World economic forum är en stark drivande kraft i utvecklingen idag. Så pass drivande att vi behöver förstå och på allvar sätta oss in i vad de står för.
Sveriges statsminister Magdalena Andersson bjöds in till World economic forum år 2019 (se inbjudan längst ner i artikeln, som vi tack vare offentlighetsprincipen fått tillgång till). Varför är det allvarligt?
Deltagarna förväntas att i första hand vara lojala emot de intressen WEF står för. Läs texten (trots att den är lång) så förstår du att detta på intet sätt är något som går att ignorera.
Magdalena Andersson är absolut inte den enda svensk politiker som är knuten till den här sammanslutningen. Du kan söka fram dem i World economic forums förteckning.
Deras affärsidé är att knyta till sig såväl politiker, företagsledare, kungligheter och andra i maktställning.
Deras utbildningsprogram Young global leaders har utbildat en mycket stor andel av västvärldens ledare sedan starten 1992, bland annat Emmanuel Macron, Angela Mercel, Bill Gates, Justin Trudeau, Tony Blair, Nicolas Sarkozy, Bono, Richard Branson (Virgin), Jorma Ollila (Shell Oil) och José Manuel Barroso (EU-kommissionens ordförande 2004–2014), Chrystia Freeland, Kanadas vice premiärminister och finansminister.
Sammanslutningen har mycket stor påverkan på världens utveckling. I förteckningen över deltagare i de årliga mötena återfinns ett flertal svenska namn. Det är av stor, ja jag skulle vilja säga avgörande, vikt att vi svenskar informerar oss om vad WEF har för mål och visioner.
Vem är Klaus Schwab?
World economic forum (WEF) bildades av Klaus Schwab 1971. Klaus Schwab föddes i Ravensburg 1938 och är ett barn av Adolf Hitlers Tyskland, en polis-statsregim byggd på rädsla och våld, på hjärntvätt och kontroll, på propaganda och lögner, på industrialism och eugenik, på avhumanisering och ”desinfektion”, på en kylig och storslagen vision av en ”ny ordning” som skulle vara i tusen år.
Teknokratisk transhumanistisk vision där polisen ska kunna avläsa våra hjärnor.
Schwab verkar ha ägnat sitt liv åt att återuppfinna den mardrömmen och att försöka förvandla den till verklighet inte bara i Tyskland utan i hela världen.
Ännu värre, som hans egna ord bekräftar gång på gång, är hans teknokratiska fascistiska vision också en vriden transhumanistisk sådan, som kommer att smälta samman människa med maskin i blandningar av digitalt och analogt liv, som kommer att infektera våra kroppar med ” Smart Dust” och där polisen tydligen ska kunna avläsa våra hjärnor.
Och, som vi kommer att se, använder han och hans medbrottslingar Covid-19-krisen för att kringgå demokratisk ansvarsskyldighet, för att åsidosätta opposition, för att påskynda sin agenda och för att påtvinga resten av mänskligheten mot vår vilja in i vad han kallar en ”bra återställning”.
Schwab är naturligtvis inte en nazist i klassisk mening, eftersom han varken är nationalist eller troligen är antisemit, med tanke på att Israel tilldelade honom Dan David-priset på 1 miljon dollar år 2004.
Men 2000-talets fascism har hittat nya politiska former genom att fortsätta sitt kärnprojekt att omforma mänskligheten så att den passar kapitalismen med flagrant auktoritära medel.
Denna nya fascism förs idag fram i skepnaden av globalt styre, biosäkerhet, den ”nya normala”, ”New Deal for Nature” och den ”fjärde industriella revolutionen”.
Schwab, den åttaåriga grundaren och verkställande ordföranden för World Economic Forum, sitter i centrum av denna matris som en spindel i ett jättenät.
Skydda och främja den rika elitens intressen med statens hjälp.
Det ursprungliga fascistiska projektet, i Italien och Tyskland, handlade om en sammanslagning av stat och näringsliv.
Medan kommunismen inriktar sig på regeringens övertagande av näringslivet och industrin, som – teoretiskt sett – agerar i folkets intresse.
Istället handlar fascism om att använda staten för att skydda och främja den rika elitens intressen.
Schwab fortsatte med detta tillvägagångssätt i en denazifierad kontext efter andra världskriget, när han 1971 grundade European Management Forum, som höll årliga möten i Davos i Schweiz.
Intressekapitalism.
Han främjade sin ideologi om ”intressentkapitalism” där företag förs in i närmare samarbete med regeringen.
”Intressentkapitalism” beskrivs av Forbes business magazine som ”uppfattningen att ett företag fokuserar på att möta behoven hos alla sina intressenter: kunder, anställda, partners, samhället och samhället som helhet”.
Som Forbes konstaterar betyder det i praktiken bara att företag kan fortsätta att privat skyffla pengar till sina aktieägare och chefer, samtidigt som de upprätthåller en offentlig front av socialt engagemang och exemplarisk altruism.
Lönsamhet är det enda giltiga målet för mänsklig verksamhet.
I ett allmänt socialt sammanhang är intressentkonceptet ännu skändligare, och förkastar alla idéer om demokrati, folkstyre, till förmån för företagsintressen.
Samhället betraktas inte längre som en levande gemenskap utan som ett företag vars lönsamhet är det enda giltiga målet för mänsklig verksamhet.
