Europeiska unionen grillar medlemsländer som vågar göra det minsta för att skydda sina suveräna gränser.
Grekland har nyligen förföljts av EU:s inrikeskommissionär Ylva Johansson för att ha motat tillbaka migranter från sina havs- och landgränser och vägrat tillåta illegala migranter att resa igenom landet för att komma till mer attraktiva EU-länder (Tyskland och Sverige?).
Ylva Johansson, för få något sammanhang i vad hon lägger sig i, har en lång historia av att vägra låta nationer bestämma sina egna öden, som när hon arbetade för att vägra folket i sitt hemland Sverige en folkomröstning om att gå med i Nato.
Denna Greklandsfientliga historia kommer i hälarna på två andra händelser inom EUs politik: det fortsatta arbetet för en EU-omfattande migrationspakt, som i huvudsak skulle överlåta kontrollen av migrationen till Europeiska kommissionen, och ett bråk i EU:s parlament om att gränsbyråer gör det absoluta minimum för att skydda medlemsländernas suveränitet.
Ledamöterna övergick till att skrika åt varandra och göra profana gester till varandra när de hörde vittnesmål från Frontex, EU:s gränsbyrå och den italienska kustbevakningen.
Detta är dock en mindre del av det bredare pusslet i det här sammanhanget.
Bara Italien har sett över 42 000 migranter komma sedan januari i år, detta är de högsta siffrorna sedan 2016. Tyskland upplever också en massiv ökning av migrationen och laglig migration till medlemsländer som Frankrike har ökat med 45 %. Den franska regeringen driver också ett lagförslag för att ge amnesti till potentiellt hundratusentals illegala migrantarbetare som redan är i landet.
I Italien underlättar Melonis administration ankomsten av tusentals tunisiska ekonomiska migranter, och även om Storbritannien inte är medlem i EU är det fortfarande värt att påminna om att Storbritanniens inrikeskontor förväntar sig att landet tar emot över en miljon nyanlända år 2023.
Europeiska unionen pressar europeiska nationer till en punkt där de inte kommer att tillåtas kontrollera vem som kommer in i deras länder på något meningsfullt sätt och till en situation där nationella eliter (styrda av WEF) i de flesta länder gör allt de kan för att underlätta ytterligare migranter.
Nationer kritiseras för att de vägrar att tillåta illegala migranter att komma in. De är måltavla för att inte ta falska flyktingar på allvar, och även nationer som gör jämförelsevis lite för att skydda sitt lands gräns, som Italien, trakasseras ändå av Brysselbaserade institutioner för det lilla de faktiskt gör för att skydda sina gränser.
Europeiska unionen är ett nyliberalt politiskt fängelse för medlemsländer som ser till sitt nationella intresse till och med det allra minsta minimala.
EU är en institution som inte går att reparera. Den kan inte ”förändras inifrån”. Den måste falla om vårt folk ska få kontroll över vårt land igen. Det finns ingen annan väg framåt som jag kan se.
Och EU kan bara falla om det finansiella systemet faller. Det blir förstås kaotiskt, men jag ser ingen annan utväg.
Därför skriver jag mycket om BRICS, petrodollarns fall och om de länder som börjar handla med varandra utanför dollarn. Jag ser det som tecken på att det knakar i det finansiella systemet, och kanske till och med har sprickor bildats. Tillslut brakar det av dess egen tyngd.
Analytiker pratar om att det kan ta åratal för det finansiella systemet att falla. För folkets, vårt lands och våra barns framtid så hoppas jag innerligt att så inte är fallet, och inget får mig att tro det heller.
Jag tror att analytiker är fast i sin bubbla, precis som läkare när det gäller covid och vaccinet.
Låt oss landa så mjukt det går, så att vårt folk klarar smällen och sedan hittar konstruktiva sätt att resa oss, samarbeta och strukturera. Sådant är vårt folk faktiskt riktigt bra på när det gäller. Och låt det för allt i världen inte dröja.
Allt gott. /Maya
