Tomas Pueyo: Den här artikeln är uppföljare på en tidigare artikel om Coronavirus: Why You Must Act Now , en artikel med över 40 miljoner visningar översatt till över 20 språk som beskriver hur brådskande problemet med Coronavirus är.
Sammanfattning av artikeln: Starka Coronavirusåtgärder idag borde bara behöva pågå i några veckor. Det bör inte komma en stor topp av smittade efteråt, och det kan allt göras för en rimlig kostnad för samhället och samtidigt spara miljontals liv.
Inom en vecka har länder runt om i världen gått från: ”Det här Coronaviruset är inte en stor sak” till att förklara landet i en nödsituationen. Ändå gör många länder fortfarande inte mycket. Varför?
Varje land ställer samma fråga: Hur ska vi agera? Svaret är inte uppenbart för dem.
Vissa länder, som Frankrike, Spanien eller Filippinerna, har sedan dess gjort tunga begränsningar. Andra länder som USA, Storbritannien, Schweiz och Nederländerna har dragit fötterna efter sig och tvekat om de vågat införa sociala distanseringsåtgärder.
Det här är vad vi ska avhandla idag med massor av diagram, data och modeller med många källor:
- Hur ska man tolka den nuvarande situationen?
- Vilka alternativ har vi?
- Vad är det som är viktigt nu: Tid
- Hur ser en bra Coronavirusstrategi ut?
- Hur ska vi tänka på de ekonomiska och sociala effekterna?
När du är klar med att ha läst artikeln är det det här du borde ta med dig:
- Vårt sjukvårdssystem kollapsar redan.
- Länder har två alternativ: antingen kämpar de hårt nu, eller så kommer de att drabbas av en enorm epidemi.
- Om de väljer epidemin kommer hundratusentals att dö. I vissa länder, miljoner.
Och det kan inte ens eliminera ytterligare vågor av smitta.
Om vi kämpar hårt nu kommer vi att bromsa dödsfallen.
- Vi kommer att lindra trycket på vårt sjukvårdssystem.
- Vi kommer att kunna förbereda oss bättre.
- Vi kommer att lära oss.
Världen har aldrig lärt sig så snabbt om någonting, någonsin. Och vi behöver det, för vi vet så lite om detta virus.
Med allt detta kommer vi att uppnå något viktigt: Köpa oss tid.
- Om vi väljer att slåss hårt, kommer kampen att ge resultat gradvis.
- Vi kommer att vara inlåsta i veckor, inte månader.
- Då får vi mer och mer friheter tillbaka.
Det kanske inte återgår till det normala omedelbart men det kommer att vara nära och så småningom kommer det tillbaka till det normala.
Och vi kan göra allt detta medan vi också överväger frågor som ekonomin. Låt oss göra detta.
1. Hur ser situationen ut?
Förra veckan visade jag denna kurva:
Det visade Coronavirusfall över hela världen utanför Kina. Vi kan bara urskilja Italien, Iran och Sydkorea. Så jag var tvungen att zooma in längst ner till höger för att se tillväxtländerna.
Låt oss se vad som har hänt sedan.
Som jag sagt förut har antalet fall exploderat i dussintals länder. Här tvingades jag visa endast länder med över 1 000 fall. Några saker att notera:
Spanien, Tyskland, Frankrike och USA har alla fler fall än Italien hade när det beordrade nedstängning.
Ytterligare 16 länder har fler fall idag än Hubei när det gick in i nedstängning: Japan, Malaysia, Kanada, Portugal, Australien, Tjeckien, Brasilien och Qatar har mer än Hubei hade men under 1 000 fall. Schweiz, Sverige, Norge, Österrike, Belgien, Nederländerna och Danmark har alla över 1 000 fall.
Förutom Kina och Iran, som har drabbats av ett enormt utbrott, och Brasilien och Malaysia, är alla länder på denna lista bland de mer organiserade länderna och det är troligt att dessa länder bättre kan identifiera viruset.
Det är osannolikt att fattigare länder inte berörs. Varmt och fuktigt väder förhindrar inte ett utbrott – annars skulle Singapore, Malaysia och Brasilien inte drabbas av utbrott.
De mest troliga tolkningarna är att det tog längre tid för Coronaviruset att nå dessa länder eftersom de är mindre anslutna till världen, eller så är det redan där men dessa länder har inte kunnat investera tillräckligt på tester för att veta om det.
Hursomhelst, om detta är sant, betyder det att de flesta länder inte kommer att undkomma Coronavirus. Det är en tidsfråga innan de ser utbrott och måste vidta åtgärder.
Vilka åtgärder kan olika länder vidta?
2. Vilka är våra alternativ?
Sedan artikeln förra veckan har konversationen förändrats och många länder har vidtagit åtgärder. Här är några av de mest illustrativa exemplen:
Åtgärder i Spanien och Frankrike.
Ett par extrema fall har vi i Spanien och Frankrike. Detta är tidslinjen för åtgärder i Spanien:
Torsdagen den 12 mars avfärdade presidenten förslag om att de spanska myndigheterna hade underskattat hälsoriskerna.
På fredagen förklarade de sig vara i nödläge.
På lördag vidtogs åtgärder:
Människor kan inte lämna hemmet förutom om de har viktiga skäl: livsmedel, arbete, apotek, sjukhus, bank eller försäkringsbolag (med extremt god motivering).
Särskilt förbud mot att ta med barn ut på promenad eller träffa vänner eller familj (förutom att ta hand om människor som behöver hjälp, men med iakttagande av god hygien och fysiska avståndsåtgärder).
