Den 7 oktober 2023 kommer historiker att minnas för den aldrig tidigare skådade attacken mot Israel av Hamas, den palestinska gruppen i Gaza, som får konsekvenser för hela världen.
På 50-årsdagen av Yom Kippur-kriget skickade Hamas inte bara raketer in i Israel – som de hade gjort många gånger tidigare – utan bröt också igenom den sofistikerade israeliska gränssäkerheten som omsluter Gazaremsan, stormade in i israeliska bosättningar och tillfångatog mer än hundra gisslan, inklusive israeliska befälhavare.
Operationens omfattning och hastighet var häpnadsväckande. Världen såg videor av Hamas som flög motoriserade paragliders och hängglidare, eller körde lastbilar med monterade vapen genom israeliska städer – som scener från en sciencefiction film.
Vi bevittnar en djupgående brytpunkt i historien om Mellanöstern. Den har potential att explodera till ett förödande större krig som inte bara drar med sig grannländer som Syrien, Libanon, Iran och Jordanien, utan också USA och NATO.
När stora geopolitiska händelser händer vid tillfällen som skulle kunna vara till gagn för världens mest notoriska orosskapare bör man höja blicken och ställa sig frågan:
Vem vinner på detta? Kan tidpunkten möjligen vara något annat än en slump?
Så hur har den geopolitiska scenen förändrats den allra senaste tiden?
Jag ser två större händelser som båda skulle kunna vara intressanta för att förklara den valda tidpunkten och geografiska området för konflikten.
Varför händer det i Mellanöstern?
För några månader sedan började tektoniska förändringar ske i Mellanöstern. Närmandet mellan Iran och Saudiarabien – förmedlat av Kina – häpnade världen. Sedan slöt saudier fred med houthierna för att avsluta kriget i Jemen, och Syrien återupptogs i Arabförbundet. Det skapade ett enormt hopp om fred och välstånd i regionen.
Alla dessa positiva utvecklingar var naturligtvis fruktansvärda för det amerikanska imperiet, vars hegemoni i Mellanöstern är beroende av krig och kaos. Hur kan USA kontrollera arabländerna utan att de känner sig hotade? Existentiella faror skapar efterfrågan på amerikanska militärbaser. Fred är skrämmande för USA:s militärindustriella komplex.
Det andra som nyligen har hänt är att Ukrainas stora motoffensiv fullständig har fallit. Mången dollar och euro till Ukraina minskar stadigt och både USA och EU behöver en distraktion för att undvika att folket i väst börjar reagera. Det finns ingen konflikt som Israel-Palestina-konflikten. I ingen konflikt går känslornas vågor så höga. I ingen annan konflikt är kravet på att folk ska ta ställning för den ena eller den andra sidan så kraftig. Ukrainakonflikten försvinner i dimman. Det amerikanska folket beter ögonblickligen fokus, och debatten om de amerikanska skattebetalarnas miljarder dollar till Ukraina är som bortglömt.
Glöm aldrig att bankmaffians strategi alltid fyller flera syften och att de alltid finansierar båda sidor av varje konflikt.
I krigets dimma är sanningen det första offret, så låt oss försöka oss på en objektiv blick på själva konflikten.
Många döda och alarmerande upptrappning
Mer än 1 000 palestinier och 1 000 israeler har dött under den första veckan av konflikten, och nästan 350 000 människor i Gaza har förvandlats till flyktingar.
Båda sidor ägnar sig åt hetsig retorik och låter sig absorberas av upptrappning till ett brutalt krig, istället för att söka vapenvila och förhandlingar.
Israels premiärminister Netanyahu säger: ”Hamas har gjort ett misstag av historiska proportioner. Vi kommer att ta ut ett pris som kommer att kommas ihåg av dem och andra fiender i decennier framöver.”
En annan israelisk topptjänsteman säger: ”Det är antingen vi eller dem, och det är en fråga om statens överlevnad.”
Israel har mobiliserat mer än en halv miljon reservister och förbereder sig för en markinvasion av Gaza, som kommer att leda till en brutal stadskrigföring.
Amerikansk mainstreammedia eldar på retoriken och kallar konflikten för 9/11 eller Pearl Harbor för Israel; och rabiata neokons som Nikki Haley går ut i TV och skriker, ”Gör slut på dem!” som för att förespråka folkmord på palestinierna.
