– Men i många kommuner får man inte ens dropp om man bor på ett äldreboende och man skickar inte äldre till sjukhus. I praktiken dör äldre i onödan, säger Professor Yngve Gustafson.
Leif V Erixell: En lång text om våra äldsta – och syrgasen…
Aftonbladet 9 april 2020
”Är det här tacken? Hon bortprioriterades för att hon var gammal och blev en del av en grupp. Slängd på soptippen. Som en igelkott som brinner upp under majbrasan.”
Påstående:
”Den ’humanitära stormakten’ Sverige tillämpar systematisk och plågsam mass-eutanasi [dödande genom underlåtenhet att agera adekvat] av och mot landets allra äldsta.” Okänd källa.
Detta påstående stämmer förstås inte. Horribelt! Osakligt! Ett genomfalskt påstående!
I själva verket sätts ju alla resurser in för att förverkliga den läkared som visserligen inte finns i Sverige längre (men däremot i våra grannländer Danmark och Tyskland) men som man borde kunna förmoda stöds av Socialstyrelsen vars ukaser läkarkåren i Sverige istället för en läkared förutsätts följa: nämligen att ”… tjäna mina medmänniskor med humanitet och vördnad för livet som rättesnöre” och ”…förebygga sjukdom samt att bota sjuka och lindra deras plågor.”
Så är det förstås, men låt oss ändå undersöka saken lite närmare. Bara för att vara på den säkra sidan.
1. Covid-19:s mest destruktiva effekt är att syresättningen i blodet minskar, vilket in sin tur kommer att ge andnöd (med påföljande ångest) samt skador på inre organ om inte syrgas tillförs. Detta är etablerad kunskap.
2. Det första människor som inte är på äldreboenden och som efter en relativt godtycklig sållningsprocess (oftast avgörande via telefon 1177) har turen att tas in på sjukhusvård får i ett första steg vanligen syrgas.
3. De boende på äldreboendena ska dock som regel inte ha syrgas om de misstänks ha drabbats av Covid-19. Region Gävleborg går i bräschen för detta: ”Syrgasbehandling vid palliativ eller kurativ vård i hemmet samt på SÄBO är inte aktuellt vid Covid-19.”
Källa: regionens policydokument. Orsak?
a, Man anser att syrgas alltid måste innebära ”långvarig intensivvård” som de äldre inte klarar av.
Kommentar:
Det finns ingen logisk koppling mellan att få Covid-19 på äldreboende och tvingas till långvarig intensivvård som måste sluta i respirator.
Läkaren Jon Tallinger (Facebook):
”Jag har redan haft en patient som höll på att dö av syrebrist (84% sat) men som bara fick syrgas ett dygn på sjukhuset och sen kunde åka hem.”
Argumentet håller således inte men leder däremot fram till ett krav på palliativ vård, det vill säga att aktivt inleda en dödsprocess oavsett överlevnadschanser. Det räcker att man är på ett äldreboende.
Region Gävle igen: ” …man bör följa symtomen snarare än syrgassaturationen.”
Ett besked om att låta dö/döda varken mer eller mindre.
Vidare bör Morfin ges, enligt myndigheternas rekommendationer – vilket istället riskerar att förvärra andningsproblemen (”…recent population cohort study by Vozoris et al. in the European Respiratory Journal suggests opioids may be associated with increased adverse respiratory outcomes, including death in older COPD patients”).
Kan vi tro att de är omedvetna om denna risk? Knappast. Ändå står rekommendationen kvar.
b, ”Region Gävleborg: ”Vid hög biologisk ålder särskilt i kombination med andra sjukdomar är det osannolikt att patienten kan dra nytta av syrgasbehandling eller intensivvård.”
Varför ska man arbeta med sannolikheter istället för att inrikta sig på försöka rädda varje liv som går att räddas och därefter dra slutsatsen om sannolikheten var rätt eller fel?
Sannolikhetskalkyler med enskilda unika liv som insats där man i varje enskilt ärende bara kan gissa sig till vilka inneboende krafter som finns – men ändå dra slutsatsen att botande vård inte ska sättas in – är ovärdigt, inhumant och ger endast incitament till eutanasi utan patientens godkännande, således mord genom underlåten medicinsk handling som de facto kunde ha räddat livet eller i alla fall undvikit en smärtsam död genom långsam kvävning.