Schwab presenterade denna agenda redan 1971, i sin bok Moderne Unternehmensführung im Maschinenbau (Modern Enterprise Management in Mechanical Engineering), där hans användning av termen ”intressenter” (die Interessenten) omdefinierade människor som att inte vara medborgare, fria individer eller medlemmar av samhällen, utan som sekundära deltagare i ett massivt kommersiellt företag.
Målet för varje människas liv beskrivs som att uppnå långsiktig tillväxt och välstånd för detta företag – med andra ord att skydda och öka den kapitalistiska elitens rikedom.
Allt detta blev ännu tydligare 1987, när Schwab döpte om sitt European Management Forum till World Economic Forum (WEF).
WEF beskriver sig självt på sin egen webbplats som ”den globala plattformen för offentlig-privat samarbete”, med beundrare som beskriver hur det skapar ”partnerskap mellan affärsmän, politiker, intellektuella och andra ledare i samhället för att ”definiera, diskutera och främja nyckelfrågor på den global agendan”.
De ”partnerskap” som WEF skapar syftar till att ersätta demokrati med är ett globalt ledarskap av handplockade och icke folkvalda individer vars plikt inte är att tjäna allmänheten, utan att påtvinga denna allmänhet det som tjänar jordens rikaste % med så lite inblandning från oss andra som möjligt.
I böckerna Schwab skriver för offentlig konsumtion uttrycker han sig med mångtydiga kichéerna om företagsspinn och greenwashing.
Samma tomma termer används gång på gång. I Shaping the Future of the Fourth Industrial Revolution: A Guide to Building a Better World talar Schwab om ”inkluderandet av intressenter och fördelningen av resurser” och om ”hållbara och inkluderande partnerskap” som kommer att leda oss alla till en ”inkluderande, hållbar och välmående framtid”.
Bakom denna retorik finns den verkliga motivationen som driver hans ”intressentkapitalism”, som han fortfarande obevekligt främjade vid WEF:s Davos-konferens 2020, vinst och exploatering.
Vad är gamla människor värda i ett samhälle där företags vinster är det enda som räknas?
Samma kapitalistiska känslolöshet lyser igenom i hans inställning till människor som närmar sig slutet av sitt yrkesverksamma liv och i behov av en välförtjänt vila: ”Åldrandet är en ekonomisk utmaning eftersom om inte pensionsåldern drastiskt höjs så att äldre medlemmar av samhället kan fortsätta att bidra till arbetskraften (ett ekonomiskt imperativ som har många ekonomiska fördelar), minskar befolkningen i arbetsför ålder samtidigt som andelen beroende äldre ökar”.
Allt i denna värld är reducerat till ekonomiska utmaningar, ekonomiska imperativ och ekonomiska fördelar för den härskande kapitalistklassen.
Hur manipuleras vi att tro att det här är positivt för oss vanliga människor?
Myten om framsteg har länge använts av jordens rikaste 1% för att övertyga människor om att acceptera den teknologi som är utformad för att utnyttja och kontrollera oss och Schwab spelar på detta när han förklarar att ”den fjärde industriella revolutionen representerar en betydande källa till hopp för att fortsätta klättringen i mänsklig utveckling som har resulterat i dramatiska ökningar av livskvalitet för miljarder människor sedan 1900-talet”.
Han entusiasmerar: ”Även om det kanske inte känns betydelsefullt för dem av oss som upplever en serie små men betydande anpassningar av livet dagligen, är det inte en mindre förändring – den fjärde industriella revolutionen är ett nytt kapitel i mänsklig utveckling, på nivå med den första, andra och tredje industriella revolutionen, och återigen drivs av den ökande tillgängligheten och interaktionen av en uppsättning extraordinära teknologier”.
Men han är väl medveten om att tekniken inte är ideologiskt neutral, som vissa gärna hävdar. Teknik och samhällen formar varandra, säger han. ”Teknologi är trots allt knuten till hur vi tar in kunskap, hur vi fattar beslut och hur vi tänker om oss själva och varandra. De är kopplade till våra identiteter, världsbilder och potentiella framtider. Från kärnteknik till rymdkapplöpningen, smartphones, sociala medier, bilar, medicin och infrastruktur – innebörden av teknologier gör dem politiska.
Till och med begreppet en ”utvecklad” nation vilar implicit på antagandet av teknologier och vad de betyder för oss, ekonomiskt och socialt.”
Teknikutvecklingen handlar inte om det socialt goda.
Tekniken, kapitalisterna bakom den, har aldrig handlat om det socialt goda utan enbart om profit, och Schwab gör det helt klart att detsamma gäller för hans fjärde industriella revolution.
Han förklarar: ”Fjärde industriella revolutionens teknologier är verkligen störande – den upphäver befintliga sätt att känna, beräkna, organisera, agera och leverera. De representerar helt nya sätt att skapa värde för organisationer och medborgare”.
Om innebörden av att ”skapa värde” inte var tydlig ger han några exempel: ”Drones representerar en ny typ av kostnadsbesparande medarbetare som arbetar bland oss och utför jobb som en gång involverade riktiga människor” och ”användningen av ständigt smartare algoritmer utökar snabbt medarbetarnas produktivitet – till exempel i användningen av chattrobotar för att utöka (och i allt högre grad ersätta) ”live chat”-stöd för kundinteraktioner”.
Schwab går in i detalj om de kostnadssänkande, vinsthöjande underverken i sin nya värld i den fjärde industriella revolutionen.