Alla barer och restauranger är stängda. Endast takeaway är tillåtet.
All underhållning är stängd som sport, filmer, museer och kommunala festligheter.
Bröllop får inte ha gäster. Begravningar kan inte ta mer än en handfull människor.
Allmänna kommunikationsmedel är ännu öppet.
På måndag stängdes landgränserna.
En del människor ser detta som en bra lista över åtgärder. Andra lyfter upp händerna i luften och gråter av förtvivlan. Denna skillnad i förhållningssätt och inställning är vad den här artikeln kommer att försöka förena.
Frankrikes tidslinje för åtgärder är liknande, förutom att de tog mer tid på sig för att börja tillämpa dem, och de är mer aggressiva i sin tillämpning nu.
Åtgärder i USA och Storbritannien
USA och Storbritannien, liksom länder som Schweiz och Nederländerna, har dragit fötterna efter sig i genomförande av åtgärder.
Här är tidslinjen för USA:
Onsdag 11 mars: reseförbud.
Fredag: nationellt nödläge. Inga sociala distanseringsåtgärder.
Måndag: regeringen uppmanar allmänheten att undvika restauranger och barer och delta i evenemang med mer än 10 personer.
Ingen social distanseringsåtgärd är faktiskt verkställbara. Det är bara rekommendationer.
Många stater och städer tar initiativet och inför mycket strängare åtgärder.
I Storbritannien har en liknande uppsättning åtgärder gjorts: massor av rekommendationer, men mycket få mandat.
Dessa två grupper av länder illustrerar de två extrema tillvägagångssätten för att bekämpa Coronaviruset: mildring och undertryckning. Låt oss gå närmare in på vad som avses.
Alternativ 1: Gör ingenting
Låt oss se vad det skulle innebära att göra ingenting för ett land som USA:
http://gabgoh.github.io/COVID/index.html
Denna fantastiska epidemikalkylator kan hjälpa dig att förstå vad som kommer att hända under olika scenarier. Jag har klistrat in nedanför grafen med de viktigaste faktorerna som avgör virusets beteende. Observera att de smittade, i rosa, toppar med tiotals miljoner vid ett visst datum.
De flesta variabler har hämtats från standardinställningen. De enda väsentliga förändringarna är R från 2,2 till 2,4 (motsvarar bättre information som finns tillgänglig för närvarande. Se längst ned på epidemikalkylatorn), dödlighet (4% på grund av kollaps i sjukvården. Se detaljer nedan eller i föregående artikel ), längd på sjukhusvistelse (ner från 20 till 10 dagar) och sjukhusinläggningsnivå (ned från 20% till 14% baserat på svåra och kritiska fall. WHO anger 20%) baserat på vårt senast tillgängligainsamling av forskning . Observera att dessa siffror inte ändrar resultaten särskilt mycket.
Den enda förändringen som är viktig är dödlighetsgraden.
Om vi inte gör någonting:
Alla blir smittade, sjukvården blir överansträngd, dödligheten exploderar och ~ 10 miljoner människor dör (blå staplar). Siffrorna bakom: ~ 75% av befolkningen smittas, det är 245 miljoner människor. Av dem dör cirka 4%, vilket händer i Hubei, i Iran och Italien, eftersom sjukvården är överansträngd. Det är 10 miljoner dödsfall. Det är cirka 25 gånger så många amerikanska dödsfall som under andra världskriget.
Du kanske undrar: ”Det låter som mycket. Jag har hört mycket mindre än det! ”
Så vad är haken? Med alla dessa siffror är det lätt att bli förvirrad. Men det finns bara två siffror som betyder något: Vilken andel människor kommer att få viruset och bli sjuka och vilken andel av dem kommer att dö.
Om bara 25% är sjuka (eftersom de andra har viruset men inte har symtom så räknas de inte som fall), och dödlighetsgraden är 0,6% istället för 4%, slutar vi med 500 000 dödsfall i USA. Fortfarande massiva siffror men 20 gånger lägre än ovan.
Dödlighetsgraden är avgörande, så låt oss förstå det begreppet bättre. Vad orsakar egentligen dödsfallen i Coronavirus?
Hur ska vi tänka på dödlighetsgraden?
Det här är samma graf som tidigare, men nu tittar vi på intagna på sjukhus i stället för infekterade och döda.
Det ljusblå området är antalet personer som skulle behöva läggas in på sjukhus, och den mörkare blå representerar de som behöver läggas in på intensivvården. Du kan se att antalet skulle toppa vid över 3 miljoner fall.
Jämför det nu med antalet intensivvårdsplatser som vi har i USA (vi har 50 000 idag, och skulle kunna fördubbla det om vi maximerar kapaciteten i andra utrymmen). Det är den röda prickade linjen.
Nej, det är inte fel på siffrorna.
Den röda prickade linjen är kapaciteten för intensivvårdsplatser. Alla ovanför denna linje skulle vara i kritiskt skick men skulle inte kunna få tillgång till den vård de behöver och skulle troligtvis dö.
Istället för intensivvårdsplatser kan vi också titta på ventilatorer, men resultatet är i stort sett detsamma, eftersom det finns färre än 100 000 ventilatorer i USA.
För att bara ta ett exempel från ett sjukhus i Seattle idag så kan de inte intubera patienter över 65 år på grund av brist på utrustning och det innebär att dessa patienter löper 90% risk att dö.
Detta är anledningen till att människor dog i sådana mängder i Hubei och dör nu i mängder i Italien och Iran. Dödsfallen i Hubei blev lägre än det kunde ha blivit för att de byggde två sjukhus nästan över en natt. Italien och Iran kan inte göra samma sak; få, om några, andra länder kan det.
