4 september 2019
Studiefrämjandet har avslutat sitt samarbete med Centrum För Sekulär Bildning. Studiefrämjandet får pengar från våra skattemedel och ska därför agera på ett ansvarsfullt sätt gentemot aktörer på marknaden.
Detta är ett långt inlägg, men för att spara hela händelsekedjan väljer jag att lägga hela texten här. Det är en mycket upprörande läsning.
Debattören Jonas WE Andersson kommenterar händelsen.
Det råder ingen som helst tvekan. Och det förvånar mig inte ens längre.
Varje myndighet, varje institution, varje universitet och varje större organisation (om det så är nykterhetsrörelsen, Svenska kyrkan, Public service, DN eller Studiefrämjandet), är idag infiltrerad av sekten – som kontrollerar verksamheten.
Demokratin och yttrandefriheten är redan satta ur spel, under de vanliga bedrägligheterna som “värdegrund” och “allas lika värde”. Det spelar ingen roll om det är en teaterpjäs som skall sättas upp, om det handlar om medlemskap i ett fackförbund eller en studiecirkel i sekulär bildning (med humanismen och upplysningen som riktlinjer). Är du kritisk gentemot vänsterregimen (det man kallar “värdegrunden”), eller islam (det som kallas “rasism” och humbugbegreppet “islamofobi”), så stängs portarna och du slängs ut. Det spelar heller ingen roll om du själv kommer från Mellanöstern.
Läs kloka Bassam Al-Baghdady, som jag haft nöjet att träffa. Förfasas över sekten, eller batiken som en del kallar den.
Bassam Al-Baghdady:
“Detta inlägg för mig är svårt att skriva.
Studiefrämjandet studieförbund avslutar sitt samarbete med oss på Centrum för Sekulär Bildning för att vi, enligt de, kritiserar islam. Därför vi är inte längre välkomna där.
Lite bakgrund, Centrum för Sekulär Bildning är en ideell organisation som bildades sommaren 2017 och har idag 1718 medlemmar. Förbundet CSB utgår ifrån upplysningens idéarv om universella fri- och rättigheter, jämlikhet, yttrandefrihet och allas likhet inför lagen. Vi driver bl.a. sekulärfika på svenska och arabiska. Föreläsningar med experter, författarsamtal och integrationsfika.
Under 2018 sökte vi samarbete med Studiefrämjandet då vi började expandera och ha större publik i våra möten. Vi kom överens med Studiefrämjandet om att använda deras lokaler för våra aktiviteter mot en symbolisk avgift och tydlig marknadsföra våra event med deras logga på. Listan på våra föreläsare var lång och vi satte igång direkt.
Vår första föreläsare var ståuppkomikern och skribenten Aron Flam. Arons föreläsning handlade om socialism och antisemitism i #Sverige. Redan då märkte vi hur läget förändrades när vi skulle boka lokaler till nästa föreläsare. Inget sas öppet upp, men känslan när du får den kalla handen gick inte att ignorera. Ändå, med god vilja och uppriktighet förklarade jag för studiefrämjandet att CSB jobbar för folkbildning om mänskliga rättigheter, #integration och #sekularism. Till sist fick vi boka lokaler för vår andra föreläsare.
Nästa föreläsning var planerat med journalisten och författaren Lars Åberg som berättade om sin bok ”Landet där vad som helst kan hända” och jag anade inte hur rätt han hade med sin boktitel. Tredje och sista föreläsaren vi planerade var terrorforskaren Magnus Norell som skulle föreläsa om #terrorism och politisk islam på årsdagen för terrordådet som skedde på Drottninggatan 2010.
Då fick vi ett mejl från studiefrämjande som uppmärksammar Magnus Norells rapport om muslimska brödraskapet och därav kräva oss på CSB ett ställningstagande mot främlingsfientlighet som, enligt dem, finns i Magnus Norells texter. Citat ”jag vill försäkra mig om ett tydligt ställningstagande mot främlingsfientlighet, något som lätt kan tolkas in i hans texter, och som går helt emot vår värdegrund på Studiefrämjandet.”
Valet stod mellan att avboka Magnus Norell eller att stå upp för de fria och demokratiska värden som vi på Centrum för Sekulär Bildning tror på. Vi valde att fortsätta med Magnus Norell mot all odds. Några dagar senare får jag ett samtal och krav på ett möte. Återigen, med god vilja gick jag till mötet och anade vad det skulle handla om. Mötet visade sig som jag trodde vara någon slags uppläxningmöte på grund av valet av våra föreläsare.