Han förklarar: ”Fortare än de flesta anar kan arbetet för yrken så olika som advokater, finansanalytiker, läkare, journalister, revisorer, försäkringsagenter och bibliotekarier vara helt eller delvis automatiserade.
”Tekniken utvecklas så snabbt att Kristian Hammond, medgrundare av Narrative Science, ett företag som specialiserat sig på automatiserad narrativ generering, förutspår att i mitten av 2020-talet kan 90 % av nyheterna genereras av en algoritm, de flesta utan någon form av mänskligt ingripande (bortsett från designen av algoritmen, förstås)”.
Det är detta ekonomiska imperativ som formerar Schwabs entusiasm för ”en revolution som i grunden förändrar hur vi lever, arbetar och förhåller oss till varandra”.
Fjärde industriella revolutionen.
Schwab pratar lyriskt om 4IR (fjärde industriella revolutionen), som han insisterar på är ”något helt annat än mänskligheten har upplevt tidigare”.
Han säger: ”Tänk på de obegränsade möjligheterna med att ha miljarder människor uppkopplade med mobila enheter, vilket ger upphov till oöverträffad processorkraft, lagringskapacitet och kunskapsåtkomst.
Eller tänk på det häpnadsväckande flödet av nya tekniska genombrott, som täcker vittgående områden som artificiell intelligens (AI), robotik, internet of things (IoT), autonoma fordon, 3D-utskrift, nanoteknik, bioteknik, materialvetenskap, energilagring och quantum computing, för att nämna några.
Många av dessa innovationer är i sin linda, men de når redan en brytpunkt i sin utveckling när de bygger på och förstärker varandra i en fusion av teknologier över de fysiska, digitala och biologiska världarna”.
Sensorer installerade i hem, kläder och tillbehör.
Han ser också fram emot mer onlineutbildning, som involverar ”användning av virtuell och förstärkt verklighet” för att ”dramatiskt förbättra utbildningsresultat”, till sensorer ”installerade i hem, kläder och tillbehör, städer, transport- och energinätverk” till smarta städer, med deras allt viktigare ”dataplattformar”.
”Alla saker kommer att vara smarta och anslutna till internet”, säger Schwab, och detta kommer att sträcka sig till djur, eftersom ”sensorer kopplade i nötkreatur kan kommunicera med varandra via ett mobiltelefonnätverk”.
Han älskar idén om ”smarta cellfabriker” som skulle kunna möjliggöra ”den accelererade genereringen av vacciner” och ”big-data-teknik”.
Dessa, försäkrar han oss, kommer att ”leverera nya och innovativa sätt att betjäna medborgare och kunder” och vi måste sluta invända mot företag som tjänar på att utnyttja och sälja information om alla aspekter av våra personliga liv.
Människor blir rättslösa, företagen utan ansvar.
”Att etablera förtroende för data och algoritmer som används för att fatta beslut kommer att vara avgörande,” insisterar Schwab. ”Medborgarnas oro över integritet och upprättande av ansvarsskyldighet i affärs- och juridiska strukturer kommer att kräva anpassningar i tänkandet.”
Det är tydligt att all denna tekniska utveckling enbart kretsar kring vinst, eller ”värde” som Schwab föredrar att benämna det.
Blockkedjetekniken kommer därför att vara fantastisk och provocera fram ”en explosion av säljbara tillgångar, eftersom alla typer av värdeutbyte kan finnas på blockkedjan”.
Användningen av distribuerad reskontrateknologi, tillägger Schwab, ”kan vara drivkraften bakom massiva värdeflöden i digitala produkter och tjänster, vilket ger säkra digitala identiteter som kan göra nya marknader tillgängliga för alla som är anslutna till internet”.
Generellt sett är den styrande världselitens intresse för 4IR att den kommer att ”skapa helt nya värdekällor” och ”ge upphov till ekosystem för värdeskapande som är omöjliga att föreställa sig med ett tankesätt som fastnat i den tredje industriella revolutionen.
Aldrig tidigare skådat hot mot vår frihet rullas ut via 5G.
Teknikerna i 4IR, som rullas ut via 5G, utgör ett aldrig tidigare skådat hot mot vår frihet, som Schwab medger: ”Verktygen från den fjärde industriella revolutionen möjliggör nya former av övervakning och andra kontrollmedel som strider mot friska, öppna samhällen”.
Men detta hindrar honom inte från att presentera dem i ett positivt ljus, som när han deklarerar att ”den offentliga brottsligheten kommer sannolikt att minska på grund av konvergensen av sensorer, kameror, AI och mjukvara för ansiktsigenkänning”.
Kan tränga in i våra sinnen, läsa våra tankar och påverka vårt beteende.
Han beskriver med viss njutning hur dessa teknologier ”kan tränga in i det hittills privata utrymmet i våra sinnen, läsa våra tankar och påverka vårt beteende”.
Schwab förutspår: ”I takt med att kapaciteten på detta område förbättras, kommer brottsbekämpande myndigheter och domstolar att använda tekniker för att fastställa sannolikheten för brottslig verksamhet, bedöma skuld eller till och med möjligen hämta minnen direkt från människors hjärnor att öka. Även att korsa en nationell gräns kan en dag innebära en detaljerad hjärnskanning för att bedöma en individs säkerhetsrisk.”
Det finns tillfällen då WEF-chefen rycks med av sin passion för en sci-fi-framtid där ”mänskliga rymdresor på långa avstånd och kärnfusion är vardagliga” och där ”nästa trendande affärsmodell” kan involvera att ge tillgång till hans eller hennes tankar som ett tidsbesparande alternativ till att skriva ett inlägg på sociala medier bara genom att tänka.
