Anna: En sammanfattning av Österrikes politik under coronakrisen.
Det är inte diskriminering när länder med låg smitta inte tar emot svenskar. Länderna vill gärna ta emot svenskar men utan virus. De flesta länder har lagt ned mycket möda för att få ned smittspridningen. Regeringar har arbetat aktivt för att skydda sina medborgare.
Österrike, till exempel, hade lockdown under sju veckor. Människorna fick gå och handla, gå till apoteket, gå ut med hunden, springa eller promenera, men enbart på egen hand eller med en familjemedlem.
För att ingen skulle drabbas alltför hård ekonomiskt skapades det blixtsnabbt nya lagar. Regeringen förhandlade också med bolag och banker. Detta resulterade i att
1. ingen, som inte kunde betala hyran, fick sägas upp
2. ingen, som inte kunde betala el- eller gasräkningen, fick elen eller gasen avstängd
3. de som inte kunde betala lån till banken fick uppskov
4. de som trodde att de drabbats av Corona fick hembesök samma dag för provtagning
5. all sjukvårdspersonal som arbetar med Corona patienter testas dagligen.
6. all personal och alla boende på samtliga ålderdomshem i hela landet testades redan i början av utbrottet.
Ålderdomshemmen klarade krisen mycket bra. Plexiglas sattes upp för att hindra direktkontakt. Ingen personal fick arbeta utan skyddsutrustning. 25 procent av de som dött bodde på ålderdomshem.
Polisen bevakade att reglerna hölls. De som inte höll sig till föreskrifterna upplystes vänlig. De som en andra gång inte höll sig till reglerna fick böter. Dessa var inte fler än fem procent av befolkningen.
Småföretagare fick cirka 11.000 SEK per månad, men inte som lån, utan som ett bidrag för att klara löpande utgifter. Detta skedde helt obyråkraktiskt.
Samhället öppnade upp stegvis med två veckors mellanrum. Först öppnade de små affärerna, sedan de stora inköpscentren, sedan restaurangerna och sist frisörsalonger och liknande.
Regeringen tog ett stort ansvar i början av krisen. När samhället öppnade upp förflyttades ansvaret till den enskilde.
Eftersom i stort sett allt fungerade enligt plan, behöver invånarna inte längre bära mask annat än i kollektivtrafiken.
Under krisen bjöd huvudstaden Wien alla invånare över 70 år på taxifärd värd mer än 500 kr. Detta som en liten uppmuntran så att de äldre inte åkte kollektivtrafik. Taxibilarna har, liksom affärerna, plexiglas.
Överallt står handspritflaskor, speciellt utanför affärerna. Staden Wien bjuder nu alla på restaurang för cirka 250 kr/person för att på så sätt få igång restaurangverksamheten igen.
Allt har emellertid inte klaffat helt friktionsfritt. En del människor fick vänta längre än utlovat på bidragen. Arbetslösheten är också hög, men inte högre än i Sverige. Den låga arbetslöshetskassan, som enbart är 55 procent av tidigare lön, kommer nu att höjas avsevärt.
När det nu är bara några få Coronasmittade per dag, är det lätt att spåra och testa. Detta görs i syfte att bryta infektionskedjan. De som är smittade går i karantän. Hälsovårdspersonal spårar vilka människor den infekterade varit i kontakt med. Samhället för övrigt fungerar som vanligt.
Österrikes BNP beräknas klara sig några procentenheter bättre jämfört med Sverige.
Över 85 procent av Österrikes befolkning var nöjd med hur regeringen skött krisen. Nu, när den första delen av krisen är över, har stödet sjunkit till knappt 60 procent. Det är framför allt unga människor, under 30, som är missnöjda. Många är arbetslösa och har svårt att hitta jobb.
Österrikes regering, som före krisen inte tog upp nya statslån utan tvärtom avbetalade på de gamla, har nu tvingats att ta upp nya lån. Men, eftersom regering och befolkningen nu fått viruset under kontroll, finns goda förutsättningar att ekonomin kommer igång mycket snabbt.
De, som under krisen haft det allra svårast, är kvinnor. Dessa har fått ta hand om barnen, hjälpa barnen med hemuppgifter och samtidigt ta hand om ”hemoffice”. Skolor och daghem har visserligen hållits öppna, men skolorna har inte haft någon undervisning.
Det har varit nödvändig att hålla skolor och daghem öppna, eftersom en del föräldrar arbetar inom något samhällstjänst-yrke. De flesta barnen var dock hemma och de barn som gick till skolan, har hållits i mindre grupper.
Staden Wien köpte in stora mängder datorer, så att också de barn som inte har dator hemma kunde göra sina skoluppgifter hemma. Det tog lite tid, men så småningom hade alla barn fått låna en dator av sin skola.
Med all den möda, all den sammanhållning och solidaritet, all den ”vi-känsla” där regering och invånarna bryr sig om varandra och tar ansvar inte bara för sig själva utan också för sina medmänniskor, är det självklart att man inte vill ha in smittan i landet igen.
Det är minst sagt oförskämd att kalla det för ”diskriminering”.
/Anna