Så varför är dödsfallen nära 4%?
Om 5% av fallen kräver intensivvård och du inte kan tillhandahålla det, dör de flesta av dessa människor. Så enkelt som det.
Jag önskar att det inte var det, men så är det.
Dessutom tyder uppgifter på att amerikanska fall är allvarligare än de i Kina.
Indirekta skadeverkningar
Dessa siffror visar bara personer som dör till följd av Coronaviruset. Men vad händer om hela sjukvårdssystemet kollapsas av Coronaviruspatienter? Patienter dör också av andra sjukdomar.
Vad händer om du får en hjärtattack och det tar 50 minuter att få ambulansen istället för 8 (på grund av för många fall av Coronavirus) och när du anländer finns det ingen intensivvård och ingen läkare tillgänglig? Du dör.
USA har cirka 4 miljoner patienter inlagda för intensivvård varje år, och 500 000 (~ 13%) av dem dör. Utan intensivvårdsplatser skulle den andelen troligen närma sig 80%. Även om bara 50% dog, skulle vi gå från 500 000 dödsfall per år till 2 miljoner om pandemin håller i sig i ett år, så vi får lägga till 1,5 miljoner dödsfall, det vill säga bara med extra dödsfall av andra åkommor för att Corona tar upp så stor del av sjukhuskapaciteten.
Om Coronaviruset tillåts att spridas fritt kommer det amerikanska sjukvårdssystemet att kollapsa och dödsfallen kommer att vara miljoner, kanske mer än 10 miljoner.
Samma tänkande gäller för de flesta länder. Antalet intensivvårdsplatser, ventilatorer och sjukvårdspersonal är vanligtvis liknande USA eller lägre i de flesta länder.
Oundvikligt betyder Coronavirus att sjukvårdssystemet kollapsar, och det betyder massdöd.
Alternativ 2: Begränsningsstrategi
Nu hoppas jag att det är ganska tydligt att vi ska agera. De två alternativen som vi har är mildring och undertryckning.
Den förmildrande inställningen är ungefär så här:
”Det är omöjligt att förhindra Coronaviruset nu, så låt oss bara låta det ha sin gång medan vi försöker minska toppen av smittade. Låt oss bara platta ut kurvan lite för att göra den mer hanterbar för sjukvården.”
Detta diagram visas i en mycket viktig artikel publicerad under helgen från Imperial College London. Uppenbarligen drev uppgifterna i den de brittiska och amerikanska regeringarna att ändra kurs.
Det är en graf mycket liknande den föregående. Inte samma sak, men konceptuellt likvärdiga. Här är ”Gör ingenting”-situationen den svarta kurvan. Var och en av de andra kurvorna är vad som skulle hända om vi genomförde tuffare och tuffare sociala distanseringsåtgärder. Den blå visar de tuffaste sociala distansåtgärderna: isolera smittade, sätta människor i karantän som kan vara smittade och avskärma gamla människor. Den blå linjen är i stort sett den nuvarande brittiska Cronoavirusstrategin även om de för tillfället bara föreslår dem, inte kräver dem.
Även här är den röda linjen kapaciteten för intensivvårdsplatser, denna gång i Storbritannien. Återigen är den linjen mycket nära botten. Hela området av kurvan ovanpå den röda linjen representerar Coronaviruspatienter som i de allra flesta fall skulle dö på grund av brist på intensivvårdsplatser.
Inte bara det utan genom att lägga ut kurvan kommer intensivvårdsplatser att kollapsa i månader och öka följdverkningarna för all övrig sjukvård.
När du hör:
”Vi kommer att införa milda åtgärder” bör det översättas till: ”Vi kommer medvetet att kollapsa sjukvården och öka dödsfallet med minst 10 gånger.”
Detta är tillräckligt dåligt, men vi är inte klara än eftersom ett av de viktigaste antagandena i denna strategi är det som kallas flockimmunitet.
Flockimmunitet och virusmutation.
Tanken är att alla människor som är smittade och sedan återhämtar sig blir immuna mot viruset.
Detta är kärnan i denna strategi:
”Jag vet att det kommer att bli svårt under en tid, men när vi är klara och några miljoner människor har dött, kommer resten av oss att vara immuna mot det, så kommer detta virus att sluta sprida sig och vi säger adjö till coronaviruset.”
” Bättre få det gjort eftersom vårt alternativ är att införa social distansrering i upp till ett år eller riskera att denna topp kommer senare ändå.”
Hela resonemanget bygger på ett antagande: att viruset inte förändras för mycket. Om det inte förändras så får många människor immunitet, och vid någon tidpunkt dör epidemin ut.
Hur troligt är det att detta virus muteras?
Det har det redan gjort.
Kina har redan sett två stammar av viruset: S och L-sträng. S var fokuserad till Hubei och är dödligare, men L-strängen är den som har spridit sig över världen.
Inte bara det, utan detta virus fortsätter att mutera.
Denna graf representerar de olika mutationerna av viruset. Du kan se att de initiala stammarna började i lila i Kina, men sedan började de mutera. Stammarna i Europa är mestadels gröna och gula familjer, medan USA ser en annan familj i rött. Ju längre tiden går, desto fler av dessa stammar kommer att börja dyka upp.
Detta borde inte vara förvånande i debatten: RNA-baserade virus som Coronavirus eller influensa tenderar att muteras cirka 100 gånger snabbare än DNA-baserade – även om Coronavirus muterar långsammare än influensavirus.