Talet om ”rymdturism” under titeln ”Den fjärde industriella revolutionen och den sista gränsen” är nästan underhållande, liksom hans förslag att ”en värld full av drönare erbjuder en värld full av möjligheter”.
Men ju längre läsaren kommer in i den värld som skildras i Schwabs böcker, desto mindre underhållande verkar det hela.
Drömmer om ett slut på naturligt hälsosamt mänskligt liv och gemenskap.
Sanningen är att denna mycket inflytelserika figur, i centrum för den nya globala ordning som för närvarande upprättas, är rakt igenom en transhumanist som drömmer om ett slut på naturligt hälsosamt mänskligt liv och gemenskap.
Schwab upprepar detta meddelande gång på gång, som för att vara säker på att vi har blivit varnade.
”De häpnadsväckande innovationer som utlöstes av den fjärde industriella revolutionen, från bioteknik till AI, omdefinierar vad det innebär att vara människa,” skriver han.
”Framtiden kommer att utmana vår förståelse av vad det innebär att vara människa, både ur biologisk och social synvinkel.”
”Redan tvingar framsteg inom neuroteknik och bioteknik oss att ifrågasätta vad det innebär att vara människa.”
Han förklarar det mer detaljerat i Shaping the Future of the Fourth Industrial Revolution: ”Fjärde industriella revolutionens teknologier kommer inte att sluta vara en del av den fysiska världen omkring oss – de kommer att bli en del av oss.
Vissa av oss känner faktiskt redan att våra smartphones har blivit en förlängning av oss själva. Dagens externa enheter – från bärbara datorer till virtual reality-headset – kommer nästan säkert att bli implanterbara i våra kroppar och hjärnor.
Transhumanism.
Exoskelett och proteser kommer att öka vår fysiska kraft, medan framstegen inom neuroteknik förbättrar våra kognitiva förmågor. Vi kommer att bli bättre på att manipulera våra egna gener, och våra barns. Denna utveckling väcker djupgående frågor: Var drar vi gränsen mellan människa och maskin? Vad innebär det att vara människa?”
En hel del av denna bok ägnas åt temat ”Att förändra människan”. Här dreglar han över ”ny tekniks förmåga att bokstavligen bli en del av oss” och åberopar en cyberframtid som involverar blandningar av digitalt och analogt liv som kommer att omdefiniera vår natur.
Han skriver: ”Dessa teknologier kommer att verka inom vår egen biologi och förändra hur vi samverkar med världen. De är kapabla att passera gränserna för kropp och själ, förbättra våra fysiska förmågor och till och med ha en bestående inverkan på själva livet”.
Ingen kränkning verkar gå för långt för Schwab, som drömmer om ”aktiva implanterbara mikrochips som bryter hudbarriären i våra kroppar”, ”smarta tatueringar”, ”biologisk datoranvändning” och ”skräddarsydda organismer”.
Kompletta datorer, mindre än ett sandkorn, kan organisera sig själva inne i kroppen.
Han är glad över att kunna rapportera att ”sensorer, minnesomkopplare och kretsar kan kodas i vanliga mänskliga tarmbakterier”, att ”Smart Dust, uppsättningar av kompletta datorer med antenner, var och en mycket mindre än ett sandkorn, nu kan organisera sig själva inne i kroppen” och att ”implanterade enheter sannolikt också kommer att hjälpa till att kommunicera tankar som normalt uttrycks verbalt genom en ”inbyggd” smartphone, och potentiellt outtryckta tankar eller stämningar genom att läsa hjärnvågor och andra signaler”.
”Syntetisk biologi” är vid horisonten i Schwabs 4IR-värld, vilket ger de teknokratiska kapitalistiska härskarna i världen förmågan att anpassa organismer genom att skriva om DNA.
Helt artificiella minnen implanterade i hjärnan.
Idén om neuroteknik, där människor kommer att få helt artificiella minnen implanterade i hjärnan, är tillräckligt för att få en del av oss att känna oss svagt illamående, liksom utsikten att koppla våra hjärnor till VR genom kortikala modem, implantat eller nanobotar.
Det är föga tröst att lära sig att detta – naturligtvis – är i det kapitalistiska vinsternas större intresse, eftersom det skapar nya industrier och system för värdeskapande och representerar en möjlighet att skapa helt nya värdesystem i den fjärde industriella revolutionen.
Och hur är det med förslaget att djur potentiellt skulle kunna konstrueras för att producera läkemedel och andra former av behandling? Etiska invändningar, någon?
Det är uppenbarligen bra för Schwab, som gärna tillkännager: ”Den dag då kor konstrueras för att producera ett blodkoagulerande element i sin mjölk, som blödarsjuka saknar, är inte långt borta. Forskare har redan börjat konstruera genomet hos grisar med målet att odla organ som är lämpliga för mänsklig transplantation”.
Eugenitik – rashygien.
Det blir ännu mer störande. Ända sedan det olycksbådande eugenikprogrammet i Nazityskland som Schwab föddes in i, har denna vetenskap ansetts bortom vad som kan anses vara acceptabelt för det mänskliga samhället.
Men nu känner han uppenbarligen att eugeniken kommer att återuppväckas, och tillkännager när det gäller genetisk redigering: ”Att det nu är mycket lättare att manipulera med precision det mänskliga genomet inom livskraftiga embryon vilket betyder att vi sannolikt kommer att se tillkomsten av designerbarn i framtiden som har särskilda egenskaper eller som är resistenta mot en specifik sjukdom”.
