De europeiska IS-kvinnorna säger att de bara lagade mat och tog hand om barn. Men kvinnorna som var deras slavar berättar en helt annan historia. Journalister på VG besökte i förra veckan IS offer för att ta reda på vilken roll IS-kvinnorna spelade.
Det pågår nu en debatt i hela Europa om vad som ska hända med de flera tusentals kvinnor som frivilligt reste till Syrien och Irak för att bli en del av IS brutala kalifat. De av IS-kvinnorna som överlevt kriget är fångar i interneringsläger i Syrien, och många av dem vill återvända till landet i väst som de en gång lämnade.
Många av dessa kvinnor säger i intervjuer att de inte visste vad som hände. De säger att de stannade inne, lagade mat och tog hand om barn. De säger att de inte deltog i de enorma attackerna, våldet, tortyren och massakerna som IS låg bakom.
Amund Bakke och Forssharald Henden på den norska tidsskriften VG har därför rest till byarna runt Dohuk i de kurdiskkontrollerade områdena i Irak för att höra vad de som drabbades hårdast av IS brutalitet har att berätta. De ville veta hur de överlevande offren upplevde IS-kvinnors roll i städerna som var IS-kontrollerade.
Verdens Gang (svenska: Världens Gång), VG, är en norsk dagstidning grundad 1945. Bland grundarna fanns flera personer från den norska Hjemmefronten. VG är Norges näst största dagstidning efter Aftonposten. VG Nett, som tidningen kallas på Internet, är den största norskspråkiga tidningssajten.
Vad har IS-kvinnorna egentligen gjort sig skyldiga till?
I ett uppvärmt provisoriskt tält vid Mosuldammen i norra Irak sitter en kvinna som har överlevt ett folkmord.
– Jag såg det med mina egna ögon, säger Sozan till reportrarna. Hon är 30 år gammal och har fem barn. I två år och sju månader var hon IS-slav, såld från man till man, från stad till stad.
Hon har minnen som hon aldrig lyckas få ur huvudet. Ett av minnena som har etsat sig fast ägde rum i IS-huvudstaden Raqqa när terroristgruppen var som mest kraftfull och orädd.
– 25 kvinnor i staden stod anklagade. De anklagades för trolldom och påstods ha försökt förutsäga framtiden. Kvinnorna var bundna vid stolpar. Då kom de utländska kvinnliga IS-medlemmarna med vapen i sina händer fram och sköt var och en av dem i huvudet. – Jag såg allt, säger Sozan.
Såldes från man till man.
Sozan är en av de överlevande och VG träffade henne på torsdagen i förra veckan.
Hennes svarta historia började den 3:e augusti 2014 klockan tre på morgonen. Hon är Yazidier, en religiös minoritet i norra Irak. När IS stormade in i Irak den sommaren, efter att ha tagit storstaden Mosul, gav de sig på det svagaste målet: de utsatta och obeväpnade Yazidierna som bor på Mount Sinjar och i byarna norr om Mosul.
– Mina grannar kom skrikande och sa att IS sköt på oss. Angriparna tog snabbt kontroll över byn och plötsligt omringades vi av tio bilar. De samlade ihop alla män, kvinnor och barn. De sa att de skulle döda oss alla.
Minnen om död.
När IS attackerade Yazidierna i Sinjar, Irak, dödade de männen och tog kvinnor och barn till slavar. IS-krigare drog in Sozan och hennes döttrar i en bil. När de körde bort kunde hon höra skotten. Tio av hennes kusiner och hennes farbror dödades den dagen.
– De var det sista av familjen jag såg. Det var början på ett fångenskap som få av offren lyckas beskriva med ord.
IS tog tusentals yazidiska kvinnor och barn som slavar, en handling som de rättfärdigar med sin tolkning av islam.
Vad som hände i fångenskapen finns bland annat beskrivet av fredsprisvinnaren Nadia Murad där hon skriver omfattande och kontinuerliga våldtäkter och annat brutalt våld.