Inte bara det, utan det bästa sättet för detta virus att mutera är att ha miljoner möjligheter att göra det, vilket är exakt vad en mildringsstrategi skulle ge som resultat: hundratals miljoner människor smittade.
Det är därför du kan få influensa varje år. Eftersom det finns så många influensastammar, med nya som alltid utvecklas, kan influensaimmunitet för en sorts influensa aldrig skydda mot alla stammar.
Sagt på ett annat sätt: mildringsstrategin innebär inte bara miljoner dödsfall för ett land som USA eller Storbritannien. Det bygger också på att viruset inte kommer att mutera för mycket – vilket vi vet att det gör. Och mildringsstrategin kommer att ge viruset möjlighet att mutera. Så när vi är klara med några miljoner dödsfall kan vi vara redo för några miljoner till – varje år.
Detta Coronavirus kan bli ett återkommande faktum i livet, som influensa, men många gånger dödligare.
Det bästa sättet för detta virus att mutera är att ha miljoner möjligheter att göra det, vilket är exakt vad en mildringsstrategi skulle ge.
Så om inte en mildringsstrategi kommer att fungera, vad är alternativet? Det kallas undantryckning.
Alternativ 3: Undertryckningsstrategi
Mildringsstrategin försöker inte kontrollera epidemin, bara platta ut kurvan lite. Undertryckningsstrategin försöker använda tunga åtgärder för att snabbt få epidemin under kontroll. Specifikt:
- Gå hårt fram just nu.
- Besluta om hård social distansering.
- Få kontroll över den här epedemin.
Släpp sedan åtgärderna så att människor gradvis kan få tillbaka sina friheter och något som liknar det normala sociala och ekonomiska livet kan återupptas.
Hur ser det ut?
Alla modellparametrar är detsamma, förutom att det nu finns ett ingripande för att minska överföringshastigheten till R = 0,62, och eftersom sjukvårdssystemet inte kollapsas sjunker dödlighetsgraden till 0,6%. Jag definierade ”omkring nu” som att ha ~ 32 000 fall när jag genomförde åtgärderna (3x det officiella numret idag, 3/19).
Observera att detta inte är för känsligt för den valda R. En R på 0,98 till exempel visar 15 000 dödsfall. Fem gånger mer än med en R på 0,62, men fortfarande tiotusentals dödsfall och inte miljoner. Det är inte heller för känsligt för dödsfallet: om det är 0,7% istället för 0,6% går dödstalet från 15 000 till 17 000.
Det är kombinationen av en högre R, en högre dödlighet och en försening i att vidta åtgärder som gör att det exploderar i antalet dödsfall. Det är därför vi måste vidta åtgärder för att minska R idag. För förtydligande är den berömda R0 R i början (R vid tidpunkt 0). Det är överföringshastigheten när ingen är immun ännu och det inte finns några åtgärder mot smittan vidtagna. R är den totala överföringshastighet.
Efter att första vågen av en undertryckningsstrategi är klar är dödstalet i tusentals och inte i miljoner.
Varför? För att vi inte bara minskar exponentiell tillväxt av fall. Vi sänker också dödsfallen eftersom sjukvården inte är helt överansträngd. Här använde jag en dödlighetsgrad på 0,9%, runt vad vi ser i Sydkorea idag, vilket är det land som har varit mest effektivt att följa undertryckningsstrategin.
Sagt så här, det låter som en no-brainer.
Alla bör följa undertryckningsstrategin.
Så varför tvekar några regeringar?
De fruktar tre saker:
- Denna första lockdown kommer att pågå i månader, vilket verkar oacceptabelt för många människor.
- En månader lång lockdown skulle förstöra ekonomin.
- Det skulle inte ens lösa problemet, för vi skulle bara skjuta upp epidemin: senare, när vi släppt de sociala distanseringsåtgärderna, kommer människor fortfarande att smittas i miljoner och dö.
Så här modellerade Imperial College-teamet undertryckningar. De gröna och gula linjerna är olika scenarier av undertryckning. Du kan se att det inte ser bra ut: Vi får fortfarande enorma toppar, så varför ska vi agera?
Vi kommer tillbaka till dessa frågor om ett ögonblick, men det finns något viktigare att ta upp först.
Man missar helt poängen.
Inget av de två alternativen mildring och undertryckning, sida vid sida, ser särskilt tilltalande ut. Antingen dör många människor snart och vi skadar inte ekonomin idag, eller så skadar vi ekonomin idag, bara för att skjuta upp dödsfallen.
Detta resonemang ignorerar tidsvärdet.
3. Värdet på tid
I vårt tidigare artikel förklarade vi värdet av tid för att rädda liv. Varje dag, varje timme som vi väntade på att vidta åtgärder, fortsatte detta exponentiella hot att spridas. Vi såg hur en enda dag skulle kunna minska de totala fallen med 40% och dödsfallen med ännu mer.
Men tiden är ännu mer värdefull än så.
Vi är på äg att möta den största vågen av press på sjukvården som vi någonsin har sett i modern historia. Vi är helt oförberedda och står inför en fiende vi inte känner. Det är inte en bra position för krig.
Tänk om du skulle möta din värsta fiende, om vilken du visste väldigt lite, och du hade två alternativ: Antingen springer du mot den, eller så flyr du för att köpa dig själv lite tid att förbereda dig. Vilket skulle du välja?
Detta är vad vi behöver göra idag. Världen har vaknat. Varje dag vi försenar Coronavirusets smittspridning kan vi bli bättre förberedda.