Människa och maskin i ett för ökad vinst.
I den ökända transhumanistiska avhandlingen från 2002, I, Cyborg, förutspår Kevin Warwick: Människor kommer att kunna utvecklas genom att utnyttja den superintelligens och de extra förmågor som erbjuds av framtidens maskiner, genom att gå ihop med maskinerna.
Allt detta pekar på utvecklingen av en ny mänsklig art, känd i science-fiction-världen som ”cyborgs”.
Det betyder inte att alla måste bli en cyborg. Om du är nöjd med ditt tillstånd som människa så är det så, du kan troligen förbli som du är men här måste vi vara mycket försiktiga, för det är troligt, om Schwabs värld blir verklighet, att cyborgs kommer att skiljas från människor. De som förblir människor kommer sannolikt att bli en underart i Swabs nya värld eftersom människor är lägre producerande och produktion är det enda som räknas.
Schwab tycks antyda samma framtid för en ”överlägsen” förstärkt artificiell transhuman elit som separerar sig från den naturligt födda skaran, i denna särskilt fördömande passage från den fjärde industriella revolutionen: ”Vi står vid tröskeln till en radikal systemförändring som kräver att människor anpassar sig kontinuerligt. Som ett resultat kan vi bevittna en ökande grad av polarisering i världen, präglad av de som omfamnar förändring kontra de som motsätter sig den.
”Detta ger upphov till en ojämlikhet som går ut över det samhälleliga som beskrivits tidigare. Denna ontologiska ojämlikhet kommer att skilja de som anpassar sig från de som gör motstånd – de materiella vinnarna och förlorarna i alla betydelser av orden.
Vinnarna kan till och med dra nytta av någon form av radikal mänsklig förbättring genererad av vissa delar av den fjärde industriella revolutionen (som genteknik) som förlorarna kommer att berövas.
Detta riskerar att skapa klasskonflikter och andra sammandrabbningar som inte liknar något vi sett tidigare”.
Oroad över samhälleligt motstånd.
Schwab pratade om en stor ”förvandling” redan 2016 och är helt klart fast besluten att göra allt i sin inte obetydliga makt för att åstadkomma sin eugenikinspirerade transhumanistiska värld av övervakning, kontroll och exponentiell vinst.
Men, som avslöjats av hans hänvisning ovan till klasskonflikter, är han uppenbarligen oroad över möjligheten till samhälleligt motstånd och hur man kan avancera om teknologier möter ett stort motstånd hos allmänheten.
Schwabs årliga WEF-möten i Davos har länge mötts av antikapitalistiska protester och, trots den nuvarande förlamningen av den radikala vänstern, är han väl medveten om möjligheten av förnyat och kanske bredare motstånd mot hans projekt, med risk för harm, rädsla och politisk motreaktion.
I sin senaste bok ger han ett historiskt sammanhang och noterar att ”antiglobaliseringen var stark under upptakten till 1914 och fram till 1918, sedan mindre under 1920-talet, men den återuppstod på 1930-talet som ett resultat av den stora depressionen”.
Han noterar att i början av 2000-talet växte den politiska och samhälleliga motreaktionen mot globaliseringen obevekligt i styrka. Han säger att ”social oro” har varit utbredd över hela världen under de senaste åren, med hänvisning till Gilets Jaunes i Frankrike bland andra rörelser.
Så hur ska en teknokrat rulla ut sin föredragna framtid för världen utan medgivande från den globala allmänheten? Hur kan Schwab och hans miljardärsvänner påtvinga oss andra det samhälle som i första hand gynnar dem?
Ett svar är obeveklig hjärntvättspropaganda som slängts ut av massmedia och akademin som ägs av 1%-eliten – vad de vill kalla ”ett narrativ”.
För Schwab visar majoriteten av mänsklighetens motvilja att hoppa ombord på hans 4IR-express-tragedi att världen saknar ett konsekvent, positivt och gemensamt narrativ som beskriver möjligheterna och utmaningarna med den fjärde industriella revolutionen, en berättelse som är väsentlig om vi ska stärka en mångsidig uppsättning individer och samhällen och undvika en populistisk motreaktion mot de grundläggande förändringar som pågår.
Använder sig av akademin, sociala- politiska och nationella organisationer.
Han tillägger: Det är därför avgörande att vi investerar uppmärksamhet och energi i samarbete med flera intressenter över akademiska, sociala, politiska, nationella och branschgränser.
Dessa interaktioner och samarbeten behövs för att skapa positiva, gemensamma och hoppfyllda berättelser, som gör det möjligt för individer och grupper från alla delar av världen att delta i och dra nytta av de pågående transformationerna.
En av dessa ”berättelser” skönmålar anledningarna till att 4IR-teknik måste installeras överallt i världen så snart som möjligt.
Alla människor på jorden måste vara uppkopplade för att han ska lyckas.
Schwab är frustrerad över att ”mer än hälften av världens befolkning – omkring 3,9 miljarder människor – fortfarande inte har tillgång till internet” och 85 % av befolkningen i utvecklingsländerna som är offline och därför utom räckhåll, jämfört med 22 % i den utvecklade världen.
Det faktiska syftet med 4IR är att exploatera befolkningar för vinst via global teknoimperialism, men det kan naturligtvis inte anges i den propaganda-”berättelse” som krävs för att sälja planen.