På den andra sidan hävdar Hamas att de är redo för ett långt krig och att om Gaza utsätts för ett förintelsekrig kommer Israels regering att ”öppna helvetets portar”.
Samtidigt har Hizbollah, den mäktiga militanta gruppen baserad i Libanon, attackerat israeliska militära posteringar vid gränsen och ser ut att vara redo att gå med i kriget.
USA har skickat hangarfartyg till regionen, flugit ammunition till Israel och har godkänt miljarder dollar i nytt bistånd till Israel.
US Sec. of State Blinken reser till Jordanien, Saudiarabien, Qatar, Förenade Arabemiraten och Egypten – viktiga arabiska länder i regionen, vilket indikerar att USA planerar på ett långt, blodigt krig.
Fastän Ukrainakriget fortfarande pågår har Nato antagit samma kliché igen ”Vi står med Israel.”
I numera vanlig ordning när Washington synligt ställer sig på den ena partens sida slår censuren i EU hårt direkt. Frankrike och Storbritannien slår redan ner på pro-Palestina protester.
Under de första fyra dagarna av detta krig släppte Israel 2 300 missiler på Gaza, en tättpackad stad som har beskrivits som världens största friluftsfängelse. Många sjukhus, skolor, ett lokalt känt universitet, moskéer och en gammal kyrka i Gaza har bombats i spillror av Israel.
Eftersom Palestina inte erkänts som en suverän stat har de inte staters rätt till militärt försvar eller missilförsvar. Gaza är därmed helt försvarslöst mot israeliska bomber.
Israel har nu infört en fullständig blockad av Gaza och stängt av elektricitet, bränsle och mat. En katastrofal humanitär kris utspelar sig i realtid på grund av dessa kollektiva bestraffningar, vilket strider mot internationella lagar och Genèvekonventionen.
I Ukrainakriget ropade EU:s enade propaganda att avstängning av vatten och elektricitet är handlingar av ”ren terror”. När Israel gör det är det tydligen inga människor som räknas som drabbas enligt EUs självutnämnda makt.
Israel vill att Palestinierna försvinner. På ett cyniskt sätt har Israel föreslagit en ”lösning” som skulle tillåta Gazabor att flytta till Egypten, men detta är bara flagrant etnisk rensning. I huvudsak säger detta förslag, ”Vi kommer att bomba era hem, så lämna ert hem, bli flyktingar, fly till ett annat land och kom aldrig tillbaka.”
Och vi här i Sverige vet ju numera var många av dessa flyktingar tillslut hamnar, och ”statslösa” palenstiner går inte att utvisa. Så det är knappast ”bara” palestinier som drabbas här. Varje konflikt innebär enorma mängder flyktingar till Sverige.
När Israel skapade och stödde Hamas
Detta är ingen konspirationsteori utan ett väletablerat faktum. Israel skapade och stödde Hamas i årtionden av två skäl: splittrade det palestinska ledarskapet med splittrings-och-härska-strategin, och avlegitimera palestinska strävanden genom att peka på Hamas våld.
Med andra ord, Israels strategi var att skapa en kontrollerad opposition, som är våldsam nog att hålla det ändlösa kriget igång och sabotera fredsplanerna.
En artikel i Wall Street Journal från 2009 med titeln ”Hur Israel hjälpte till att skapa Hamas”, förklarar denna politiska strategi.
En strategi som för övrigt används till sin för världen fruktansvärda fulländning av USA.
USA:s senator Ron Paul förklarade det också i sitt tal i senaten: ”Hamas uppmuntrades och startades verkligen av Israel för att motverka Yasser Arafat. ”I ett Wikileaks-e-postmeddelande erkände den israeliska försvarsunderrättelsechefen Amos Yadlin 2007 att ”Israel skulle vara glad om Hamas tog över Gaza. Eftersom IDF då skulle kunna hantera Gaza som en fientlig stat.”
2019 sa Netanyahu till sitt Likud-parti att ”alla som vill motverka upprättandet av en palestinsk stat måste stödja att stärka Hamas och överföra pengar till dem.”
Observera att Hamas är en utlöpare av Muslimska brödraskapet, som har haft mycket nära relationer med USA i decennier.
