En rättsstat värdig namnet har opolitiska oberoende domstolar och författningsdomstol

30 mars 2019

I en rättsstat är domstolarna oberoende. För att säkerställa demokratins fortbestånd tillämpas i solida rättsstater maktdelning. Det innebär att den lagstiftande makten kontrolleras av en författningsdomstol som har makt att stoppa lagar som strider mot andra lagar.

I Sverige finns ingen maktdelning och inga opolitiska fristående domstolar. I stället har vi politiska nämndemän som agerar domare i domstolarna och ett lagråd som bara är rådgivande. De högsta domarna utses också av politikerna.

Vilken rättsstat med självaktning väljer att behålla ett domstolssystem som bryter mot dessa mest grundläggande rättskrav att en domstol måste kunna betraktas som opartisk och oavhängig för att en rättegång ska anses rättvis? Vi har ett rättssystem med politiskt tillsatta ledamöter. Detta står i direkt konflikt med Europakonventionens sjätte artikel. Sverige fälldes för detta för 26 år sedan men har inte ändrat på detta trots det.

Vad var det Europadomstolen avgjorde för 26 år sedan?

Målet gällde en socialdemokrat som friats i svensk domstol för misstankar om ärekränkning i form av påstådd högerextremism i en bok. Hur kommer det sig att han blev friad? Samtliga nämndemän var politiskt utsedda socialdemokrater. Domslutet överprövades av Europadomstolen 1993 och kom fram till att hela det svenska nämndemannasystemet strider mot denna Europakonventionens mest grundläggande regel.

Efter ett domslut i Europadomstolen är lagstiftaren naturligtvis skyldig att ändra systemet. Det hör också till rättsstaten men så sker inte. Den svenska rättsstaten har ännu en brist, nämligen att den politiska församlingen inte drabbas av någon sanktion när man bryter mot lagen. Det vore som om du och jag kunde råna och våldta och sedan fällas av domstolen, fast utan att drabbas av straff ändå.

Det är ett mycket bristfälligt system när en rättsstat inte har tänder där det behövs. Politikerna kan också stifta nya olagliga lagar som bryter mot andra lagar, till och med mot grundlagen, och ändå påtvinga oss medborgare att lyda och betala för dem. Detta skulle ha varit olagligt i en sann rättsstat.

Vad behöver vi göra för att Sverige ska bli en rättsstat?

1. Ett Lagråd med befogenhet att underkänna den olagliga lagen inte bara avråda från den, och/eller

2. En författningsdomstol som skulle undanröja varje försök att döma efter den.

I Sverige fungerar det inte så efter ett sekel med socialdemokratisk styre och stark ovilja att underordna sig den dömande makten. Vi har fått en skendemokrati istället. Den är personberoende. Vilken organisation som helst vet att personberoende system är mycket svaga. Allt fungerar bara så länge enskilda politiker, domare och tjänstemän väljer att ta ett personligt ansvar man i praktiken inte är skyldig att ta. När man istället ägnar sig åt aktivism, vänskapskorruption och ren korruption så blir sprickorna i systemet uppenbara.

På samma sätt fungerar bara domstolarna så länge de enskilda personerna som uppbär tjänsterna tar ett personligt ansvar för att sköta sitt jobb. I ett antal domar i Solna Tingsrätt gjort sig två nämndemän kända för att bland annat en muslimsk man ’av god familj’ kunde frikännas på enbart just denna karaktärsbeskrivning efter att politiskt tillsatta nämndemän med muslimsk tro tillämpat sharialag. Dessa nämndemän hade dömt i ett stort antal domstolsförhandlingar innan denna uppenbart rättsvidriga dom uppmärksammades. I dagsläget är det oklart om dessa domar har granskats av domstolen för att säkerställa att de är korrekta.

Ibland slår kontrollmekanismerna till – det finns ju som tur var i alla fall möjlighet att överpröva domsluten. Men när hovrätterna och till och med HD och HFD fylls med aktivistiska domare som Knutsson HFD och Renfors i HDb så ökar risken för skeva domar även här. Svea hovrätts dom mot den s k kulturprofilen exempelvis som fastslog en skandalös rättsprincip nämligen att man kan dömas mot sitt nekande utan någon teknisk bevisning överhuvudtaget.

I alla fall om man är en vit man. För givetvis skulle detta knappast hänt om inte utfallet legat i den politiskt korrekta riktningen. Därför är domstolsprocessen inte bara slumpmässig utan den skevar oftast åt samma håll. Nu återförvisas domen för Elin Ersson, miljöaktivisten som stoppade utvisningsflyget med en dömd våldtäktsman. Man skulle kunna tro att det berodde på att den var alldeles för mild ifråga om skadeståndsbeloppet. I stället beror det i det här fallet på att en SD-märkt nämndeman hade skrivit på Facebook om händelsen redan före domen och kallat detta för det brott det var.

Att SD-nämndemannen går händelserna i förväg är givetvis inte bra men påverkades det verkligen beslutet i detta uppenbara fall? Till och med aktivisten själv har ju gjort klart att hon var medveten om sitt lagtrots. Domstolen kan avstå från återremittering men väljer att inte göra det. 1993 var det däremot ingen som återremitterade den friande domen för den ärekränkande sossen. Och vi kan utan större problem sannolikt göra ett långt pärlband av lika konsistenta skevheter under de 26 år som passerat.

Vad händer med ett samhälle där domstolarna får agera politiskt?

En av konsekvenserna är uppenbar. Högern får inte ens svära över sina motståndares politik utan att det kallas näthat och kan fiskas upp av den statsfinansierade åsiktspolisen Näthatsgranskaren. Samtidigt kan vänsteraktivister kallar sina politiska motståndare för rasister och högerextremister utan att någon reagerar eller får vänsteraktivisten dömd.