Vad den tiden skulle köpa oss:
Sänk antalet fall.
Med effektivt undertryckning skulle antalet fall sjunka över en natt, som vi såg i Hubei i förra veckan.
Källa: Tomas Pueyo-analys över diagram och data från Journal of the American Medical Association
Från idag finns det 0 dagliga nya fall av Coronavirus i hela den 60 miljoner stora regionen Hubei.
Diagnostiken kan fortsätta att gå uppåt i ett par veckor, men sedan kommer det att börja gå ner.
Med färre fall börjar dödlighetsgraden också sjunka. Och följdskadorna för andra allvarligt sjuka minskas också: färre människor dör av orsaker som inte är Coronavirus, eftersom sjukvården helt enkelt är mindre överbelastad.
Undertryckande skulle få:
- Färre totala fall av Coronavirus.
- Omedelbar lättnad för sjukvården och de människor som arbetar där.
- Minskning av dödlighetsgraden.
- Minskning av följdskadorna för övriga allvarligt sjuka.
- Förmåga för sjukvårdspersonal som är smittade, isolerade eller satta i karantän att bli bättre och komma tillbaka till arbetet. I Italien representerar sjukvårdspersonal 8% av alla smittade.
Förstå det sanna problemet: Testa och spåra.
Just nu har Storbritannien och USA ingen aning om hur många fall av smittade de har. Vi vet bara att de officiella siffrorna inte stämmer och det sanna siffrorna är tiotusentals fall.
Detta beror på att vi inte testar, och vi smittspårar inte.
Om några veckor kan vi få våra testsituationer i USA i ordning och börja testa alla. Med den informationen kommer vi äntligen att veta den verkliga omfattningen av problemet, var vi måste vara mer aggressiva och vilka samhällen som är säkra att släppa från en lockdown.
- Nya testmetoder kan påskynda testningen och driva ner kostnaderna kraftigt.
- Vi kan också inrätta en spårningsoperation där de kan identifiera alla människor som varje sjuk person har träffat och sedan sätta dem i karantän.
Detta skulle ge oss massor av information för att senare kunna släppa våra sociala distanseringsåtgärder. Om vi vet var viruset är kan vi rikta in sig mot dessa platser.
Detta är inte raketvetenskap: det är grunderna i hur länder i Ostasien har kunnat kontrollera detta utbrott utan den typ av den drakoniska sociala distansering som blir allt vanligare i andra länder.
Testning och spårning gjorde att tillväxten av Coronaviruset i Sydkorea avstannade och de fick epidemin under kontroll utan att införa stränga sociala distanseringsåtgärder.
Bygg upp kapacitet
USA (och förmodligen Storbritannien) håller på att gå i krig utan rustning.
Vi har skyddsmasker för bara två veckor framåt, få personliga skyddsutrustningar (“PPE”), inte tillräckligt med ventilatorer, inte tillräckligt med intensivvårdsplatser, inte tillräckligt med Ecmo (modifierad hjärt- och lungmaskin som ger ett fullständigt utbyte av syre och koldioxid, som en konstgjord lunga.) Därför skulle dödsfallen bli så höga med en mildringsstrategi.
Men om vi köper oss lite tid kan vi vända det här:
- Vi har mer tid att köpa all utrustning vi behöver för en framtida våg.
- Vi kan snabbt bygga upp vår produktion av skyddsmasker, PPE, ventilatorer , Ecmo och alla andra kritiska enheter för att minska dödlighetsgraden.
Sagt på ett annat sätt: vi behöver inte år för att få på oss vår rustning, vi behöver veckor. Låt oss göra allt vi kan för att få vår produktion att komma igång nu. Länder mobiliseras. Människor är uppfinningsrika, som till exempel att använda 3D-utskrift för ventilationsdelar.
Vi kan göra det. Vi behöver bara mer tid. Skulle du vänta några veckor på att få på dig en rustning innan du möter en dödlig fiende?
Detta är inte den enda kapacitet vi behöver. Vi kommer att behöva sjukvårdspersonal så snart som möjligt. Var får vi tag i dem? Vi måste utbilda människor för att hjälpa sjuksköterskorna, och vi måste få tillbaka pensionerad medicinskt kunnig personal. Många länder har redan börjat, men det tar tid. Vi kan göra detta om några veckor, men inte om allt kollapsar.
Lägre allmän smittsamhet.
Allmänheten är rädd. Coronaviruset är nytt. Det finns så mycket att ta in att vi inte vet hur vi ska göra ännu! Folk har inte lärt sig att sluta skaka hand. De kramar fortfarande varandra. De öppnar inte dörrar med armbågen. De tvättar inte händerna efter att ha berört ett dörrvred. De desinficerar inte bord innan de sätter sig ner och äter.
När vi har tillräckligt med skyddsmasker kan vi använda dem utanför sjukvården. Just nu är det bättre att behålla skyddsmaskerna till sjukvårdspersonal. Men om de inte var en knapp resurs borde människor bära dem i sitt dagliga liv. Det gör det mindre troligt att de smittar andra när de är sjuka, och med korrekt träning minskar också sannolikheten för att bärarna smittas. (Under tiden är det bättre än ingenting att bära något .)
Alla dessa exempel är ganska billiga sätt att minska överföringshastigheten. Ju mindre detta virus sprider sig, desto färre åtgärder behöver vi i framtiden för att kontrollera det. Men vi behöver tid för att utbilda människor om alla dessa åtgärder och utrusta dem.
Förstå viruset
Vi vet väldigt lite om viruset. Men varje vecka kommer hundratals nya rön.
