Resten av landet utom Stockholmsdistriktet går på Skånes linje. 85 procent av Moderaternas väljare vill ha samarbete, 75 procent av politikerna på kommunal nivå, och äntligen börjar ledningen tippa.
I serien ”Mats möter” på SVT från i torsdags där Mats Knutsson intervjuar partiledare kan man skönja en viss förändring i Kristerssons inställning till SD, att regera med stöd av SD och samarbeta i frågor där de tycker ungefär likadant utesluta inte alls är längre. Dessutom uttrycker han en ovilja att ens hoppas på en återförenad allians med de två vänsterhoppande tidigare kollegorna.
Erik Von Der Heeg skrev i tisdags på Facebook.
”Skåne vann:
Den kamp som förelegat om Moderata samlingspartiets själ sedan 2011 får väl anses avgjord nu – och skulle man konstruera ett romerskt ”bon mot” för att sammanfatta det hela skulle det mycket väl kunna lyda ”ex australe lux”.
I praktiken har den skånska linjen (representerad av Lars-Ingvar Ljungman) nu segrat och den handlar om att – om möjligt – kunna bilda ett regeringsunderlag tillsammans med Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Denna linje ansågs som ren frondering så sent som för ett år sedan, men är nu helt etablerad, ehuru med ett undantag: Stockholm (representerat av Anna König).
Stockholm har av hävd varit Moderaternas starkaste och ideologiskt säkraste fäste, men så är det inte längre. Stockholmslinjen (att hellre avstå från makt, än att samarbeta med SD) framstår alltmer som en ren självmordspakt, vilket opinionssiffrorna också visar.
Det måste kännas mycket ovant för stockholmarna att vara ”the odd man out”, men den som inte förmår se verkligheten straffas obönhörligt av livet självt.
Bara för ett år sedan var personer som Anna König herre på täppan – nu är de snarast ett problem som pockar på en lösning.”
Personligen så ger jag det nog några veckor innan jag lutar åt att förändringen håller över tid. I dagens politiska landskap kan vad som helst hända.