Istället måste deras uppdrag presenteras, som Schwab själv gör, som ett försök att ”utveckla teknologier och system som tjänar till att distribuera ekonomiska och sociala värden som inkomst, möjligheter och frihet till alla intressenter”.
Uppträder som en väktare av liberala värderingar.
Han uppträder fromt som en väktare av liberala värderingar och förklarar: Att tänka inkluderande går längre än att tänka på fattigdom eller marginaliserade samhällen helt enkelt som något som vi kan lösa.
Det tvingar oss att inse att ”våra privilegier finns på samma karta som deras lidande”. Det går bortom inkomster och rättigheter, även om dessa fortfarande är viktiga. Istället utökar inkluderingen av intressenter och fördelningen av förmåner friheterna för alla”.
Använde samma teknik för klimatförändringarna.
Samma teknik, med en falsk ”berättelse” utformad för att lura godhjärtade medborgare att stödja ett imperialistiskt kapitalistiskt system, har använts flitigt när det gäller klimatförändringar.
Schwab är ett stort fan av Greta Thunberg, förstås, som knappt hade rest sig från trottoaren efter sin enflicke-protest i Stockholm innan hon skjutsades iväg för att tala till WEF i Davos.
Han är också en anhängare av globala New Deal for Nature, särskilt via Voice for the Planet, som lanserades vid WEF i Davos 2019 av Global Shapers, en ungdomsorganisation skapad av Schwab 2011 och träffande beskrivs av den undersökande journalisten Cory Morningstar som ”en grotesk uppvisning av företagsmissbruk förklädd som något bra”.
Ungdomars engagemang utnyttjas.
I sin bok från 2020 beskriver Schwab faktiskt hur falsk ”ungdomsaktivism” används för att främja hans kapitalistiska mål.
Han skriver, i ett anmärkningsvärt uppriktigt stycke: Ungdomsaktivismen ökar över hela världen och har revolutionerats av sociala medier som ökar mobiliseringen i en omfattning som tidigare skulle ha varit omöjlig.
Det tar sig många olika former, allt från icke-institutionaliserat politiskt deltagande i demonstrationer och protester, och tar upp så olika frågor som klimatförändringar, ekonomiska reformer, jämställdhet och hbtq-rättigheter.
Den unga generationen ligger i spetsen för social förändring. Det råder föga tvivel om att det kommer att vara katalysatorn för förändring och en källa till avgörande momentum för den stora återställningen”.
Naturkapitalism handlar om vinst.
Faktum är att den ultraindustriella framtid som Schwab föreslår är allt annat än grön. Det är inte naturen han är intresserad av, utan ”naturkapital” och ”incitament för investeringar i gröna och sociala gränsmarknader”.
Föroreningar innebär vinst och miljökris är bara ytterligare en affärsmöjlighet, som han beskriver i Den fjärde industriella revolutionen: ”I detta revolutionerande nya industriella system förvandlas koldioxid från en växthusförorening till en tillgång, och ekonomin för avskiljning och lagring av koldioxid flyttas från kostnader till att bli lönsamma anläggningar för avskiljning och användning av koldioxid.
Ännu viktigare är att det kommer att hjälpa företag, regeringar och medborgare att bli mer medvetna om och engagera sig i strategier för att aktivt återskapa naturkapital, vilket möjliggör intelligent och regenerativ användning av naturkapital för att styra hållbar produktion och konsumtion och ge utrymme för biologisk mångfald att återhämta sig i hotade områden”.
Schwabs ”lösningar” på den hjärtskärande skada som tillfogats vår naturliga värld av industrikapitalismen involverar mer av samma gift, och dessutom värre.
Vad Schwab menar med naturkapitalism.
Geoteknik är en av hans favoriter: ”Förslagen inkluderar att installera gigantiska speglar i stratosfären för att avleda solens strålar, kemiskt sådd av atmosfären för att öka nederbörden och utplacering av stora maskiner för att avlägsna koldioxid från luften”.
Och han tillägger: ”Nya tillvägagångssätt föreställs för närvarande genom kombinationen av teknologier från den fjärde industriella revolutionen, såsom nanopartiklar och andra avancerade material”.
Liksom alla företag och pro-kapitalistiska icke-statliga organisationer som stöder den fasansfulla New Deal for Nature, är Schwab helt och djupt ogrön.
För honom inkluderar den ”yttersta möjligheten” för ”ren” och ”hållbar” energi kärnfusion och han ser fram emot den dag då satelliter kommer att ”övertäcka planeten med kommunikationsvägar som kan hjälpa till att koppla samman de mer än 4 miljarder människor som fortfarande saknar online-åtkomst”.
Genmanipulerade livsmedel.
Schwab beklagar också mycket all den byråkrati som förhindrade den obehindrade frammarschen av genetiskt modifierade livsmedel, och varnar för att ”global livsmedelssäkerhet endast kommer att uppnås om reglerna för genetiskt modifierade livsmedel anpassas för att återspegla den verklighet som genredigering erbjuder – en exakt, effektiv och säker metod för att förbättra grödor”.
Global styrning som omfattar hela jorden.
Den nya ordning som Schwab förutser kommer att omfatta hela världen och därför krävs global styrning för att påtvinga den, som han upprepade gånger säger.
Hans föredragna framtid ”kommer bara att ske genom förbättrad global styrning” insisterar han. ”Någon form av effektiv global styrning” behövs.
