Varför är det politiska samtalet om integration och invandring så minerat att dialoger hela tiden stängs ner eller slutar i något slags allmän ödeläggelse? .. Detsamma gäller diskussioner om ”utsatta områden” och gängkriminalitet bland invandrare. Att dessa frågor är så laddade gör att begåvande forskare i dag undviker att ta sig an centrala frågor som handlar om integration och invandring, fast det ju borde vara tvärtom. Det frågar sig Sten Widman, professor i statskunskap vid Uppsala universitet i en mycket intressant artikel i Tidsskriften Respons nr 6 för år 2019.
Terrorforskaren Magnus Ranstorp gör mig uppmärksam på artikeln i ett Twitterinlägg den 26 december.
(I nedanstående citat har jag tagit bort de vanliga Twittertaggar man lägger i inlägg på Twitter och istället lagt in hänvisning i klartext.)
Ranstorp skriver:
”LÄS Sten Widmans insiktsfulla artikel om ”De integrationspolitiska utredningarna som kulturkrig”. Ger viktig historisk inramning hur dagens debattläget om integration saboterades och har sina rötter i ”haveriet Masoud Kamali” & hans rasistettikettering.
Ett flerfrontsangrepp fördes av postkoloniala identitetspolitiska aktivister med Masoud Kamali i spetsen. Saboterade saklig och vettig offentlig debatt om integrationsutmaningar i mitten av 2000-talet.
En våt filt lades över debatten med rasist- och islamofobistämplingar. Både gåta och oförsvarbart att statsministern och Socialdemokraterna medvetet cementerat Kamalis inflytande inom akademin nyligen genom etablering av CEMFOR som leds av en annan forskaraktivist Mattias Gardell.
Kamali och hans vänner samlas nu kring dess Antirasistiska Akademin (ArA). Ganska talande att Islamiska Förbundet bjuder in Kamali och Rashid Musa under ledning av Ibn Rushdföreträdare för att recensera 2010-talet och vad det betytt för muslimer.
Ett väl inövat offernarrativ om rasism och islamofobi projekteras för mobilisering av aktivism som polariserar. Cirkeln sluts för så hänger det samman. Har följt utvecklingen av dessa aktivist/islamistkretsar i mer än ett decennium. Sett hur aktivister fått draghjälp och offentlig finansiering av vissa politiska partier. Ett sorgligt kapitel.
När historien skrivs blir domen hård.”
Vad ställde Kamali till med som har gjort så mycket skada?
Den första integrationspolitiska maktutredningen tillkom i kölvattnet av invandringen i slutet av åttiotalet och under nittiotalet. När utredningen kommit så långt i sitt arbete att återstoden av arbetsinsatsen mest skulle handla om att slutföra de planerade forskarvolymerna slog en bomb ner i medierna. I en debattartikel (DN 2003-04-06) meddelade två av expertgruppens medlemmar – ekonomhistorikern Paulina de los Reyes och sociologen Masoud Kamali att de hoppade av arbetet i utredningen.
De hade bland annat synpunkter på ordval som ”svenskhet” och ”invandrare”. Utöver detta hävdade de los Reyes och Kamali att utredningens arbetssätt var felaktigt. De förtydligar i det avseendet vad de menar.
Den dikotoma föreställningsvärld där svenskhet och invandrarskap har ett självklart och givet förklaringsvärde är en grundläggande premiss för den forskning som bedrivs inom ramen för utredningen. Vår ståndpunkt är att dessa premisser är både teoretiskt ogrundade och politiskt tvivelaktiga.
Underligt agerat.
Det ter sig underligt att det tog de los Reyes och Kamali ett och ett halvt år att komma på detta, skriver Sten Widman. Detta kan jag hålla med om. Utredningen hade trots allt pågått länge när de plötsligt reagerar över detta och utredningen följde de direktiv den hade fått, vilka inte kan ha varit okända för dem.
Att rikta kritiken mot utredningsledare Anders Westholm som person och att väcka anklagelser om diskriminering antog de på goda grunder skulle vara en mer effektiv strategi än att rikta kritiken dit den borde riktas, nämligen till direktiven för utredningen.