Magnus Ekström, docent, överläkare, Läkartidningen 15-16/20:
”Många patienter med hög biologisk ålder och stor sjuklighet är inte aktuella för intensivvård utan har störst nytta av ren palliativ behandling”
Kommentar från Mogens Lindén, överläkare i kommentarsfältet:
”Detta kan inte stå oemotsagt – naturligtvis finns det många vårdmöjligheter mellan ren palliation och IVA-vård i respirator.
Ibland kan sjukhusvård med tillgång till syrgas, dropp och antibiotika vid co-infektioner vara livräddande. Det anges även att ”det är viktigt att så tidigt som möjligt bedöma vårdnivå och behandlingsbegränsningar” och utforma en plan där man tar ställning till palliativ behandling på boendet”.
Skall detta göras innan [!] patienten insjuknat måste det ses som anmärkningsvärt [verkligen] gällande en sjukdom med allt ifrån mycket lindrig, måttlig till en mycket allvarlig sjukdomsbild.”
Ett horribelt uttalande från överläkare Ekström.
c. De som bor på äldreboenden klarar inte av syrgasbehandling.
Kommentar: en hundra procent falsk utsaga. Finns inget stöd för ett sådant generellt påstående.
d. ”Personalen klarar inte av att administrera syrgasen”.
Dr Tallinger anser att en 5-åring kan sätta en ratt på de literantal som krävs. Men oavsett detta så krävs väldigt liten utbildning för detta, vars uteblivande inte humanistiskt kan motiveras, och övervakning kan sedan ske med mer utbildad personal och läkare digitalt. Ingen svårt administrativ apparat. Om man vill.
e. Syrgasen kan ”explodera”.
Återigen: En kort utbildning, tydliga skyltar. Den lilla risk som återstår måste vägas mot att rädda liv – och då vinner liv. Varje gång.
4. Så varför har man då övergett den annars så ofta uttalade ”allas lika värde”eller mer korrekt ”allas rätt till liv i ett civiliserat samhälle” – i möjligaste mån? (Och här finns en möjlig mån.)
Tänkbara svar:
° Brist på syrgas?
Svårt att få något klart svar, men det tycks inte finnas en brist, vilket ytterligare stärker testen att det är en medveten politik att undanhålla de äldre det som kan rädda deras liv.
° Brist på vårdplatser?
Kommentar från Mogens Lindén, överläkare i kommentarsfältet Läkartidningen:
”Rimligen finns det en stor grupp äldre som kan överleva med annan sjukhusvård än IVA. Syrgas, dropp och antibiotika kan vara livräddande för sannolikt relativt många patienter.
Ibland ställer man sig frågan om de olikartade rekommendationerna om skyddsutrustning handlar om tillgången, om det möjligen finns ett samband med tillgång på sjukhusplatser och att valet kan bli palliation?”
Så kan bristen på vårdplatser vara orsaken?
Så kan det förstås vara men ohederligheten i att maskera detta som nödvändigheten av icke-botande vård av våra äldre genom eutanasi är svår att ta in.
Men finns det verkligen brist på vårdplatser för syrgas och om det gör det varför inte som läkaren Tallinger säger: ”Jag vill att vi ska ge syrgas för att människor ska överleva. Stora hallar för enbart syrgasbehandling?”
Hans uttalade öppnar ett fönster till en annan väg än den myndigheterna slagit in på: en mänskligare, stoltare, humanare väg. Och att den vägen inte slås in på är faktiskt oförlåtligt.
Att det faktiskt finns platser som skulle kunna användas för just syrgas bekräftar ytterligare tesen om mass-eutanasi.
Kajsa Giesecke uttrycker i en intervju med SVT stark kritik mot Region Stockholms sjukhusledning. Hon finner det ”ofattbart” att man inte har öppnat det färdigställda specialdesignade sjukhuset ännu.
Hon betonar särskilt att fältsjukhusets goda tillgång på syrgas och patientplatser skulle täcka bristen som råder på flera akutsjukhus i staden.
Platser för syrgas står alltså tomma samtidigt som våra äldre kvävs till döds på äldreboendena. Detta tycks vara ett obestridligt faktum.
Giesecke igen: ”De som selekteras bort skulle kunna vårdas där. Första behandlingsmetoden för någon med covid-19 är syrgasbehandling. Fördelarna i Älvsjö är att man kan vårda fler patienter som kräver andningsstöd.”
Avslutande reflektioner
Professor Yngve Gustafson, Umeå universitet (Aftonbladet 20 april 2020):
– …man säger att många av de coronasjuka äldre kommer att dö i onödan – eftersom det ofta hade handlat om enkel sjukhusvård som krävts för att rädda de lindriga fallen.