Världen är slutligen förenad mot en gemensam fiende. Forskare världen över mobiliserar för att förstå detta virus bättre.
Hur sprids viruset?
Hur kan smittan saktas ner?
Vilken andel är asymptomatiska bärare?
Är de smittsamma? Hur mycket?
Vilka behandlingar är effektiva?
Hur länge överlever viruset?
På vilka ytor finns smittan?
Hur påverkar olika sociala distansåtgärdereringsåtgärder överföringshastigheten?
Vad kostar de?
Vad är bästa praxis för att smittspåra?
Hur tillförlitliga är våra tester?
Klara svar på dessa frågor hjälper till att göra våra åtgärder så riktade som möjligt och samtidigt minimera ekonomiska och sociala skador. Och de kommer om veckor, inte år.
Hitta behandlingar
Inte bara det, men vad händer om vi hittade en behandling under de kommande veckorna? Varje dag vi köper får oss att komma närmare. Just nu finns det redan flera kandidater till exempel Favipiravir och Chloroquine.
Tänk om det visade sig att vi på två månader upptäckte en behandling av Coronaviruset? Hur skulle vi se på det faktumet om vi då redan hade miljoner dödsfall efter en mildringsstrategi?
Förstå kostnadsfördelarna
Alla faktorerna ovan kan hjälpa oss att rädda miljoner liv. Det borde räcka. Tyvärr kan politiker inte bara tänka på de smittade människornas liv. De måste tänka på hela befolkningen, och tunga sociala distanseringsåtgärder påverkar andra.
Just nu har vi ingen aning om hur olika sociala distanseringsåtgärder minskar överföringen. Vi har inte heller någon aning om vad deras ekonomiska och sociala kostnader är.
Är det inte lite svårt att bestämma vilka åtgärder vi behöver på lång sikt om vi inte vet varken kostnader eller fördelar?
Några veckor skulle ge oss tillräckligt med tid att börja studera dem, förstå dem, prioritera dem och bestämma vilka vi ska följa.
Vi skulle ha färre fall, mer förståelse för problemet, hinna bygga upp sådant vi saknar, hinna förstå viruset, förstå kostnadseffekten av olika åtgärder och utbilda allmänheten.
Dessa är några kärnverktyg för att bekämpa viruset, och vi behöver bara några veckor för att utveckla många av dem. Skulle det inte vara dumt att engagera sig i en strategi som istället kastar oss, oförberedda, i käkarna på vår fiende?
4. Hammaren och dansen
Nu vet vi att mildringsstrategin förmodligen är ett fruktansvärt val, och att undertryckningsstrategin har en massiv kortvarig fördel.
Men människor hyser rättfärdig oro inför denna strategi:
Hur länge kommer det att pågå?
Hur dyrt blir det?
Blir det en andra topp lika stor som om vi inte hade gjort någonting?
Här ska vi titta på hur en verklig undertryckningsstrategi skulle se ut. Vi kan kalla det hammaren och dansen.
Hammaren
Först agerar vi snabbt och aggressivt. Av alla skäl som vi nämnde ovan, med tanke på tidens värde, vill vi få kontroll över den här smittan så snart som möjligt.
En av de viktigaste frågorna är: Hur länge kommer detta att pågå?
Rädslan som alla har är att vi kommer att vara inlåsta i våra hem i månader i taget, med den ekonomiska katastrofen och det mentala sammanbrott som följer på det.
Denna idé blev tyvärr understödd i det berömda tidningen Imperial College:
Kommer du ihåg det här diagrammet? Det ljusblåa området som går från slutet av mars till slutet av augusti är den period som rekommenderas som Hammaren, den första undertryckningen som inkluderar tung social distansering.
Om du är politiker och ser att ett alternativ är att döda hundratusentals eller miljoner människor med en mildringsstrategi och det andra är att stoppa ekonomin i fem månader innan du går igenom samma topp av fall och dödsfall ändå, så låter det andra alternativet inte som ett bra alternativ.
Men detta behöver inte vara fallet. Detta dokument, som driver politiken idag, har brutalt kritiserats för grundläggande fel: De ignorerar kontaktspårning (som var kärnan i politiken i Sydkorea, Kina och Singapore bland andra) eller resrestriktioner (kritiska i Kina), ignorerar effekterna av stora folkmassor.
Den tid som behövs för Hammaren är veckor, inte månader.
Denna graf visar de nya fallen i hela Hubei-regionen (60 miljoner människor) varje dag sedan den 23 januari. Inom två veckor började landet komma tillbaka till arbetet. Inom ~ 5 veckor var det helt under kontroll. Och inom sju veckor var den nya diagnostiken bara en vindpust. Låt oss komma ihåg att detta var den värsta regionen i Kina.
Kom även ihåg att det här är de orange staplarna. De grå staplarna, de sanna fallen, hade sjunkit mycket tidigare.
Åtgärderna som de vidtog var ganska lika dem som vidtagits i Italien, Spanien eller Frankrike: isoleringar, karantän, människor var tvungna att stanna hemma såvida det inte var en nödsituation eller de var tvungna att köpa mat. Kontaktspårning, testning, fler sjukhussäng och reseförbud.
Kan vi stanna hemma i några veckor för att se till att miljoner inte dör? Jag tror att vi kan det. Det beror dock på vad som kommer därefter.
Dansen
Om du har använt Hammar-strategin på Coronaviruset har du det under kontroll inom några veckor och du är i mycket ett bättre utgångsläge för att kunna hantera det.
