Premiärminster Viktor Orban: Denna dag den 20 augusti måste vi påminna oss om att det oberoende som ger ett hem och ett eget land inte är de naturliga villkoren i människors liv, utan det är ett undantag.
Även om det kanske inte är uppenbart för majoriteten som lever sina liv med utmaningarna i vardagen måste vi kämpa för dess suveränitet och frihet varje minut.
Folket som önskar sitt eget hemland, som försöker ordna sina liv enligt sina egna lagar och sedvänjor och dess tusen år av historia visar att ungrarna är ett sådant folk.
Under vår historia har tröst, smala horisonter, politisk ytlighet, ”leva för ögonblicket” och omedelbar tillfredsställelse varit ett återkommande hot. Det är detta som lyfter grundarna av vår stats handlingar till toppen av den ungerska historien.
Det är en sällsynt barmhärtighet när alla strategiska beslut från på varandra följande generationer visar sig vara korrekta. Målet var Karpaternasbassängen: Eurasias mest försvarbara region för bosättning. Istället för att vandra valde de att rota sig; istället för en lös allians av stammar valde de en centraliserad stat; istället för tron på nomaderna valde de västerländsk kristendom.
De krossade de attackerande arméerna av västerländska imperier, de bröt inre uppror och de började det hisnande våldsamma arbetet med att bygga ett land.
Vilka tider, vilken storhet, vilken härlighet och vilken enastående prestation!
Fram till idag kan vi fortfarande inte hitta denna kunskapskälla, denna upplysning för att bygga ett land, denna talang för att organisera ett stat och denna djupa, upplyftande andliga högtidlighet. Vi kan inte hitta källan, men vi vet att i ögonblick av kris, pressade till randen av förstörelse, reser sig vårt land gång på gång.
Återigen kommer det att bli storhet, det kommer att bli härlighet och landet kommer att göra förvånansvärda framsteg.
Den 20 augusti är det allt vi kan säga att vi känner tacksamhet; men kom ihåg hur mycket kraft, syfte, talang, blod, uppoffring och mod som behövdes för att vi skulle kunna stå här idag. All härlighet till St Stephen, till kungen av ungarna!
Jag hälsar våra edsvurna officerare. Få av er här i dag vet vilken viktig roll som väntar er i att forma framtiden för ett Ungern som nu återvinner sin självkänsla, som nu bryter sig ut från den hundraåriga fångenskapen av Trianon, som nu återupptäcker en smak för dess gamla storhet och vägen mot den, som nu kastar bort de eländiga trasorna av nederlag och undfallenhet.
En viktig roll väntar dig inte bara på grund av din egen kraft utan även för att från idag är du vårdare av denna gamla ungerska visdom: livet är plikt.
Denna gamla visdom försvinner nu och modernt mode döljer den som rost som är så tjock att vi snart inte vet vad som ligger under den. Och ändå är det detta som kommer att avgöra framgången eller misslyckandet i Ungerns framtid. Livet är plikt.
Med ditt egna personliga exempel är det detta du måste återställa i det allmänna medvetandet. Det är detta du måste ge dig ut och vinna stöd för.
Denna enkla sanning kommer att ge spirituellt innehåll för dagens ekonomiska tillväxt. Detta kommer att ge vägledning till nya generationer. Detta kommer att driva bort den melankoli och den fria världens trötthet som är besatt av livets meningslöshet. Med detta kommer en ny värld att formas som kommer att krossa den liknöjdhet och själviskheten som har förkroppsligat det europeiska livet.
Livet är plikt. Det är detta som ger dess skönhet, allvar och även dess frihet. De som avser att fullgöra sin plikt kommer aldrig att gå vilse. De kommer aldrig att plågas av omättliga önskningar, även om de ständigt frestas på tusentals sätt. De kommer aldrig att vara förankrade i själviskhet som bara hungrar efter mer; och de behöver inte frukta de bittra besvikelserna från illusoriska drömmar.
Ja, från idag är du för oss förkroppsligandet av det manliga idealet, idolen som är den ungerska militärofficer som kommer att fullgöra sin plikt med vapen och om det är nödvändigt offra sitt eget liv.
