Brian Berletic: Två händelser den senaste tiden, båda överskuggade av den pågående konflikten i Ukraina, visar hur samma problematiska aspekter av västerländsk utrikespolitik som driver den ukrainska konflikten arbetar hårt för att framkalla konflikt med ännu en global makt, Kina.
Västerländska klagomål om en påstådd flottbas Kina anklagas för att ha byggt i Kambodja och en konflikt mellan kinesiska och kanadensiska patrullflygplan i norra Stilla havet återspeglar växande spänningar mellan en oflexibel och avtagande västerländsk unipolär ordning och ett uppåtgående Kina som alltmer vägrar att underordna sig eller förklara sig själv för väst på den globala scenen.
Även om fredlig samexistens inte bara skulle vara möjlig utan att föredra när det gäller global fred, stabilitet och välstånd, har den USA-ledda ”regelbaserade internationella ordningen” öppet deklarerat sina avsikter att hämma Kinas uppgång och har visat hur långt i termer av att störa global fred, stabilitet och välstånd, USA och dess allierade är villiga att gå för att uppnå detta.
Kinas ”hemliga flottbas”
Washington Post skriver i en artikel med titeln ”Kina bygger i hemlighet PLA marinanläggning i Kambodja, säger västerländska tjänstemän”, och hävdar:
Kina bygger i hemlighet en marinanläggning i Kambodja för exklusiv användning av sin militär, där båda länderna förnekar att så är fallet och vidtar extraordinära åtgärder för att dölja operationen, säger västerländska tjänstemän.
Washington Post har redan rapporterat att:
Etableringen av en kinesisk flottbas i Kambodja – dess andra sådana utomeuropeiska utpost och dess första i den strategiskt betydelsefulla Indo-Stillahavsregionen – är en del av Pekings strategi att bygga ett nätverk av militära anläggningar runt om i världen till stöd för dess ambitioner att bli en sann global makt, säger tjänstemännen.
De icke namngivna västerländska tjänstemännen misslyckades med att påpeka hur långt Kina faktiskt måste gå för att bli en ”sann global makt” när det gäller att bygga militära installationer utomlands.
En artikel i Al Jazeera från 2021 med titeln ”Infographic: USA:s militära närvaro runt om i världen”, noterade att ”USA kontrollerar cirka 750 baser i minst 80 länder över hela världen och spenderar mer på sin militär än de kommande 10 länderna tillsammans.”
Uppfattningen att Kinas aktiviteter i Kambodja är ”hemliga” är också tveksam. Både Kina och Kambodja är säkert medvetna om i vilken utsträckning Kina är eller inte är involverat i Kambodjas Ream Naval Base.
Ingendera nationen är skyldig att ge en förklaring till USA vars egna stränder ligger tusentals mil bort.
Medan Washington Post anklagar Kina för att använda ”en kombination av tvång, bestraffning och uppmuntran på de diplomatiska, ekonomiska och militära områdena” för att ”böja” nationer för Pekings intressen, är det faktiskt USA som hotar inte bara Kambodja utan nationer i hela Sydostasien, som alla försöker odla konstruktiva band med Kina.
I slutet av förra året skrev AP i en artikel: ”USA beordrar vapenembargo mot Kambodja, på grund av kinesiskt inflytande”. Kambodja straffades öppet bara på grund av sina växande band med Kina. Artikeln fortsätter:
Pekings stöd tillåter Kambodja att bortse från västerländska oro över dess dåliga resultat inom mänskliga och politiska rättigheter, och i sin tur stöder Kambodja i allmänhet Pekings geopolitiska ståndpunkter i frågor som dess territoriella anspråk i Sydkinesiska havet.
Byggandet av nya kinesiska militäranläggningar vid Kambodjas Ream Naval Base är en stark stridspunkt med Washington.
Det är uppenbart att USA:s påståenden om kinesisk utrikespolitik är en ren projektion.
USA borde bli pressade att uppge specifika ”straff” som Kina har utdömt till nationer bara för att de odlat band med USA.
USA, å andra sidan, har inte bara infört olika ekonomiska påföljder mot Kambodjas regering, Washington har också sponsrat oppositionskrafter som öppet strävar efter att störta den nuvarande kambodjanska regeringen.
I en artikel i Phnom Penh Post från 2017 med titeln ”Sokha-videoproducent stänger Phnom Penh-kontoret av rädsla”, citeras en hög kambodjansk oppositionsledare – Kem Sokh:
”…USA som har hjälpt mig, de bad mig att ta modellen från Jugoslavien och Serbien, där de kunde byta ut diktatorn [Slobodan] Milosevic”, fortsätter han och syftar på den före detta serbiske och jugoslaviske ledaren som avgick under folkliga protester efter omtvistade val och dog medan han stod inför rätta för krigsförbrytelser.
