Lidandet för syrierna, som redan kämpade på grund av inbördeskriget (för att inte tala om USA:s roll i det lidandet äveni nutid med stöld av olja och vete som det syriska folket desperat behöver), har förstärkts av jordbävningen som har kallats ”en av de dödligaste detta årtionde.”
Dödssiffrorna kan kommer att vara i tusentals och kan vara i tiotusentals.
Med ett land som slits sönder av ett decenniumlångt inbördeskrig; med en ekonomi som härjas av sanktioner; och en jordbävning som salt i såret, skulle det inte vara svårt att försöka begränsa syriernas nuvarande lidande.
Vi kan inte förändra det som redan har hänt, men vi kan definitivt minska lidandet orsakat av tidigare händelser om rätt åtgärder vidtas i nuet.
Sanktionerna har en förödande inverkan på landets ekonomi, och därför över de oskyldiga människorna som bor där.
Den 7 februari publicerade NYT en artikel vars underrubrik sa: ”Syrien kan inte ta emot direkt hjälp från många länder på grund av sanktioner”, men det dröjde inte särskilt länge förrän underrubriken ändrades till ”Som den syriska regeringen strikt kontrollerar vilken hjälp den tillåter in i oppositionshållna områden, gränsövergångar med Turkiet har varit en livlina”.
Ja, det går ju inte för sig att säga som det är i media. Hur skulle det se ut?
För att uttrycka det rakt på sak: Sanktioner är en ekonomisk krigföring som USA använder mot oliktänkande nationer när kuppförsöken och färgrevolutionerna de har iscensatt har misslyckas.
När den amerikanska administrationen misslyckas med att ta ner dissidentregeringarna via färgrevolutioner, är alternativet att bygga en ekonomisk mur runt landet för att hindra det från att handla internationellt och stagnera dess ekonomi.
Tanken är att det ska komma en tid då den ekonomiska smärtan flr folket blir för svår att bära och som ett resultat kommer folket att resa sig och störta regeringen själva.
Om det inte har fått ditt blod att koka ännu, låt mig betona sociopatin bakom detta: Eftersom USA har monopol på det globala finansiella systemet, torterar brottslingarna i Vita huset människorna som bor i främmande länder ekonomiskt så länge de inte lyckas med vad den amerikanska administrationen själva med hela sin arsenal av underrättelsetjänster, mutor och infiltration har misslyckades med – störta regeringen som inte böjer sig för det amerikanska imperiets agenda.
Jag kan inte tänka mig något elakare än detta.
Jag kallar detta elakare än att släppa bomber och elakare än att skicka stridsvagnar eftersom sanktioner är det ”fredliga” och framförallt billiga sättet att förklara krig mot en nation.
Vi ser framför oss att krig är när byggnaderna jämnas med marken, när två sidor avfyrar raketer mot varandra, när det finns stridsvagnar och militärer på marken.
Ja, det är krig men är inte det enda sortens krig. Sanktioner är också en krigshandling.
Det är ett krig när man medvetet svälter folket i en annan nation.
Det är ett krig när man låser in människor i ett ekonomiskt fängelse.
Det är ett krig när man berövar dem medicinsk behandling.
Det är ett krig när man tvingas migrera av ekonomiska skäl. (Vilket också i förlängningen är en krigshandling mot människorna i mottagarlandet, eftersom de utsätts för ökat våld i sina samhällen, en ökad osäkerhet på sina gator och en försämrad ekonomisk standard – eftersom det kostar enorma pengar att ta emot migranter.)
När man invaderar ett land och dödar dess folk, är det förväntat att man ska få både internationellt och inhemskt negativa reaktioner, men när man sanktionerar ett land märker ingen det eftersom den här typen av krig inte gör direkt för oväsen.
Ekonomiska sanktioner dödar människor tyst och långsamt, och en långsam död är oändligt mycket mer plågsam än en omedelbar död.
Media kanske visar byggnaderna som kollapsar, gator som är blodsatta och människor som lemlästas av invasionskrig, men de kommer knappast att visa dig bilder inuti byggnaderna som är måltavla för ekonomisk krigföring, gator som är fulla av sjuka människor och människor som svälts av sanktionskriget.
Kriget om sanktioner är ett unikt sätt att få en agenda uppfylld. Det behöver inte tillverkas vapen; det behöver inte omaket att skapa offentligt medgivande genom propaganda i medierna; det behöver inte mobilisering av trupper, men det orsakar lidande; det knäcker nationen; det dödar folket.
Det är därför folk ofta visar motstånd mot invasionskrig, men inget motsvarande motstånd visas mot sanktionskrig.