Studiefrämjandet representant hade svårt att dölja sin frustration över våra föreläsare och påpekade att vi i framtiden ska ”överväga” att diskutera andra frågor och ämnen än islam. Jag upplyste representanten om att vi på CSB är en sekulär organisation och våra ämnen som vi diskuterar bör ha någon relevans med våra syften och mål om sekularism, mänskliga rättigheter och demokrati. Dessutom, och fram till dess hade vi kört tre föreläsningar om tre helt skilda frågor. Nämligen antisemitism, terrorism och ett författarsamtal. Å ena sidan att diskutera terrorism betyder inte direkt att vi kritiserar islam som religion, å andra sidan det är inget fel i att kritisera islam, om så var det fallet. Och det var inte det. Ändå, jag försäkrade om att flera ämnen och föreläsare kommer att komma.
Studiefrämjandets representant förslog att de kunde ”hjälpa oss” att hitta föreläsare. Trots känslan av att de lägger sig i vårt arbete och anklagar oss och våra föreläsare för avskyvärda saker utan några som helst grundar, kände jag mig tvungen att tacka ja till förslaget. I slutet av mötet uttryckte de sig tydligt att de ville ha insyn i tidigt skede på vilka föreläsare vi planerade att bjuda in och att vi skulle ”planera” tillsammans.
Det är mycket svårt att bedriva folkbildning i ett sådant klimat full med ängslighet och misstänksamhet. På listan för våra föreläsare stod bl. a. Katerina Janouch, Johan Lundberg, Hanif Bali, Jens Ganman, Sameh Egyptson, Ivar Arpi, Galaxia Wallin och Magnus Ranstorp. Vi hade redan hunnit kontakta några av dem och vi vara glada att flesta visade stort intresse. Men frågan var, hur skulle vi göra? Alla på listan ovan kan uppfattas som ”kontroversiella” då de tar upp viktiga och känsliga ämnen.
Efter diskussioner med CSB:s styrelse stod vi inför ett stort dilemma. Borde vi kanske vara mer ”taktiska” och välja våra strider? Alltså ett annat ord till att vika sig. Eller, skulle vi fortsätta bjuda in våra föreläsare som kan uppfattas som kontroversiella? I själva verket, alla kan uppfattas som ”kontroversiella” i något sammanhang. Dock, det betyder inte att vi ska stoppa huvudet i sanden och sluta debattera.
Vi tog ett litet uppehåll och sköt fram två föreläsningar som var redan planerade i rädslan för att sabba vårt samarbete med Studiefrämjandet. Jag skäms nu för det. Vi hade hoppats att de värsta vindarna skulle blåsa över. Vi hade också hoppats att Studieförbundet skulle tänka om och inte fortsätta vara fördomsfulla mot välkända svenska föreläsare.
Nu när sommaren var över tänkte vi inleda vårt höstprogram med författaren Sameh Egyptsson. Jag skickade ett mejl till studieförbundet för att boka lokalen. Innan jag tryckte på skicka knappen kom jag ihåg alla mina konversationer med studieförbundet. Jag var orolig att de skulle ställa till igen med sin ängslighet, men, med en klump i magen skickade jag mitt mejl och höll för tummarna. Vi lever ändå i Sverige, försökte jag övertala mig själv.
Svaret dröjde inte länge och mina farhågor besannades. Studiefrämjandet avslutar sitt samarbete med oss eftersom vi, enligt dem, kritiserar islam, och detta i sin tur skulle riskera deras samarbete med muslimska organisationer.
Nedan är citat från svaret vi fick.
”Ni har under den tid vårt samarbete pågått endast lyft och kritiserat Islam som religion. Då vi är religiöst och politiskt obundna ser vi inget problem med att en förening vi samarbetar med ställer sig kritisk till religion. Det är dock vår upplevelse att ni endast kritiserar Islam, inte religioner i allmänhet. Detta är ju som du vet något jag lyft med dig tidigare, men trots detta fortsätter ämnena för era föreläsningar att kretsa kring Islam, inte religion i allmänhet, och utan att diskutera andra världsreligioner. Det är vår upplevelse att det sker i en så hög grad att det riskerar att alienera de muslimer vi samarbetar med, och gå emot vår värdegrund av allas lika värde och rätt att känna sig trygga och inkluderade inom vår verksamhet.”
