Ungern sluter avtal mot migration med Polen och Estland

Politik utrikes

26 juli 2019

Ungern har träffat en överenskommelse med Polen och Estland som ska motverka FN:s Global Compact for Migration. Överenskommelsen ska göra det möjligt för länderna att gemensamt gå emot förslag inom migrationsområdet i ett tidigt skede oavsett om förslagen kommer från FN eller Bryssel.

Peter Szijarto, Ungerns utrikesminister, bekräftade till Ungerns MTI att ett avtalet har ingåtts med de polska och estniska kollegorna.

I måndags sade Szijarto att det ännu inte står klart vad migrationspositiva rörelser vill göra med FN:s Global Compact för migration. Han hävdar att det är världens farligaste migrationsdokument, och att det är bindande och obligatoriskt att följa.

I december förra året vid FN: s generalförsamling röstade 152 länder för Global Compact medan fem länder röstade emot den, 13 länder avstod och 57 röstade inte alls. Sverige och de flesta andra länder i väst röstade för avtalet trots att motståndet i befolkningarna i många länder var stort. I Sverige saknades i stort sett helt debatt i ämnet och den politiska oppositionen i Sverige gjorde mycket små ansatser för att ens debattera frågan.

Ungern, Polen, Tjeckien, USA och Israel – som alla förkastade dokumentet i december förra året – fick också med sig Estland i den senaste omröstningen. Inget av Visegrád-länderna stödde Global Compact, och Slovakien valde att inte rösta i den senaste omröstningen.

Szijarto hävdar att allt som godkänts av FN i huvudsak blir en del av internationell rätt och rättslig praxis. Han betonade också behovet av att bekämpa förslag som är för migration.

Visegrád-länderna (V4) har på senare tid tydligare börjat hävda sin politiska vilja. Som ett exempel sa chefen för det ungerska premiärministeriet förra torsdagen att Tysklands Ursula von der Leven inte kunde ha utsetts till EU-kommissionens president utan stöd från Visegrád-länderna.

Vad är Global Compact?
Global Compact for Migration är ett FN-avtal där underskrivande länder åtar sig att inkorporera avtalets punkter i nationell lagstiftning. Det innebär att de åtaganden som görs i dokumentet kommer att skrivas in i Svensk lag och därmed blir de bindande. Det hävdas att avtalet inte är bindande men i avtalstexten framgår det att punkterna är åtaganden. Avtalet undertecknades den 19 december 2018. Det finns 23 mål och åtaganden listade i avtalet.

Exempel på åtaganden i avtalet:

  • Migration blir en mänsklig rättighet
  • Det görs ingen skillnad på asylmigration och ekonomiska migranter
  • Transitländerna är skyldiga att informera migranterna om vilka regler och förmåner som gäller i olika mottagarländer
  • Transitländer är skyldiga att förse migranterna med mat, vätska och sjukvård
  • Mottagarländer är skyldiga att förse migranter med grundläggande sjukvård så snart de befinner sig i landet
  • Underlätta överföring av pengar till ursprungslandet
  • Utbilda mediaanställda i migrationsrelaterade frågor och terminologi. (Staten ska alltså utbilda journalister i hur de ska uttrycka sig om migration och vilka ord de ska använda. Red anm.)
  • Åtagande att inte ge några pengar till media som systematiskt promotar intolerans mot migrantion
  • Utveckla riktade stödprogram och finansiella produkter som underlättar för invandrares och diasporans investeringar och entreprenörskap, bland annat genom att ge administrativt och juridiskt stöd i företagsskapande och beviljande av uppstartkapital.

Hur de här åtagandena kommer att fungera i praktiken är inte klarlagt och framgår inte heller av dokumentet som länderna har skrivit under. Det har inte heller kommit något klarläggande från regeringen som förklarar hur Sverige ska hantera de här åtagandena. Dokumentet finns inte i officiell översättning till svenska.

Ett flertal frivilliga har översatt dokumentet till svenska. Inget av dessa dokument är dock officiellt utgivet av någon svensk myndighet och det har inte heller gjorts någon ansats från regeringens håll att upprätta ett sådant dokument, trots att det efterfrågats från många håll.