Reglerna om hatbrott är en straffmätningsregel och inte ett brott i sig. ”Fällande dom” avser ett visst brott, till exempel rån. I det uppmärksammade fallet som beskrevs ingående i Nyheter Idag i början av februari blev det fällande dom den 20:e februari för bland annat rån.
Den 16 åring som hotade offret och urinerade på honom, döms också för övergrepp i rättssak samt olaga integritetsintrång. Filmen från händelsen lades upp på Snapchat och hamnade senare på Samhällsnytt. Straffet för båda blev ungdomsvård.
Oklart varför åklagaren inte åberopade hatbrott.
Regeln om hatbrott åberopades inte av åklagaren i fallet med det grova rånet trots att gärningsmannen på film klart uttalade sig hatiskt just för att offret var svensk och förnedrade honom genom att tvinga offret att öppna munnen och urinerade i hans mun.
Hur ser lagatiftningen ut?
Först måste vi reda ut begreppen lite. När man i domstolen tar ställning i ett mål bedömer man först själva gärningen och vilket straff den gärningen ska ha i så kallat straffvärde.
Gärningen här är rån och att hota offret med repressalier om han anmäler (övergrepp i rättssak). För de brotten döms gärningsmannen. Eftersom han uppges vara 16 år sätts straffet ner. (Det i sig är något som diskuteras flitigt, men vi håller oss till ämnet för artikeln – nämligen hatbrottet.)
Hatbrott är en försvårande omständighet, som ska ge gärningsmannen ett högre straff än han annars hade fått. För att domstolen ska ta ställning till om hatbrottsmotiv föreligger kräver det att åklagaren yrkar på det. En domstol får bara pröva det som åklagaren yrkar på.
Vad säger lagen?
I fallet hatbrott är det Brottsbalken 29 kapitlet 2 § 7 p som är aktuell. Den anger att:
”Som försvårande omständigheter vid bedömningen av straffvärdet ska, vid sidan av vad som gäller för varje särskild brottstyp, särskilt beaktas […] om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck eller annan liknande omständighet…”
Förutom lagtexten tittar man på lagstiftarens intentioner, det vill säga vad ville lagstiftaren med den här lagen.
I propositionen som ligger till grund för lagrummet (prop 1993/94: 101 s 22) anges att:
”Vad nu sagts betyder att bestämmelsen kan vara tillämplig inte bara när exempelvis svenskar ger sig på invandrare utan också i den motsatta situationen, alltså att personer med utländskt ursprung angriper någon eller några just för att de är svenskar. Också i fall då både gärningsmannen och brottsoffret är invandrare kan bestämmelsen vara tillämplig.”
Carl Lindstrand, som är erfaren advokat förklarar på Facebook:
”Med andra ord är det enligt gällande rätt uppenbart att även svenskar kan utsättas för hatbrott och att domstolarna vid straffmätningen kan ta detta i beaktande. Mig veterligen har regeln aldrig åberopats och prövats på det sättet, inte heller i det uppmärksammade fall då ett rånoffer fick utstå att bli urinerad på och kallad för ”svennejävel”.
Men mitt stalltips är att vi i en nära framtid kommer att få se regeln åberopad och prövad just så.”
Det finns med andra ord en lag som kan användas och en proposition som tydligt anger att lagen är tänkt även för fall där offret är etnisk svensk och gärningsmannen har utländsk härkomst.
Nu hänger det således på polisen att samla in bevis och för åklagaren att åberopa hatbrottsmotiv i sådana här fall. Vi behöver ingen ny lagstiftning
Men har inte Lambert under sin tid som JK gjort tolkningen att HMF inte kan bli aktuellt vid invandrares brott mot den svenska majoritetsbefolkningen ? Även om hatbrott och HMF inte är riktigt samma brott så vilar de ju båda på samma principer, men pekar i helt motsatt riktning.
Om man nu skall anse att Lamberts uttalande är vägledande uppstår problem med klassningen av majoritetsbefolkningen. Om brottet begås i Rinkeby skall, hur skall då majoritetsbefolkningen definieras ? Hur skall invandrare med svenskt medborgarskap klassas osv. En tolkning som måste uppdateras varje år som migrationspolitiken ser ut idag.
Exakt. HMF är dock fullständigt felanvänd och borde tas bort. Vi har brottsbalken för hot och uppvigling. Att straffa rena åsikter anser jag trycker ner uttryck för åsikter ich skapar en tryckkokareffekt.