Jag skriver med stort vemod och med en tyngande känsla. Jag brukar inte vara så personlig, men det här med Natomedlemsskapet är ett så stort hot mot vårt lilla land och vårt lilla folk, att jag känner mig fullständigt matt.
USA kommer att använda vårt fina lilla land som en obetydlig bricka i sitt illasinnade maktspel, och blir vi en bas för kärnvapen så är Ryssarnas första mål med hypersoniska missiler Stockholm och hamnarna på västkusten.
Vi är ett litet folk. Vår militär har inget att sätta emot. USA startar inte ett världskrig, där deras eget land denna gång faktiskt skulle få smaka på kriget själva – för att skydda vårt land.
Det är bistra tider.
Jag ska ägna mig åt vårt folks historia och försöka att inte sluta bry mig om hur det går för oss.
Vi är ättlingar till ett storslaget stolt folk. Freyas folk. Långt före vikingarna. Mer storslagna. Om någon mer känner att ni behöver återknyta till rötterna i övervintringens tid så samlar jag allt jag hittar om vårt folk på bloggen
Den uppdaterar jag när jag hittar något nytt. Kanske kan någon mer än jag få energi att sätta ena foten framför den andra tills vidare.
Allt gott. /Maya
