot regeringens linje, vilket inte är mycket till linje.

På två punkter skiljer sig mina uppfattningar mot Ulf Kristerssons,

vilket jag tycker är okej att det gör inom ett stort parti. Alla behöver inte tycka lika i allt.

1. Misstroendefrågan.

Kristersson tycker inte det är lönt att rikta ett misstroendevotum mot enskilda statsråd om det inte går igenom. Det vill säga om inte minst 175 riksdagsledamöter ställer sig bakom misstroendet. Det tycker jag. Ansvar måste utkrävas och det är oppositionens roll att peka på fel och brister.

Inte minst allvarliga fel eller notorisk försummelse. Även om Kristersson vet utkomsten av en omröstning på förhand, vilket var ett av argumenten, så är det bra att tydligt visa det för folket. De partier som stöttar regeringen får då även förklara sitt ställningstagande för folket och väljarna.

2. Regeringsbildning.

Kristersson svarade i intervjun att han och Moderaterna vill bilda regering med KD. Det vill jag med.

På fråga till Kristersson om inte även SD kunde tänkas ingå i en eventuell regering så svarade Kristersson nej. Det tycker jag är fel.

Skulle M, KD och SD få mer än 50 % tillsammans så tycker jag att SD bör ingå i regeringen.

Varför tycker jag det?

Följande skäl:
1. Det är bättre med en majoritetsregering än en regering i minoritet.
2. Arbetsbörda, ansvar och initiativkraft kan fördelas på fler partier.
3. Regeringssamarbete skulle ytterligare stärka kopplingarna mellan partierna.

Jag tror inte sista ordet är sagt i regeringsfrågan. Mycket har hänt på bara ett par år och SD har också anpassat delar av sin politik. Det skulle inte förvåna mig om det sker ytterligare förändringar på de två år som återstår tills nästa val. Den politiska spelplanen förändras ständigt.

Det sämsta under intervjun?
Progmledare Monica Saarinens fråga till Kristersson om inte även gängkriminella faktiskt kan vara ganska goda föräldrar…

Ta en kopp kaffe eller en löprunda och lyssna in.

Du hittar interjun med Ulf Kristersson här.