Han hävdade också:
”Jag gör ingenting efter min egen vilja. Det finns experter, professorer vid universitet i Washington, DC, Montreal, Kanada, anlitade av amerikanerna för att ge mig råd om strategin för att byta ut diktatorledaren i Kambodja.”
Om Kambodja, vars konstitution förbjuder närvaron av utländska militära anläggningar på dess territorium, är villig att riskera offentliga reaktioner för att tillåta Kina att bygga en ”hemlig bas” där, kan det vara ett sätt att förhindra att landet blir nästa Ukraina.
Kanadas ”globala jurisdiktion” vs kinesisk suveränitet.
I medias rubriker synliggjordes nyligen en konflikt som växer mellan Kina och Kanada angående de senares flygpatruller som ”övervakar” Nordkorea.
Reuters skriver i en artikel ”Kina varnar Kanada för flygpatruller som övervakar Nordkoreas sanktioner”:
Kinas utrikesministerium varnade Kanada på måndagen för potentiella ”allvarliga konsekvenser” för alla ”riskfyllda provokationer”, efter att Kanadas militär förra veckan anklagade kinesiska stridsflygplan för att trakassera deras patrullflygplan som övervakar sanktioner mot Nordkorea.
”FN:s säkerhetsråd har aldrig auktoriserat något land att utföra militär övervakning i andra länders hav och luftrum för att genomdriva sanktioner”, sa utrikesministeriets talesman Zhao Lijian vid en presskonferens.
Och faktiskt, FN har inte tillåtit Kanada eller någon annan nation att flyga luftpatruller för att genomdriva sanktioner mot Nordkorea. De kanadensiska patrullflygplanen var så långt från Kanadas eget territorium, att de är faktiskt var baserade i Japan under hela varaktigheten av dessa ”övervaknings”uppdrag.
USA:s självutnämnda roll som skiljedomare om vem som kan och inte kan bygga militärbaser runt om i världen och kanadensiska patrullflygplan som tar över global jurisdiktion, inklusive utanför Kinas egna kuster och kring dess grannlands kuster, illustrerar amerikansk exceptionalism (och i förlängningen, exceptionalism hos deras närmaste allierade).
Denna exceptionalism ledde till krisen i Ukraina som följde på USA:s störtande av den valda ukrainska regeringen år 2014.
USA inledde en process för att militarisera Ukraina som delar en betydande gräns med den ryska federationen.
Medan USA tilläts skicka sin militär till Ukraina för att träna styrkor för ett eventuellt krig med Ryssland, fördömde USA och dess allierade ryska militära utplaceringar inom Rysslands eget territorium för att stoppa det växande hotet som Ukraina förvandlades till.
Medan USA kunde blanda sig djupt i Ukrainas interna politiska angelägenheter, anklagades Ryssland för att stödja separatister i Donbas-regionen och därmed för att underblåsa det åttaåriga kriget som utlöste pågående militära operationer i Ukraina idag.
På samma sätt kan USA upprätthålla hundratals militärbaser runt om i världen, inklusive de som byggts som en del av illegala angreppskrig och efterföljande ockupationer.
Kina gör dock tydligen ”fel” när det gäller den potentiella användningen av en del av en befintlig kambodjansk marinanläggning, med Kambodjas samtycke.
USA:s allierade, som Kanada, kan flyga ”patrullflygplan” tusentals mil från sina egna stränder för att ”övervaka” territorium nära kinesiska stränder och dess grannar, men Kina kan inte använda sina egna flygplan för att fånga upp och övervaka dessa ”patruller.”
Tidigare pågick denna exceptionalism okontrollerad.
På grund av Kinas uppgång finns det en växande känsla av balans som återinförs i vad som hittills varit en unipolär världsordning.
Medan den amerikanska regeringen och västerländska medier kommer att klaga på Kinas växande band både ekonomiskt och militärt i hela Indo-Stillahavsområdet, finns det lite USA kan göra för att stoppa det.
Dess alltmer tvingande och aggressiva politik för att straffa nationer som vill göra affärer med Kina kan störa balansgången som många nationer har haft mellan öst och väst, och driva dem djupare in i partnerskap med Kina och på så sätt lyckas bara USA isolera sig själv.
Bara tiden kan utvisa om USA fortsätter på denna alltmer destruktiva väg eller om USA börjar hitta en konstruktiv roll inom den framväxande multipolära världen.
Ukraina är bara det senaste offret för amerikansk exceptionalism.
Brian Berletic är en Bangkok-baserad geopolitisk forskare och författare, särskilt för onlinetidningen ”New Eastern Outlook”.
https://landdestroyer.blogspot.com/2022/06/western-foreign-policy-created-ukraine.html?m=1