Nu kommer den långsiktiga ansträngningen att hålla kontroll på detta virus tills det finns ett vaccin.
Detta är förmodligen det enskilt största, viktigaste misstaget som människor gör när de tänker på detta skede: de tror att det kommer att hålla dem hemma i månader. Detta är inte fallet alls. I själva verket är det troligt att våra liv kommer att återgå till det normala.
Dans i framgångsrika länder
Hur kommer det sig att Sydkorea, Singapore, Taiwan och Japan har haft fall under lång tid, när det gäller Sydkorea tusentals av dem, och ändå är de inte inlåsta hemma?
https://www.bbc.com/news/av/world-asia-51897979/coronavirus-south-korea-seeing-a-stabilising-trend
Coronaviruset: Sydkorea ser en ”stabiliserande trend”
Sydkoreas utrikesminister, Kang Kyung-wha, säger att hon tror att tidiga tester har varit nyckeln till Sydkoreas låga antal smittade.
https://academic.oup.com/jtm/advance-article/doi/10.1093/jtm/taaa039/5804843
I videon som ligger inbäddad i artikeln förklarar Sydkoreas utrikesminister hur hennes land gjorde för att lyckas. Det var ganska enkelt: effektiv testning, effektiv spårning, reseförbud, effektiv isolering och effektiv karantänisering.
Detta dokument förklarar Singapores strategi:
Avbryter överföringen av COVID-19: lärdomar från inneslutningsinsatser i Singapore.
Notera att Singapore trots flera importfall som resulterat i lokala transmissionskedjor har Singapore kunnat kontrollera smittan.
academic.oup.com
Vill du gissa på vilka deras strategier varit? Samma som i Sydkorea. I Singapores fall kompletterade de med ekonomisk hjälp till personer som var i karantän hade reseförbud och drabbades av förseningar.
Är det för sent för andra länder? Nej. Genom att applicera Hammaren får vi en ny chans att göra det här rätt.
Men tänk om alla dessa åtgärder inte räcker?
Dance of R
Jag kallar den månader långa perioden mellan Hammaren och ett vaccin för Dansen för det kommer inte att vara en period under vilken åtgärder alltid är lika hårda. Vissa regioner kommer att se utbrott igen, andra regioner kommer inte att göra det under lång tid. Beroende på hur fall utvecklas måste vi strama åt med sociala distanseringsåtgärder eller så kan vi släppa lite på dem.
Det är R-dansen: en måttfull dans mellan att få våra liv tillbaka och att hålla kontroll på smittan så att den är under kontroll. En avvägning mellan ekonomi och hälso- och sjukvård.
Hur fungerar den här dansen?
Det hela vänder runt R.
Om du kommer ihåg är det överföringshastighet som är den springande punkten. Tidigt i ett vanligt, oförberett land är det någonstans mellan 2 och 3: Under de få veckorna som någon är smittad smittar de mellan 2 och 3 andra personer i genomsnitt.
Om R är över 1, växer smittan exponentiellt till en epidemi. Om det är under 1 dör den tillslut av sig själv.
Under Hammaren är målet att få R så nära noll så snabbt som möjligt för att släcka epidemin. I Wuhan beräknas det att R ursprungligen var 3,9, och efter nedstängningen och den centraliserade karantänen gick den ner till 0,32.
Detaljerad information, källor och antaganden här.
Detta är en approximation av hur olika typer av patienter svarar på viruset, liksom deras smittsamhet. Ingen vet den verkliga formen på den här kurvan, men vi har samlat in data från olika publikationer för att se ungefär hur det ser ut.
Varje dag efter att en person smittats har man en viss smittsamhet och varje smittad smittar i genomsnitt upp till 2,5 personer.
Det tros att man är smittbärare redan under fasen ”inga symptom”. Efter det, när symtomen växer, brukar folk gå till läkaren, få diagnosen och reagerar då i normalfallet genom självisolering om man inte behöver sjukhusvård, och därmed minskar deras smittsamhet.
Har du viruset och inte har några symtom så beter dig som du normalt gör. När du pratar med människor så sprider du viruset. När du rör vid näsan och sedan öppnar dörrhandtaget, kommer nästa person som öppnar dörren och rör vid näsan att smittas.
Ju mer viruset växer i dig, desto mer smittsam är du. Sedan, när du börjar få symtom, kommer du att sluta gå till jobbet, stanna i sängen, bära en mask eller gå till läkaren. Ju starkare symptom, desto mer distanserar du dig socialt, vilket minskar spridningen av viruset.
När du väl är på sjukhus, även om du är mycket smittsam, tenderar du inte att sprida viruset lika mycket eftersom du är isolerad.
Det är här du kan se den enorma effekten av den politik som Singapore eller Sydkorea för:
Om människor testas massivt kan de identifieras redan innan de har starka symtom. I karantän kan de inte sprida någonting.
Om människor tränas på att identifiera sina symptom tidigare, minskar de antalet dagar i blått och därmed deras övergripande smittsamhet.
Om människor isoleras så snart de har symtom, försvinner smittorna från den orange fasen.
Om människor är utbildade i att hålla personligt avstånd, bära mask, tvättar händer och desinficerar utrymmen sprider de mindre virus under hela perioden.
Först när alla dessa misslyckas behöver vi tyngre sociala distanseringsåtgärder.
ROI för social distancing
Om vi med alla dessa åtgärder fortfarande är långt över R = 1, måste vi minska det genomsnittliga antalet människor som varje person möter.
Det finns några mycket billiga sätt att göra det, som att förbjuda evenemang med mer än ett visst antal personer (t.ex. 50, 500) eller att be människor att arbeta hemifrån när de kan.