1959 bjöd USA:s president Eisenhower in Muslimska brödraskapet till Vita huset och skapade ett partnerskap för att attackera sekulära pan-arabiska ledare – som de i Egypten och Syrien – som lutade sig mot Sovjetunionen.
Samma strategi användes av USA och Israel för att stödja Hamas mot PLO.
Men de smarta strategerna skapade ett Frankenstein-monster, som nu hotar västvärldens koloniala ambitioner.
Vilka är en terrorister?
Gissa vem som sa detta: ”Det landet där borta är ditt. Du kommer att få tillbaka dina hem och dina moskéer igen. För din sak är rätt och Gud är på din sida!” Det var den geopolitiska gurun Brzezinski som höll motiverande tal till den afghanska Mujahideen på 1980-talet när de var användbara geopolitiska brickor i proxykriget mot Sovjetunionen.
Under årtiondena har USA stött terrorister, nazister och folkmordsdiktatorer när de kunde gynna USA:s militärindustriella komplex.
Under lika lång tid har övriga västvärlden, inklusive i oproportionerligt hög grad Sverige, betalat priset i form av enorma mängder krigstraumatiserade, svårintegrerade och våldsamma flyktingar.
Om Hamas kämpade mot Amerikas geopolitiska fiender som Ryssland, Kina eller Iran skulle västerländska medier glorifiera Hamas som frihetskämpar. Hamas skulle få pengar från NED, vapen från CIA och gratis propaganda från CNN.
I över ett decennium har USA och deras ”allierade” – inklusive Israel – stött Al Qaida och ISIS i proxykriget mot Syriens president Assad.
Alla terrorister förvandlades omedelbart till ”moderata rebeller” som har fått miljarder dollar, vapen och utbildning från CIA. (Du hittar mer information om detta om du söker på ”Operation Timber Sycamore”).
I en intervju med Al Jazeera för några år sedan erkände Mossads tidigare chef Efraim Halevy att Israel behandlar sårade Al Qaida-krigare (känd som Al Nusra i Syrien), och Netanyahu besökte dessa terrorister på ett sjukhus på gränsen till Golanhöjderna.
Till och med ISIS blev en allierad till väst.
I sammanhanget bör nämnas att:
USA:s utrikesminister John Kerry spelades in i hemlighet och medgav att USA trodde att ISIS kunde tvinga Assad att kapitulera.
Israels underrättelsechef Herzi Halevy sa att ett ISIS-kontrollerat Syrien skulle vara bättre för Israel.
Israels försvarsminister Moshe Yaalon skröt om att ISIS aldrig attackerar Israel; och när det en gång skedde oavsiktligt bad ISIS omedelbart om ursäkt.
Kissinger varnade öppet president Trump för att inte besegra ISIS, eftersom de hjälpte till att begränsa Irans inflytande i regionen.
Med tanke på alla dessa fakta, överväg graden av cynism och falskhet från Netanyahu som nu försöker demonisera Hamas som ”ISIS.”
Listan över islamistiska terrorister som USA har stött är lång – från Tjetjenien till Xinjiang och Iran till Filippinerna.
När det är lämpligt tar USA bara bort extremistgrupper från utrikesdepartementets terroristlista och börjar finansiera samma grupper – som MEK-gruppen i Iran eller ETIM-gruppen av radikaliserade uigurer.
Amerikas oetiska och olycksbådande knep har inga gränser.
Selektiv medkänsla
Det sorgliga med denna långa konflikt är att mänsklighet och medkänsla har ersatts med hämnd och hat.
Hård retorik och hatretorik är vanligt i både israeliska och palestinska samhällen.
Israeliska tjänstemän avhumaniserar palestinier som ”djur”. En israelisk högerextrem politiker delade en video där hon frågar sin unga dotter – kanske fem år gammal – vad hon ville bli när hon växte upp. Barnet säger: ”Jag vill köra en jeep och döda araber.”
Den amerikanska skådespelerskan Jamie Lee Curtis publicerade på Instagram ett foto där skolbarn springer och tittar upp i rädsla. Hon kallade det ”Terror från himlen.” Sedan fick hon reda på att det är en bild från Gaza – inte Israel – och att barnen är palestinier. Och hon tog bort bilden direkt!
Palestiniernas liv
Palestiniernas liv är en tragisk berättelse om misär och våld. Enligt FN finns det 5,6 miljoner palestinska flyktingar i den regionen, inklusive miljoner i Jordanien och Libanon.