Det kan handla om att de behöver några dagar med dropp för att de är uttorkade efter feber och lite extra syrgas. Risken är ju att man säger att bara för att du bor på ett boende så kommer du inte att få adekvat behandling trots att det förmodligen skulle leda till att du överlever, säger Yngve Gustafson.”
Men det hjälper inte. Domen mot de äldsta är obönhörlig. Palliativ vård är huvudregeln. Ingen förflyttning till syrehall. Nej på det.
Politiken
Och den högsta politiska ledningen i form av Lena Hallengren (Aftonbladet 25 april 2020)
”– Vi vill verkligen inte att man ska behöva börja prioritera vem som ska få vård, och det har man heller inte gjort.”
Verkligen Lena, ”det har man heller inte gjort”. Det är tyvärr det man gjort; dagligen och stundligen. Så grovt ljuger alltså en politiker dig rätt upp i ansiktet.
Stolt svensk? Ge socialdemokraterna din röst? Förstås. De är ju så himla duktiga.
Och den där Tegnell. Ska vi bara inte tala om. Tänk när han sade att personalen på äldreboende inte alltid skulle ha munskydd och annan skyddsutrustning eftersom det var ”så komplicerat”, (underförstått: dessa dumskallar till personal som tror att de fattar något och kan hantera ett munskydd!) som om icke-skydd vore ett bättre alternativ i vetskap om viruset smittsamhet!
En sann hjälte liksom. Han reder ut svåra – och mycket lätta – frågor så bra. Nu säger han att ”äldreboende är det största bekymret”. Men inga direktiv för att minska dödstalen har gått ut varav syrgas, adekvat skyddsutrustning och isolering är de absolut viktigaste.
Det där med ”bekymmer” blir därvid ytterst svårtolkat eller ”problematiskt” för att använda en term han förtjust i. Han säger det han måste säga och låter sedan saken ha sin gång. Svårt att tolka det hela på annat sätt.
Slutsats
Så har var det nu med det där inledande påståendet om mass-eutanasi? Well, bedöm själv. Jag skulle personligen inte sätta så många kronor på att det verkligen är en genomfalsk information.
Visst förekommer adekvata vård med syfte att både bota och lindra men det tycks tyvärr inte vara huvudspåret. Om det är så, vilket det mesta tyder på enligt ovan, är det en skandal och en tragedi av mycket stora mått.
Konstruktiva förslag
Åtgärder bortom den mentala myndighetslåsningen vid palliativ vård?
Följande från ett humanistiskt förnuftsperspektiv:
1. Syrgaskoncentratorer till alla äldreboenden. Nu. Många och snabbt. Utbildning av personal via länk. Ingen svår sak.
2. Öppna hallar för syrgas enbart för de äldsta. Man slipper då smittspridning på boendena och personalen kan avlastas. Där kan de vårdas och få näringsdropp, sedan får myndigheternas självsäkra uttalanden om att de inte kommer att klara det testas. De får i alla fall ett värdigt slut och känna att man gjort allt för att rädda dem. Vilket de har förtjänat.
3. De som tillfrisknar skickas till mellanboende för isolering innan återföring till ÄLBO.
Ungefär så. Mitt lilla bidrag till en humanare hantering av våra äldsta.
Har någon bättre förslag så välkomnar jag naturligtvis dem. Att fortsätta som nu kan rimligen inte vara rätt väg att gå.
Leif V Erixell är samhällsdebattör. Du hittar hans Facebookkonto här.
SVT Nyheter: Professor Yngve Gustafsons ilska mot coronavården av äldre: ”Är diskriminering”
Läkartidningen, Magnus Ekström: Palliativ farmakologisk behandling vid svår covid-19 (och kommentar från bland annat Mogens Lindén, överläkare, barn och allmänmedicin, primärvården Ålands hälso- och sjukvård.
Aftonbladet 25 april. Lena Hallengren
Dr Jon Tallinger har medverkat i en rad artiklar här på SveaNyheter. I den här artikeln beskriver han syrgasfrågan i DGS-TV.
SVT Nyheter: Tunga kritiken: ”Ofattbart att fältsjukhuset inte har öppnat”.
Sydsvenskan: Fördelen att komma in tidigare är att vården snabbt kan möta upp syrgasbehovet. Låg syresättning innebär en stor stress och påfrestning för kroppen, säger Hedvig Glans, biträdande överläkare på infektionskliniken på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.
I texten skrivs det om palliativ och kurativ vård. Med palliativ vård menas vård när läkaren inte kan bota och med kurativ vård menas vård för en sjukdom som är möjlig att bota.