Alfred de Zayas, tidigare sekreterare i FN:s råd för mänskliga rättigheter, sa i sin rapport:
https://documents-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G18/239/29/PDF/G1823929.pdf?OpenElement=&utm_source=substack&utm_medium=email
”Nutida ekonomiska sanktioner och blockader är jämförbara med medeltida belägringar av städer …. Det tjugoförsta århundradets sanktioner försöker få inte bara en stad, utan hela suveräna länder på knä.”
Sanktionskrigföring används inte bara i Syrien, utan också i Iran, Ryssland, Nordkorea, Kuba och Venezuela.
När det gäller Iran, skröt en numera välkänd då amerikansk tjänsteman om konsekvenserna av sanktioner mot iranierna:
”Sanktionerna fungerar. Valutan går för ingenting. Vi ser tecken på unga män och kvinnor som säger: ”Ge mig lite mat.” Vi såg tecken på en man som försökte sälja sina inre organ för 500 amerikanska dollar. Det här är den typ av förhållanden som leder till framgångsrika revolutioner.”
Och publiken applåderade …..
Here is a clip of a US politician bragging about how sanctions against Iran are working because people have resorted to selling their internal organs.
The same country that claims to care so deeply about Iranian women is the one doing this: pic.twitter.com/iNmK5Uol0d
— Kei Pritsker (@KeiPritsker) September 29, 2022
När det gäller Venezuela dog tiotusentals människor som en direkt följd av grymma sanktioner.
En artikel av ekonomerna Mark Weisbrot och Jeffrey Sachs fick en del mediebevakning (men den har nu tagits bort).
https://inthesetimes.com/article/venezuela-iran-iraq-sanctions-donald-trump-civilians-south-africa-palestine?utm_source=substack&utm_medium=email
I det dokumentet hävdade ekonomerna att 40 000 människor dog som en direkt följd av sanktioner mellan 2017 och 2018, och att mer än 300 000 venezuelaner var i hälsorisk på grund av brist på tillgång till medicin eller behandling.
När det gäller Nordkorea har USA-påförda sanktioner en lika dödlig inverkan på civilbefolkningen, om inte mer, än de i de ovan nämnda länderna.
Rex Tillerson beskrev i en intervju med Condoleezza Rice, sanktionernas demoniska karaktär.
Han sa att många av de nordkoreaner som gick ut i båtar för att fiska hittades flytande som döda kroppar i de japanska farvattnen, och de fiskade på vintern eftersom det rådde matbrist i deras hem.
USA är den enda förövaren av ekonomisk krigföring i modern tid. Saudiarabien är välkänt för sin blockad av Jemen.
I allmänhet är det dock den amerikanska administrationen som jag kommer att tänka på när det gäller ordet ”sanktion” eftersom de (ännu) har monopol på det globala finansiella systemet och bara de har förmågan att ödelägga nationer på det sättet utan att skjuta ett enda skott.
Det är också därför jag sätter så stort hopp till BRICS, eftersom deras system ligger utom USAs kontroll, och de utan att USA kan göra ett dugg kan handla med varandra. De blir på det sättet mer skyddade mot USAs aggressiva sanktionspolitik.
Varje land är lika sannolikt att förstöras av sanktioner som det är av Tomahawk-missiler, men det faller aldrig folket in att det förra förtjänar lika mycket motstånd som det senare.
Om Irak bara sanktionerades, istället för att invaderas, tvivlar jag på att Bush skulle få lika mycket hat som han gör idag för sin ondska. Varför?
Inte för att de sanktionerade irakierna skulle behöva lida mindre, utan för att våra sinnen inte riktigt förstår hur sanktionerna fungerar.
Och när folk inte förstår helvetet som sanktioner skapar, får USA:s regering grönt ljus att sanktionera vilket land de vill och förväntar sig inget ansvar i gengäld.
En annan anledning kan vara att folk i västvärlden inte motsätter sig sanktioner lika mycket som de motsätter sig invasion eftersom de senare finansieras av deras egna fickor medan de förra inte påverkar oss ett dugg.
Det är mer troligt att uttalandet ”Vi har sanktionerat Iran” skulle skapa en bild av något ekonomiskt i ditt sinne än att det skulle skapa en bild av människors ben som sticker ut ur deras hud, och minst sannolikt skulle bilden av människor drunkna i havet på grund av sanktioner.
Men det måste förändras.
Folk som motsätter sig konventionella krig kan motsätta sig både invasionen, proxykrig och belägringskrigföring, vilket är vad ekonomiska sanktioner är.
När vi motsätter oss krig, är det ju det vi är emot det onödiga mänskliga lidandet, och om det lidandet skapas av något annat, då måste det också komma in på vår lista över saker vi upprörs över.
Vårt motstånd mot vapnen kommer inte att göra någon nytta för de människor som lätt kan sanktioneras.
Sanktioner dödar riktiga människor. Ska vi behöva uppleva sanktioner själva för att förstå?