Andra är mycket, mycket dyrare, som att stänga skolor och universitet, be alla att stanna hemma eller stänga barer och restauranger.
Detta diagram är en uppskattning eftersom det inte existerar tillräckligt med information idag. Ingen har gjort tillräckligt med forskning om detta eller sammanställt alla dessa åtgärder på ett sätt som gör att man kan jämföra dem.
Det är olyckligt, eftersom det är det enskilt viktigaste diagrammet som politiker skulle behöva för att fatta beslut.
Under Hammarperioden vill de gå så lågt som möjligt för att fortfarande vara acceptabla. I Hubei gick de hela vägen till 0,32. Det behöver vi kanske inte: kanske bara till 0,5 eller 0,6.
Men under Dance of the R-perioden vill de sväva så nära 1 som möjligt, medan de håller sig under den på lång sikt.
Vad detta betyder är att, oavsett om ledare inser det eller inte, vad de behöver göra är att:
Lista alla åtgärder de kan vidta för att minska R
- Uppskatta fördelen med att tillämpa dem: hur stor minskningen av R för respektive åtgärd.
- Uppskatta deras kostnader: de ekonomiska och sociala kostnaderna.
- Stapla och rangordna alternativen baserat på deras kostnadsnytta.
Välj de som ger den största R-reduktionen upp till 1 till lägsta kostnad.
Detta är endast för illustrativa syften. Vad vi har kunnat få fram finns dessa data inte idag. De måste till.
Till att börja med kommer beslutsfattarnas förtroende för dessa siffror att vara lågt. Men i grund och botten är det ändå såhär de tänker – och borde tänka.
Vad de behöver göra är att formalisera processen: Förstå att detta är ett talspel där vi måste lära oss så snabbt som möjligt att vi måste se på R-effekterna av varje åtgärd för att minska R, och åtgärdernas sociala och ekonomiska kostnader.
Först då kan de fatta ett rationellt beslut om vilka åtgärder de bör vidta.
Slutsats: Köp oss tid
Coronaviruset sprider sig fortfarande nästan överallt. 152 länder har fall. Vi jobbar emot klockan. Men så behöver det inte vara. Det finns ett tydligt sätt att tänka på detta.
Vissa länder, särskilt de som ännu inte drabbats hårt av Coronaviruset, kanske undrar: Kommer det att hända oss?
Svaret är: Det har det antagligen redan gjort. Ni har bara inte lagt märke till det. När det verkligen slår till kommer sjukvårdssystemet att vara i ännu sämre skick än i rikare länder där sjukvården är förhållandevis stark. För att vara på den säkra sida bör ni överväga att vidta åtgärder nu.
För de länder där Coronavirus redan finns är alternativen tydliga.
Å ena sidan kan länder gå för minskning: skapa en massiv epidemi, överbelasta hälso- och sjukvårdssystemet, driva miljontals människor i döden och släppa nya mutationer av detta virus fritt ut i naturen.
Å andra sidan kan länder bekämpa den här smittan. Vi kan behöva stänga in oss i våra hem i några veckor för att köpa oss tid, skapa en genomtänkt handlingsplan och kontrollera detta virus tills vi har fått ett vaccin.
Regeringar runt om i världen idag, inklusive några som USA, Storbritannien, Schweiz och Nederländerna har hittills valt mildringsvägen.
Det betyder att de ger upp utan kamp. De ser att andra länder framgångsrikt har kämpat mot detta, men de säger: ”Vi kan inte göra det!”
Vad hade hänt om Churchill hade sagt samma sak? ”Nazister finns redan överallt i Europa. Vi kan inte slåss mot dem. Låt oss bara ge upp.” Detta är vad många regeringar världen över gör idag. De ger oss inte en chans att slåss mot detta. Vi måste kräva det.
Dela ordet
Tyvärr står miljoner liv fortfarande på spel. Dela den här artikeln om du tror att den kan förändra människors åsikt. Ledare måste förstå detta för att förhindra en katastrof. Momentet att agera är nu.
Den här artikeln är resultatet av en herculean insats av en grupp vanliga medborgare som arbetar dygnet runt för att hitta all relevant forskning som finns tillgänglig för att strukturera den i ett stycke, i fall den kan hjälpa andra att bearbeta all information som finns ute om Coronavirus.
Särskilt tack till Dr. Carl Juneau (epidemiologi), Dr. Brandon Fainstad, Pierre Djian, Jorge Peñalva, John Hsu, Genevieve Gee, Elena Baillie, Chris Martinez, Yasemin Denari, Christine Gibson, Matt Bell, Dan Walsh, Jessica Thompson, Karim Ravji, Annie Hazlehurst och Aishwarya Khanduja. Detta har varit en teaminsats.
Tack också till Berin Szoka, Shishir Mehrotra, QVentus, Illumina, Josephine Gavignet, Mike Kidd och Nils Barth för dina råd. Tack till mitt företag, för att ni gav mig tid och frihet att fokusera på detta.
Om du är expert på området och vill kritisera eller stödja originalartikeln eller delar av den, känn dig fri att lämna en privat meddelande under originalartikeln som du hittar här nedanför så återkommer artikelförfattaren till originalartikeln
artikelförfattaren till originalartikeln eller adresserar din kommentar.
Artikeln är fritt översatt av mig (Maya). Gå gärna till originalartikeln och läs. Du hittar den här:
https://medium.com/@tomaspueyo/coronavirus-the-hammer-and-the-dance-be9337092b56