Försökte komma undan.
Sozan försökte ständigt hitta sätt att komma undan. Först gavs hon till en IS-krigare i Mosul, men hon försökte fly från honom. Sedan gavs hon till en annan IS-krigare, men flydde igen. Slutligen beslutade terrorgruppen att skicka henne och hennes döttrar på nio, tio och tretton år över gränsen till Syrien till IS-huvudstaden Raqqa.
Hon såldes som slav till en ledande IS-ledare. Han hade 40 slavar och fyra fruar i en stor villa skyddad av beväpnade vakter.
Han frågade Sozan: ”Varför flyr du hela tiden?”
Hon svarade: ”Jag kommer att fly igen.”
Han svarade: ”Jag kommer att döda dig om du inte gör som jag säger.”
Vi var deras slavar.
I fångenskapen i Raqqa omgavs hon av IS-kvinnor från Europa och andra delar av världen både i huset hon hölls i och på Koranskolan som hon tvingades studera på.
– De var aktiva. De fick vapenutbildning och de arbetade med att sy och sätta ihop bombvästar till självmordsbombare. Jag såg också hur de aktivt via telefoner och internet arbetade för att rekrytera fler människor från länderna i väst som de kom ifrån för att få dem att resa till IS.
– Många av dem säger att de bara lagade mat?
– De ljuger. Vi var deras slavar. Vi gjorde all mat och gjorde alla hushållsarbeten. Ofta, när de kom hem från pistolträning, krävde de att jag skulle massera dem.
Hon beskriver hur kvinnorna i många fall fysiskt utnyttjade kvinnorna de höll i huset. De var också våldsamma.
– De höll oss fängslade och torterade oss. Många av dem var mer brutala mot oss än sina män. Dessa kvinnor hatade oss.
Ibland fördes Sozans tre döttrar ut ur huset utan att hon fick vara med. Hon var livrädd för vad som skulle hända med dem eftersom hon visste att barn över nio års ålder blev våldtagna.
– De upplevde mycket smärta i fångenskapen, säger hon.
Jag levde i rädsla.
Tårarna har torkat.
I ett annat tält inte långt bort sitter en annan familj som säger att de är tomma på tårar.
VG får höra att en av kvinnorna, Atla, har överlevt IS-fångenskapen. När IS tog henne förde de också bort hennes make och hennes son på 16 år. Sedan den dagen 2014 har hon inte hört något från dem. De är borta, för evigt.
Hon, liksom Sozan, transporterades från by till by.
– IS-kvinnorna skrämde mig så mycket att jag inte ens vågade öppna kylen utan deras tillstånd. De slog mina barn. Jag levde i rädsla för dem hela tiden, säger Atla.
– Vad tycker du om att många av IS-kvinnorna nu vill komma hem?
– Vilken skada de än skulle få utstå så är den ändå inte ett tillräckligt straff för vad de har gjort. De förtjänar att det som hände oss ska hända dem, säger hon.
Önskar dem allt ont.
De som sitter runt henne i tältet uttrycker ännu mer avsky mot IS-kvinnorna. En man, en av de få överlevande i familjen säger:
– Lägg dem alla i ett rum och döda dem!
En äldre kvinna, moder till Atla, visar en bild på sin närmaste familj före och efter attacken 2014. De var elva stycken. Nu är de fem. De visar sedan upp bilder på dussintals män i deras utökade familj som dödats av IS.
En av kvinnorna har en dotter som fortfarande är saknad. De tror att hon fortfarande lever bland IS-kvinnorna i al-Hol-lägret precis på andra sidan gränsen.
”Jag är död inuti,” säger hon.
Atlas mamma får frågan vad hon tycker ska hända med kvinnorna som reste från Europa för att bli en del av IS i Syrien och Irak.
– Må Gud hämnas på dem och föra tillbaka våra nära och kära, säger hon.