Studiefrämjandets ställningstagande visar tråkigt nog vilken skev och fördomsfull syn de har på invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet. Dessutom, den enda föreläsning som kom i närheten av ordet islam är Magnus Norells föreläsning som i sin tur handlade om TERRORISM och POLITISK ISLAM. Vi har med andra ord inte haft en enda föreläsare som har diskuterat frågan om islam som religion. Om ändå var det fallet, vi på CSB ser absolut inga problem med att diskutera någon särskild religion eller kritisera den. Precis som vi inte har några problem alls med att andra religiösa föreningar driver missionerande verksamhet just till sin egen religion utan att behöva missionera för alla andra religioner samtidigt.
Att Studiefrämjandet värderar högre sitt samarbete med muslimska organisationer och uppfattar en föreläsning om terrorism som ett hot mot deras samarbete ger mig rysningar och får mig att undra, vilka är dessa samarbetspartner de har?
Det är en stor skada för demokratin att Studiefrämjandet bestämt att vi inte får kritisera islam. Det är en stor skada för oss som liten organisation som tror på fri dialog och öppenhet, än på att bestämma över andra vad de får diskutera eller inte diskutera.
Jag vet inte vart ska vi på CSB ta vägen nu men en sak är säker. Vårt arbete för yttrandefrihet, demokrati och allas lika värde bevisligen behövs nu mer än någonsin. Vi kommer inte att vika oss! Ni må ha era lokaler men vi har vår värdighet i behåll.
Bassam Al-Baghdady
Ordförande och grundare
Centrum för Sekulär Bildning”
Bassam Al-Baghdady skriver på Facebook:
7 frågor till studieförbundet Studiefrämjande
Studiefrämjandet besvarar kritiken på avslutat samarbete med Centrum för Sekulär Bildning och bekräftar, pinsamt nog, att utestängningen av CSB kom just på grund av att vi upplevdes ”ensidigt kritiska mot islam”
Många frågor lämnades obesvarade och det skapar otydlighet kring hur SF ser på religionsfriheten, yttrandefrihet och föreningsfrihet. Dessutom skapar detta kortfattade icke-svar osäkerhet kring vilken människosyn på invandrare och muslimer som råder internt i Studiefrämjandets lokaler?
1. Centrum för Sekulär Bildning har haft enbart tre föreläsare varav en enda ”Magnus Norell” som föreläste om Terrorism och Politisk islam. Varför skulle en terrorforskare besvära era muslimska samarbetspartner?
2. Tycker Studiefrämjandet att alla muslimer är islamister eller potentiella terrorister och därför upplevdes Magnus Norells föreläsning om terrorism som provokativ för muslimer? Det är fördomsfullt och rasistiskt utgångspunkt som ni bör ta itu med på allvar.
3. På vilket sätt skulle en föreläsning med författaren Sameh Egyptson som handlar just om muslimska brödraskapet är kritik av islam som religion? Han skriver om muslimska brödraskapet som är en islamistisk organisation som är klassat som terror-organisation i flera länder.
4. Varför tycker ni att enbart kritik mot islam inte får förekomma utan man måste först kritisera all religion som fenomen? Jag kan knappast något om hinduism eller Mandaism, måste jag gå studera alla religioner först för att uttrycka min kritik av en religion som jag känner väl till?
5. Får man kritisera något enskilt politisk parti eller ideologi hos er eller upplevs man också som provokativ och måste dra alla politiska partier och ideologier över en kam?
6. Tycker ni att en islamist/ terrorist har mer rätt att inte bli kritiserat än en sekulär och demokratisk organisation har rätt att kritisera?
7. Vilka andra ämnen man inte få diskutera i era lokaler?
Jag tror på öppenhet och yttrandefrihet och därför bjuder jag Studiefrämjande till att bemöta min kritik och försvara sitt beslut öppet. Därför bjuder jag en eller flera Studiefrämjandets representanter till att närvara vid nästa #sekulärfika för att diskutera på ett civiliserat sätt det som hände och lägga upp alla kort på bordet inför öppen publik?
Ni kommer få all tid på er att svara på publikens frågor. Vi på Centrum för Sekulär Bildning står för lokalen och fika också. Jag sträcker fram min arm med en genuin och ärlig vilja. Ni är välkomna.
Bassam Al-Baghdady
Ordförande och grundare
Centrum för Sekulär Bildning
I sammanhanget kan det vara intressant att veta vilka förbund som står bakom Studiefrämjandet. Står dessa föreningar bakom Studiefrämjandets agerande?
