Inte ens yttrandefriheten betyder tillräckligt för att folk ska bete sig vettigt. Yttrandefrihetsombudsmannens jurist Ola oförskyllt brunsmetad.

Jurist Ola har blivit anklagad för att vara högernationalist och har blivit allmänt brunsmetad. Detta med anledning av att yttrandefrihetsombudsmannen, där han är verksam som jurist och ordförande har offentliggjort att de ska ha ett seminarie om yttrandefrihet den 18 januari. Sådant borde folk hålla sig för goda för när det är vår yttrandefrihet som står på spel. Dock verkar inte ens denna viktiga fråga kunna få folk att uppträda vettigt.

Ola Bengtsson skriver på sin Facebooksida:

”Jag har i anledning av ett seminarium om yttrandefrihet blivit utpekad som högernationalist. Eftersom jag är för yttrandefrihet får naturligtvis detta uttalande passera. Dock får jag förtydliga att jag initierade och drev Sveriges första antidiskrimineringsbyrå med en socialdemokratisk riksdagsman från mitten av 1990 talet fram till år 2001. I stort sett helt pro bono. Detta då det rådde en stor främlingsfientlighet. De flesta advokater och jurister ogillade skarpt mitt engagemang liksom vänstern. Men, i ett sammanhang jämfördes jag med Angela Davis, därest någon minns henne. Sålunda är min enda uppfattning och drivkraft humanism och alla människors värde samt rätt att yttra sig. I min enfald tror jag att jag och min dåvarande kollega gjort mer för demokratin och mänskliga rättigheter än dessa skrivbordstyckare.”

Detta är faktiskt direkt demokratifientligt. Yttrandefrihetsombudsmannen är skapad för att vår yttrandefrihet är under stor press från såväl regeringens lagstiftningsiver att strypa den, som från regimunderstödda Näthatsgranskaren som jagar pensionärer på nätet som uttrycker sig kritiskt till följderna av förd politik.

Jurist Ola har engagerat sig i människorättsfrågor under mycket lång tid. Att utmåla honom som något annat än humanist är något av ett lågvattenmärke.

Jag har varit i kontakt med jurist Ola och bett honom berätta om bakgrunden till sitt engagemang.

Han berättar: ”Runt mitten av 90-talet var det krig på Balkan och jag företrädde flera flyktingar från det före detta Jugoslavien. Vid den advokatbyrå jag då byggde upp tog jag in några praktikanter, flyktingar. Därefter verkade jag som jurist åt den bosniska föreningen i Sverige. Jag lärde känna många och fick insyn i deras psykiska pålagor och upplevelser, dels från kriget och dels som flyktingar. Därefter var steget till att arbeta med diskrimineringsfrågor inte långt. Fler och fler vände sig till mig och jag och en S riksdagsman öppnade Sveriges första Diskrimineringsbyrån. Vi blev alldeles överbelastade med hjälpsökanden. Efter att ha blivit medialt uppmärksammade fick vi uppdrag från Stockholms stad att utreda krogdiskrimineringen. Vi uppmärksammade via media problematiken. Som exempel stämde vi Integrationsverket för diskriminering. Vi stämde Myrorna, Frälsningsarmén, flera kommuner, Stockholms stad bland annat då den så kallade Integrationsfesten i Kungsan inte fick alkoholtillstånd, vilket de fick. Ett av ärendena var Rissnevåldtäkten. TV4 ersatte mig för att spela in tingsrättsförhandlingarna. I hovrätten var jag försvarare. Eliten, den så kallade, tyckte att det var upprörande att pojkarna hade mage att överklaga. Tilläggas kan att pojkarna var från så kallade bra familjer och föräldrarna arbetade och skötte sig liksom pojkarna. Till detta kom att pojkarna var fullständigt rättslösa. Efter några år med affärsjuridik, och med bakgrund som halvfärdig terapeut, upptäckte jag hur vårdnadstvister vansköttes. Då öppnade jag en byrå som hade som syfte att se till barnets bästa och var ombud i HDs ff vägledande avgörande. Efter några år med dessa mål, diskriminering och vårdnadsmål kände jag mig maktlös och tog någon form av timeout. Mot bakgrund av mina samlade erfarenheter av lögner, kameraderi, dumhet, fördomar och tilltagande förvrängningar av sanning och fakta och människors rädsla att uttrycka sig offentligt föll det mig in att, som pensionär, ta strid för de mänskliga rättigheterna att uttrycka sig fritt, utan att vara rädda. Dock, numera har denna munkavel på människor fött en ond cirkel i vilken medborgare hämtas av polis och straffas för uttryckande av sina åsikter. Detta är förödande för själva idén med ett samhälle.”

Här följer ett par exempel på reaktioner Ola Bengtsson fått motta för att han engagerar sig för yttrandefriheten på YO.

 

Här nedan kan ni läsa om Rissnefallet som Ola Bengtsson nämner ovan:

Läs mer om Yttrandefrihetsombudsmannen här.

Varför har Yttrandefrihetsombudsmannen grundats?

Yttrandefrihetsombudsmannen har fyra syften. Det första är att bevaka yttrandefrihetsfrågor nationellt och internationellt.

Det andra syftet är offentliga möten. Man skulle kunna ha ett möte om Leif Östling och ett möte om Biljana Martinovski som blev gripen på Arlanda för några veckor sedan till exempel, säger Sjunnesson. Offentliga möten om inskränkningar i yttrandefriheten görs inte av de sammanslutningar som man kunde förvänta sig skulle göra det. Det är därför en viktig roll för YO.

Det tredje syftet är att de ska bistå folk i den mån de kan med rättslig hjälp i dessa ärenden.

Det fjärde är att arbeta för att reformera lagen Hets mot folkgrupp och förtalsparagrafen som bland annat Tomas Åberg använder på ett väldigt otrevligt sätt.Vänstern jagar också pensionärer för att de uttryckt sig kritiskt till följderna av förd politik genom det yttrandefrihetshotande Trolljägarna. Här kan du läsa om Elsa som Trolljägarna lurade i artikel 24 september.

Vänstern ägnar sig också åt att kontakta tidigare arbetsgivare, vilket jag redogör för i exemplet i artikel 13 oktober.
Det är dags att de brunsmetande ohederliga som gör allt för att minska våra mänskliga rättigheter på alla upptänkliga sätt vi kan.