På samma sätt hyllar vi våra kvinnliga officerare, från vilka vi inte förväntar oss mindre. När du hör det växande marknadsbruset hos dem utan samvete, de bekväma, de som alltid söker en lättare väg, måste du helt enkelt komma ihåg att du måste uppfylla din plikt.
Ju färre det finns som uppfyller denna plikt, desto mer måste du göra det. Detta är uppdraget som väntar officerare i den ungerska försvarsmakten. Det är därför vi ser på dig idag med sådan stolthet och stort hopp. Vi hälsar dig, och på Ungerns vägnar tackar du dina föräldrar för att de har gett landet sådant att hitta i unga människor.
I dag böjer vi våra huvud inför statens grundare och hyllar våra nyinvalda officerare. Idag inviger vi också minnesmärket för nationell sammanhållning. Detta minnesmärke vetter emot – och till och med pekar på – vår nationella stolthet, parlamentets byggnad; och det kompletterar passande nog det majestätiska panoramat av Kossuth tér, nationens centrala torg.
Det är som det ska vara. Vi byggde parlamentsbyggnaden för städerna och byarna – och för människorna som bor i dem, för dess invånare som är inskrivna på monumentets väggar.
Vi förklarar hundraårsdagen vara för nationell sammanhållning. Vi höll våra minnesevenemang med värdighet, även om pandemin omöjliggjorde ett fullständigt jubileum.
Ungerska forskare, företrädare för det ungerska kulturlivet, ungerska samhällen som lever i skilda territorier, våra kyrkor, den ungerska politiska eliten – under ledning av nationalförsamlingen – konfronterade och granskade lärdomarna från detta århundrade, förlusten av så stor del av landet.
Denna granskning ledde till att vi meddelade slutet på de hundra år av ungersk ensamhet som Trianondiktatet åstadkom. Vi uttalade att efter den sönderdelning av Tjeckoslowakien, Jugoslavien och Sovjetunionen, bildar vi ungrare Karpaternas mest befolkade land och dess största ekonomi.
Slutligen förstår vi att oundvikliga uppgifter leder oss till detta. Vi ansåg att hundra års lektioner var så allvarliga och långtgående att vi inte kunde förhindra dem. Det är därför vi offentliggör de sju lagarna i den nya tidens politik för nationen.
Efter en bedömning efter bästa förmåga av årtiondena framöver tillkännagav vi ett intresse och avsikten att delta i en centraleuropeisk allians baserad på grunden till suveränitet, frihet och delade intressen.
Hundra år efter nederlaget i första världskriget och Trianondiktatet står vi idag på scenen i den europeiska historien som mästare i överlevnad. Det finns inget annat land i världen som kunde ha uthärdat en sådan period på hundra år.
Med utgångspunkt från dessa hundra år måste vi nu tala tillräckligt högt för att höras till det allra sista huset i den mest avlägsna ungerska byn, och till och med längre än så, till det mest avlägsta hörnet av Karpaternasbassängen. Och utöver det, till alla avlägsna delar av världen där ungrare bor.
Vi måste sprida ordet att Ungern inte bara har överlevt och inte bara är här för att stanna, utan att Ungern ska lyfta sin flagga högt igen och återfå sin självrespekt. Vi står på tröskeln till stora tider och vinner.
Ungern är ett säkert hem som välkomnar alla som vill vara en del av landets byggnad som utmärker de stora perioderna i vår historia. Vi måste sprida ordet att hundra års slit har lett till att vi äntligen förstår att det ungerska folket aldrig mer har råd med svaghetens lyx.
Ett land existerar bara så länge det finns människor som älskar det. Varje barn är en ny vaktpost. Utan styrka är sanning lite värd. Endast det vi kan försvara är vårt. Ingen tävling kommer att vara över förrän vi har vunnit den. Endast ett land har gränser, inte en nation. Inte en enda ungrare står ensam. Detta är de sju lagarna i Ungerns 2000-talspolitik för nationen skriven i tårar i blod och svett.
Medan vi ungrare firar vår nationella sammanhållning, vårt bredare hem, har Europa gått på grund. Den globala politik- och handelsposition som den byggde genom århundraden har vikt.
Produktion, investeringar och handel som växte till globala dimensioner har utrustat länder med medel för ekonomisk konkurrens som nu har överträffat Europa.
Den obestridliga dominansen av europeiska folk, den europeiska andan och tekniken är nu historia.