Två miljoner Gazabor bor i ett område som är 40 km gånger 8 km, och hälften av dem är barn.
Som FN säger, ”Gazablockad (genom land, luft och hav) är ett förnekande av grundläggande mänskliga rättigheter i strid med internationell rätt och är kollektiv bestraffning.
Det begränsar allvarligt import och export, såväl som människors rörelse in och ut ur Gaza.”
Föga överraskande plågas Gaza av hög andel fattigdom, undernäring och arbetslöshet.
Öster om Gaza ockuperas Västbanken av israeliska styrkor, som har extraordinär kontroll över palestiniernas liv, som är berövade grundläggande frihet.
Varje dag utsätts palestinier för israeliska checkpoints och alla sorters förnedringar.
Det finns praktiskt taget inga medborgerliga friheter, eftersom israelisk polisstyrka kan tränga in i vilket palestinskt hem som helst och arrestera/skjuta vilken palestinier som helst. Palestinska hem beslagtas och rivs också av ständigt växande ”bosättningar” av israeler, även om många FN-resolutioner har fördömt dessa handlingar.
Filosofin återspeglas i en tweet från Israels premiärminister 2018: ”De svaga slaktas och raderas ur historien, medan de starka överlever.”
Sedan 2008 har mer än 150 000 palestinska civila dödats eller skadats i Gaza och Västbanken; och 33 000 av dem var barn. Förra året var det värsta på femton år när det gäller antalet palestinier som slaktats av Israel.
Därför är frågan om vem som har rätt och vem som har fel i denna årtionden gamla konflikt en oändlig debatt.
Ur Israels synvinkel är Hamas terrorister som skjuter raketer in i Israel och vill radera den judiska nationen.
Ur palestinsk synvinkel är Gaza och Västbanken ockuperade områden där nationslösa människor saknar grundläggande rättigheter och suveränitet, och därmed har rätt att kämpa för frihet och självbestämmande.
Vad är lösningen?
För 106 år sedan – i november 1917 – undertecknade britterna Balfour-deklarationen, som lade grunden för Israel.
I den var bestämmelsen tydlig: ”Inget ska göras som kan skada de medborgerliga och religiösa rättigheterna för existerande icke-judiska samhällen i Palestina.”
Det var precis vad som hände – etnisk rensning av araber, apartheidregim, berövande av mänskliga rättigheter, massmord på palestinier.
Som den ryske presidenten Putin sa: ”Den palestinska frågan är i hjärtat av varje muslim, och de uppfattar den som en förkroppsligande av orättvisa i otrolig grad. När Israel skapades talades det också om att omedelbart upprätta ett suveränt Palestina, men det gjordes aldrig.”
Lösningen på denna tragiska situation är enligt de flesta stater en tvåstatslösning. Den lösningen har brett stöd i världen.
Enligt den indiska regeringen bör ”tvåstatslösning uppnås, med beaktande av palestiniernas legitima strävanden att bli en stat och med beaktande av Israels säkerhetsproblem.”
Indien röstade också för FN:s resolution 2334, som kräver att Israel omedelbart och fullständigt upphör med all bosättningsverksamhet i det ockuperade palestinska territoriet, inklusive östra Jerusalem.
Kina, en pålitlig vän till Palestina under lång tid, stöder tre stora initiativ:
° Palestinsk stat baserad på 1967 års gränser.
° Östra Jerusalem som huvudstad i Palestina, och
° FN-medlemskap för Palestina.
Ser vi slutet på amerikansk hegemoni och som för att kunna upprätthållas innebär att de ständigt måste skapa kaos och konflikter?
Vi vet inte hur den nya konflikten kommer att gå vidare. Det finns dock scenarier som kan leda till ett strategiskt eller till och med ett militärt nederlag för Israel. Geopolitiska begränsningar hindrar Israel från att helt enkelt släppa massiva bomber över Gaza och förvandla det till ”en parkeringsplats”. Därav den planerade markinvasionen. På samma sätt kan Israel inte bara ”atombomba” Syrien eller Libanon, varifrån Hizbollah verkar.
Vad detta betyder är att grupper som Hizbollah kan orsaka betydande skada på Israels militär genom att föra ett asymmetriskt krig med relativt lågteknologiska och billigare vapen som drönare, raketdrivna granater, pansarvärnsmissiler och MANPADS.
