Sysselsättningsgrad vs självförsörjning.

Länge har det florerat en av regeringen och regimberoende media omhuldad myt som säger att migranter kommer i arbete efter nio år. Det allt fler uppmärksammat är att det förrädiska ordet ”sysselsatt” innebär att personen har varit sysselsatt med någon typ av aktivitet som räknas in i begreppet i någon timme i veckan.

I november meddelade statsminister Stefan Löfven att tiden för att få nyanlända i arbete kortats från nio år 2014 till 4,5 år i dag.

Inte ens alla studenter på högre utbildningar klarar den bedriften men Löfvén försöker få oss att tro på att migranter klarar detta.

Vad är då den korrekta siffran?

Eftersom nationalekonomer inte hade räknat ut den korrekta siffran vid tillfället antog Sven-Olov Daunfeldt, professor och forskningschef vid Handels Utredningsinstitut utmaningen att beräkna den verkligt relevanta siffran där så kallade ”åtgärder” räknas bort.

I egenskap av forskningschef vid Handels forskningsinstitut har professorn och hans forskarkollegor Anders Bornhäll och Hans Seerar Westerberg använt dataserier som de redan hade sammanställt för sin forskning i syfte att besvara frågan, vilket gjorts i form av en så kallad HFI Note.

De studerar hela populationen av invandrare födda i Afrika och Asien som kom till Sverige under perioden 1998–2010 och som då var i åldern 21 till 50 år. De följer sedan dessa individer mellan fem och femton års tid fram till år 2015.

De använder sig av registerdata från SCB, den så kallade LISA-databasen. Vissa av dessa invandrare är inte flyktingar. De särredovisas inte i SCB:s statistik.

Om man tittar på andelen invandrare från Asien & Afrika som har något som liknar riktig jobb efter femton år i Sverige är svaret endast 37 procent.

De siffror som ofta används kan ge sken av att det är närmare två tredjedelar. Siffrorna för självförsörjande kommer längre ner i artikeln.

Självförsörjning vs ”komma i arbete”

Andel självförsörja påverkar alla i en välfärdsstat då kostnaderna politikers oärliga uppgifter lämnat efter sig måste täckas av skattebetalare.

Ett påstående som ofta upprepas är att invandrare är lönsamma när de ”kommer i arbete” efter ett antal år i landet medan det tar cirka 25 år för inrikes födda barn att växa upp och arbeta.

Ett problem med jämförelsen är att svenskfödda barn ofta har föräldrar som betalar skatt och bidrar till deras försörjning.

En annan miss i tankeexperiment är att man glömmer bort att de som arbetar till slut måste gå i pension och försörjas. En svenskfödd person som börjar arbeta vid 25 års ålder och går i pension vid 65 har 40 år på sig att betala skatt och tjäna in kostnaden för sin välfärd. En invandrare som kommer till Sverige vid 30 års ålder och börjar arbeta med normal lön efter 15 år har endast hälften så långt tid kvar på arbetsmarknaden.

Hur många invandrare är självförsörjande?

Den siffra professorn tog fram svarar på frågan hur många invandrare som tjänar minst 20 000 kronor i månaden efter nio år i Sverige.

Svaret är 29 procent.

Ytterligare tolv procent försörjs av arbetsmarknadsprogram.

Det bekräftar också att de med antingen mycket låg inkomst eller som är försörjd av ”åtgärder” är nästan lika många som de med riktig arbetsinkomst.

Mellan en tredjedel till nära hälften av ”sysselsättning” är tom luft för dessa invandrare.

Hur sysselsättningsgrad beräknas är inte unikt för Sverige utan baseras på internationell standard. Det som gör att siffran inte blir användbar i samhällsanalyser är att Sverige har ovanligt många arbetsmarknadsprogram och ovanligt många som arbetar deltid jämfört med andra länder. Detta gäller inte minst invandrare som oftare är i ”åtgärder” eller arbetar sporadiskt med lägre inkomst.

Statsminister Löfvéns bevisligen falska påståenden gör att korrekta samhällsanalyser om invandringens kostnader uteblir.

Det gröper ur välfärden och bör därför betraktas som bedrägeri mot äldre, sjuka och andra som beroende av systemet.