Fördelen som ärvts från koloniseringen har förångats. Europa och i själva verket hela västvärlden kan inte längre rikta de enorma flödena av världsekonomins resurser och fördelar mot sina egna vatten.
Vi måste tävla. Vi står inför ett test av styrka och karaktär. Kommer europeiska ledare att kunna förnya politiken och ekonomierna på vår kontinent? Och i så fall kommer Europas folk att förstå detta? Och i så fall, kommer de att acceptera allt som följer av detta med avseende på deras eget dagliga liv?
Kommer de att hitta vägen tillbaka till hårt arbete, rationell ekonomi och ett ansvarsfullt sätt att leva? Vi plågas av djupaste tvivel. Idag inte på grund av vårt land, utan på grund av den europeiska civilisationens framtid.
För att göra saken värre följer länderna på vår kontinent olika vägar. Västeuropa har avstått från de krafter som drivit storhet och framgångar i tusen år. Det har avstått från livets andliga djup, lyckan som givits av äktenskap och avkommor och den andliga energin i den nationella kulturen.
Med andra ord har det avstått från det kristna Europa. I stället för detta experimenterar det med ett gudfritt universum, med regnbågsfamiljer, med migration och med öppna samhällen.
Samtidigt faller folken i Centraleuropa tillbaka på de tidlösa instinkterna för livet, den befriande kraften i kristendomen, arbetets ära, nationell stolthet och plikt gentemot våra föräldrar och barn. Vi försvarar våra gränser och vi strävar efter att lämna vårt land till våra egna barn och inte till migranter.
Vi seglar i okänt vatten. I våra ögon har västern tappat sin attraktion, och i deras ögon verkar Centraleuropas värld inte vara önskvärd.
Europa måste hitta sin framtid på ett sådant sätt att ingen av sidorna tvingar på den andra sin världsbild. Detta är den europeiska enhetens alfa och omega idag.
Arbetet som nu ska överlämnas till befolkningen är inte bara en minnesplats utan också en uppmaning – det är verkligen ett brådskande rop.
De människor i Centraleuropa som ser för sig sina liv i en förnyad kristen värld måste hitta vägen för samarbete. De måste hitta en konstruktion som samtidigt garanterar vårt nationella oberoende, gemenskapen mellan Centraleuropeiska folk, och som också bidrar till europeisk enhet.
Det här är möjligt. Men det är bara möjligt om vi förstår att Centraleuropa – området mellan den tyska och ryska världen – måste konfigureras av oss, av centraleuropéer.
Tidigare har denna uppgift uppfyllts av turkarna, Habsburgarna, tyskarna och sovjeterna. Idag finns det andra kandidater. Men vi vet också att sådan hjälp sällan slutar väl. När utomstående organiserar livet i Centraleuropa kommer det att råda splittring, fientlighet och en känsla av underlägsenhet.
De kommer att skörda frukterna av våra fantastiska resurser, vårt värdefulla arbete och våra intellektuella prestationer i världsklass. De kommer att skörda fördelarna och använda dem för att öka sin egen makt.
Idag är allt vi ungrare kan göra att förbereda oss för samarbete och uppmana våra vänner och påminna dem om att denna lyckliga omständighet inte kommer att bestå för evigt.
Detta minnesmärke förenar oss och är en symbol för det faktum att vi är gemensamma arvtagare av det ungerska folket i världsklass: allt det som våra förfäder byggde i Karpatsbassängen, allt det de gav till mänskligheten i riket av kultur, vetenskap, företag och sport.
Detta arv tillhör oss alla, alla ungerare, var i världen de än bor. Låt oss vara stolta över det, låt oss bevara det och låt oss lämna vårt eget bidrag till det.
Slutligen uttrycker vi vår innerliga tacksamhet och högsta uppskattning till våra nationella samhällen för att de har stått sin mark i hundra år och för deras lojalitet till den ungerska nationen och sitt hemland.
Ungern framför allt annat, Gud över oss alla!
Gå för det Ungern, gå för det ungrare!
Du kan se hela talet här:
Källa: Miniszterelnöki Kabinetiroda
Talet hölls av Premiärminister Viktor Orban vid invigningen av minnesmärket för nationell sammanhållning den 20 augusti 2020. Ovanstående text är en fri översättning av talet.