Problemet vi har idag är ett eventuellt ”global orderunderskott”, hävdar han, och tillägger att Världshälsoorganisationen ”dras med begränsade och krympande resurser”.
Vad han egentligen säger är att hans 4IR/stora återställningssamhälle bara kommer att fungera om det påtvingas samtidigt överallt på planeten, annars ”kommer vi att bli förlamade i våra försök att ta itu med och svara på globala utmaningar”.
Han medger: ”I ett nötskal, global styrning är kopplingen till alla dessa andra frågor”.
Anser att demokrati riskerar att isolera länder.
Detta allomfattande imperium rynkar på näsan åt tanken på att en viss befolkning demokratiskt kan besluta sig för att ta en annan väg.
Dessa ”riskerar att isoleras från globala normer, vilket gör att dessa nationer riskerar att bli eftersläpande i den nya digitala ekonomin”, varnar Schwab.
Varje känsla av autonomi och gräsrotstillhörighet betraktas som ett hot ur Schwabs imperialistiska perspektiv och kommer att utrotas under 4IR.
Rotlösa människor, utbytbara identiteter och migrationsströmmar.
Han skriver: ”Individer brukade identifiera sina liv närmast med en plats, en etnisk grupp, en viss kultur eller till och med ett språk. Tillkomsten av online-engagemang och ökad exponering för idéer från andra kulturer gör att identiteter nu är mer utbytbara än tidigare.
Tack vare kombinationen av historiska migrationsmönster och kontakten med lågkostnadsområden omdefinieras familjestrukturer”.
Intressekoncept istället för demokrati.
Genuin demokrati faller i huvudsak i samma kategori för Schwab. Han vet att de flesta människor inte frivilligt kommer att gå med på planer på att förstöra sina liv och förslava dem till ett globalt teknofascistiskt system för exploatering, så att ge dem inflytande i frågan är helt enkelt inte ett alternativ.
Det är därför ”intressentkonceptet” har varit så viktigt för Schwabs projekt. Som diskuterats ovan är detta förnekandet av demokratin, ligger betoning istället på att ”nå ut över intressentgrupper för lösningsbyggande”.
Om allmänheten, folket, ingår i denna process är det bara på en ytlig nivå. Dagordningen har redan satt och besluten är fattade bakom kulisserna.
Schwab skriver: ”Vi måste återupprätta en dialog mellan alla intressenter för att säkerställa ömsesidig förståelse som ytterligare bygger en kultur av förtroende bland tillsynsmyndigheter, icke-statliga organisationer, yrkesverksamma och forskare.
Allmänheten måste också beaktas, eftersom den ska delta i den demokratiska utformningen av den biotekniska utvecklingen som påverkar samhälle, individer och kulturer”.
Så allmänheten måste ”också” beaktas som ett övervägande. Inte ens direkt konsulterad, bara ”beaktas”.
Och folkets roll kommer bara att vara att ”delta” i ”utformningen” av den biotekniska utvecklingen. Möjligheten att allmänheten faktiskt förkastar själva idén om bioteknisk utveckling har helt tagits bort, tack vare de medvetet inbyggda antagandena i intressentformeln.
Samma budskap antyds i rubriken till Schwabs slutsats till Shaping the Future of the Fourth Industrial Revolution: ”What You Can Do to Shape the Fourth Industrial Revolution”.
Teknotyranniet kan inte utmanas eller stoppas, utan bara ”formas”.
Systemledarskap.
Schwab använder termen ”systemledarskap” för att beskriva det djupt antidemokratiska sättet på vilket de rikaste 1% påtvingar oss alla sin agenda, utan att ge oss chansen att säga ”nej”.
Han skriver: ”Systemledarskap handlar om att odla en gemensam vision för förändring – att arbeta tillsammans med alla intressenter i det globala samhället – och sedan agera utifrån det för att förändra hur systemet levererar sina fördelar och till vem.
Systemledarskap kräver åtgärder från alla intressenter, inklusive individer, företagsledare, sociala påverkare och beslutsfattare”.
Han hänvisar till denna fullspektrum kontroll uppifrån och ned som ”systemhanteringen av mänsklig existens” även om andra kanske föredrar termen ”totalitarism”.
Historiska paralleller – samma otålighet inför demokratins begränsningar.
Ett av de utmärkande dragen hos den historiska fascismen i Italien och Tyskland var dess otålighet mot de obekväma begränsningar som demokratin och den politiska liberalismen påtvingade den härskande klassen. Allt detta måste sopas ur vägen för att tillåta ett blixtkrig av accelererad ”modernisering”.
Vi ser samma anda återuppstå i Schwabs uppmaningar där han hävdar att ”takten i den tekniska utvecklingen och ett antal egenskaper hos teknologier gör tidigare policyskapande cykler och processer otillräckliga”.
Han skriver: ”Idén om att reformera styrningsmodeller för att klara av ny teknik är inte ny, men angelägenheten att göra det är mycket större i ljuset av kraften i dagens framväxande teknologier… konceptet med agil styrning försöker matcha smidigheten, flexibilitet och anpassningsförmåga för själva tekniken och de privata aktörerna som använder dem”.
Liksom under fascismen måste sociala strukturer återuppfinnas för att tillgodose kapitalismens krav och dess vinsthöjande teknologier.