Vi har redan sett vad Hamas kan göra, men Hizbollah är hundra gånger mer erfaren och bättre utrustad. Under det senaste decenniet har Hizbollah bekämpat Nato-finansierade jihadister i Syrien, och är därmed stridshärdade. Dessutom, till skillnad från Hamas, har Hizbollah en myriad av sofistikerade och smidiga vapen som mobil kryssningsrobot och guidade missiler med räckvidder längre än 100 km.
Sammanfattningsvis, om Syrien och Iran beslutar sig för att beväpna Hizbollah i Libanon och houthierna i Jemen, kommer Israel att stå inför två val:
(1) Acceptera nederlag och sluta fred, eller
(2) Starta ett regionomfattande krig som involverar USA och Nato som bombar Libanon, Syrien, Irak, Jemen och Iran.
Ett nederlag i Ukraina och ett nederlag i Mellanöstern blir de två sista spikarna i det amerikanska imperiets kista. Ja, Ukrainakriget är över. Som Vita husets talesman erkände för ett par dagar sedan, ”USA kommer att stödja Ukraina så länge vi kan, men det är inte obestämt. Vi är vid slutet av repet.”
Uppenbarligen gör ett sådant förödmjukande nederlag USA mycket desperat och farligt, men dess alternativ är begränsade, särskilt med tanke på konsekvenserna för Kina.
Om USA dåraktigt sätter eld på Mellanöstern, skulle det inte bara försvaga USA militärt och diplomatiskt, utan skulle också avsevärt lyfta Kina som supermakt. Plötsligt kommer hela den muslimska världen att vara Kina-vänlig och anti-USA, vilket också kommer att leda till en snabb dedollarisering – det vill säga OPEC säljer olja för yuan.
Slutet för petrodollar betyder slutet på USA:s hegemoni. Kommer du ihåg oljeembargot 1973?
Kommer du ihåg vilket avtal sossarna gjorde med Muslimska Brödraskapet den gången? Om inte, så skrev jag om detta i de här artikelarna:
Socialdemokraterna, makten och Muslimska Brödraskapet. Inget är en slump.
Socialdemokraternas samarbetsavtal med Sveriges muslimska råd
Det kommer att bli mycket värre den här gången med tanke på sanktionerna mot Ryssland.
När det gäller oss i EU och UK, som redan har skadats allvarligt av de höga energikostnaderna, skulle ett nytt krig i Mellanöstern vara oändligt mycket mer katastrofalt.
En av huvudpelarna i amerikansk hegemoni är dess så kallads ”mjuka makt”, som redan har försvagats under de senaste två decennierna. Ett krig i Mellanöstern kommer att vara droppen som knäckte den amerikanska mjuka makten.
Låt dig inte vilseledas av arabiska ledare, av vilka några visar ett mycket vänligt ansikte mot USA. 80 % av muslimerna i regionen anser att den palestinska saken är en arabisk sak.
Sist men inte minst innebär ett Mellanösternkrig att den amerikanska drömmen om att hålla tillbaka Kina i Taiwansundet aldrig kommer att förverkligas.
Precis som den multipolära världen är oundviklig, är ett multipolärt Mellanöstern också en säkerhet.
Precis som USA behöver lära sig att samarbeta med Ryssland och Kina som jämlika partner, måste Israel omdefiniera sin relation med de arabiska/islamiska grannländerna.
Även om Israels försök att normalisera förbindelserna med Saudiarabien är lovvärda, bör de göra detsamma med Iran och Syrien för att skapa fred i hela regionen.
Framför allt måste Israel acceptera en tvåstatslösning som ger palestinierna ett hemland.
Israeler borde förstå att det amerikanska århundradet praktiskt taget är över, och att USA inte kan dominera Västasien och skydda Israel för alltid. Utan tvekan kommer Israel att tjäna på att ha goda relationer med alla sina grannar.
För tillfället bör alla arabländer enas och förhandla som ett block med Israel för att omedelbart avsluta attacken mot Gaza och säkra frigivningen av gisslan som hålls av Hamas.
Sedan bör de långa förhandlingarna om en oundviklig palestinsk stat och en ny säkerhetsarkitektur för regionen börja, vilket kommer att förebåda en ny regional ordning av fred och välstånd för alla.