Rabalder i riksdagen.
Det blev stort rabalder i riksdagen om utredningen. Som en eftergift till MP tillsatte S en särskild ”utredning om strukturell diskriminering på grund av etnisk eller religiös tillhörighet” med MPs företrädare Paul Lappalainen som utredningsledare. Utredningsverksamheten blev därmed fullständigt politiserad.
Westholm efterfrågade en lösning som skulle tillåta att de kunde slutföra sina påbörjade arbeten. Det blev månader av turer fram och tillbaka i förhandlingarna. Men i oktober 2003 meddelade Sahlin att hon hade för avsikt att låta Kamali ta över som utredningsledare. Utredningens forskare blev minst sagt förvånade och förolämpade av idén att deras främsta kritiker skulle ta över arbetet. De skickade in protester till Sahlin och så gjorde även en handfull högt profilerade samhällsvetare utanför utredningen, verksamma vid universitet i hela landet.
Strax före jul 2003 nådde uppmärksamhetsnivån för utredningen ett slags klimax när tv-programmet ”Uppdrag granskning” sände ett inslag om de pågående konflikterna, som i de flesta avseendena ställde sig bakom de los Reyes och Kamalis debattartikel och deras därpå följande uttalanden i medier och andra sammanhang.
Detta kan på något sätt anses vara startskottet för det kulturkrig som sedan dess har präglat, och fullständigt stagnerat, debatten om invandring. Denna stagnation har i sin tur lett till låsningar inom invandringspolitiken och att det blivit omöjligt att hitta lösningar på de problem som invandringen fört med sig.
Vem är Kamali?
Han var föreläsare på det nystartade islamistiska partiet Nyans öppningskonferens i Göteborg som jag skrev en artikel om den 18 september.
Kamali köptes ut från Mittuniversitetet i januari 2019 efter att han anklagats för att bland annat ha dödshotat rektorn och sexuellt trakasserat studenter och kollegor. I ett intressant videoklipp debatterar Hanif Bali mot honom om Mehmet Kaplan, Yasri Khan, Muslimska Brödraskapet mm. I videoklippetredogörs även för frågan kring hans avsked från Mittuniversitetet.
Varför kallar Kamali Ranstorp för terrorfuskare?
Kamili kallar Ranstorp för terroristfuskare, (beskrivs närmare i min artikel från september om Kamilii) vilket mot bakgrund av vad Kamilii har ställt till i den allmänna debatten i invandringsfrågan snarast får ses som ett erkännande av Ranstorps kunnande och meriter i ämnet.
För att sätta Kamalis uttalande i sitt sammanhang bör man veta att Ranstorp under en längre tid varit en nagel i ögat på islamister. Magnus Ranstorp är en av Sveriges högst ansedda terroristexperter. Han har en lång och gedigen kompetens inom området.
Magnus Ranstorp är sedan 2005 docent vid Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (CATS) vid Försvarshögskolan i Stockholm. Han invaldes 2006 som ledamot av Krigsvetenskapsakademin under avdelning nr 5 vid namn Annan vetenskap av betydelse för rikets säkerhet
År 2009 lade han fram en lägesrapport om hot mot demokratin som en ökad radikalisering inom Malmös muslimska grupper i Rosengård, vilket ledde till att han blev starkt kritiserad av dem islamistvänliga rörelsen.
Han har tillsammans med Filip Ahlin, Peder Hyllengren och Magnus Normark på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet (CTSS) vid Försvarshögskolan skrivit rapporten Mellan salafism och salafistisk jihadism – påverkan mot och utmaningar för det svenska samhället. Läs mer om det här där också den viktiga rapporten finns att ladda ner.
Att Kamali och hans gelikar har lyckats lamslå politikerna i landet sedan början av 2000-talet har kostat vårt land extremt mycket lidande och stora summor pengar. Det är på tiden att deras makt över debatten släpper nu och att dessa ses för vad de är. De är aktivister som driver frågan om ett islamistiskt Sverige.
3 thoughts on “Masoud Kamali har tillsammans med sina postkoloniala identitetspolitiska aktivister saboterat saklig och vettig offentlig debatt om invandring i decennier.”
Comments are closed.