Schwab förklarar att hans ”agila styrning” skulle innebära att skapa så kallade policylabb – ”skyddade utrymmen inom regeringen med ett uttryckligt mandat att experimentera med nya metoder för policyutveckling genom att använda agila principer” – och ”uppmuntra samarbeten mellan regeringar och företag för att skapa ”utvecklingsplatser” och ”experimentella testbäddar” för att utveckla regleringar med iterativa, tvärsektoriella och flexibla tillvägagångssätt”.
Statens roll enligt Schwab.
För Schwab är statens roll att främja kapitalistiska mål, inte att hålla dem för någon form av granskning. Medan han är helt för statens roll för att möjliggöra ett företags övertagande av våra liv, är han mindre förtjust i dess reglerande funktion, som kan bromsa inflödet av vinst till privata händer, och därför föreställer han sig ”utvecklingen av ekosystem av privata tillsynsmyndigheter, som konkurrerar på marknader”.
I sin bok från 2018 diskuterar Schwab problemet med irriterande regleringar och hur man bäst kan ”övervinna dessa gränser” i samband med data och integritet.
Förhandsöverenskomna avtal blir verklighet.
Han kommer med förslaget om ”offentlig-privata avtal om datadelning som ”krossar glas i nödfall”. Dessa kommer endast att aktiveras under i förväg överenskomna nödsituationer (som en pandemi) och kan hjälpa till att minska förseningar och förbättra samordningen av första responders, vilket tillfälligt tillåter datadelning som skulle vara olagligt under normala omständigheter”.
Lustigt nog kom det två år senare en ”pandemi” och dessa ”förhandsöverenskomna nödsituationer” blev verklighet.
Detta borde inte ha varit alltför mycket av en överraskning för Schwab, eftersom hans WEF var med som värd för den ökända Event 201-konferensen i oktober 2019, som var modell för en fiktiv coronavirus-pandemi.
Fiktiv coronaviruspandemi blir verklighet efter några månader.
Schwab använde lite tid till att ta fram en ny bok, Covid-19: The Great Reset, författad tillsammans med Thierry Malleret, som driver något som kallas Monthly Barometer, ”en kortfattad prediktiv analys som tillhandahålls till privata investerare, globala VD:ar och opinion- och beslutsfattare”.
Boken publicerades i juli 2020 och syftar till att föra fram ”gissningar och idéer om hur den post-pandemiska världen kan, och kanske borde, se ut”.
Schwab och Malleret medger att Covid-19 är ”en av de minst dödliga pandemierna världen har upplevt under de senaste 2000 åren”, och tillägger att ”konsekvenserna av COVID-19 när det gäller hälsa och dödlighet kommer att vara milda jämfört med tidigare pandemier” .
De tillägger: ”Det utgör inte ett existentiellt hot, eller en chock som kommer att sätta sitt avtryck på världens befolkningar i decennier.”
Ändå, otroligt nog, presenteras denna ”lindriga” sjukdom samtidigt som ursäkten för en aldrig tidigare skådad social förändring under flaggan ”The Great Reset”.
Och även om de uttryckligen deklarerar att Covid-19 inte utgör en stor ”chock”, använder författarna upprepade gånger samma term för att beskriva krisens bredare effekt.
Kriser underlättar plötsliga och betydande samhällsförändringar.
Schwab och Malleret placerar Covid-19 i en lång tradition av händelser som har underlättat plötsliga och betydande förändringar i våra samhällen.
De åberopar specifikt andra världskriget: ”Andra världskriget var det avgörande transformationskriget, som utlöste inte bara grundläggande förändringar av den globala ordningen och den globala ekonomin, utan också innebar radikala förändringar i sociala attityder och övertygelser som så småningom banade väg för radikalt ny politik och bestämmelser om sociala kontrakt (som att kvinnor ingår i arbetskraften.
Det finns uppenbarligen grundläggande skillnader mellan en pandemi och ett krig (som vi kommer att överväga i detalj på de följande sidorna), men omfattningen av deras transformerande kraft är jämförbar. Båda har potential att bli en omvälvande kris av tidigare ofattbara proportioner”.
De ansluter sig också till många samtida ”konspirationsteoretiker” när de gör en direkt jämförelse mellan Covid-19 och 9/11: ”Detta är vad som hände efter terrorattackerna den 11 september 2001. Runt om i världen, infördes nya säkerhetsåtgärder som att utbrett använda kameror, att kräva elektroniska ID-kort och logga in och ut anställda eller besökare blev normen.
På den tiden ansågs dessa åtgärder vara extrema, men idag används de överallt och anses vara normala.
”Upplyst ledarskap.”
När en tyrann förklarar rätten att härska över en befolkning utan att ta hänsyn till deras åsikter, motiverar de gärna sin diktatur med påståendet att de har moraliskt rätt att göra det eftersom de är ”upplysta”.
Detsamma gäller det Covid-drivna tyranni av Schwabs stora återställning, som boken kategoriserar som ”upplyst ledarskap”, och tillägger: ”Vissa ledare och beslutsfattare som redan var i framkant av kampen mot klimatförändringarna kanske vill dra fördel av den chock som pandemin orsakat för att genomföra långvariga och bredare miljöförändringar.
De kommer i själva verket att ha ”bra användning” av pandemin genom att inte låta krisen gå till spillo.
Den globala kapitalistiska härskande eliten har verkligen gjort sitt bästa för att ”utnyttja chocken som orsakats av paniken”, och försäkrat oss alla sedan de allra tidigaste dagarna av utbrottet att, av någon outgrundlig anledning, ingenting i våra liv någonsin skulle komma att bli detsamma igen.
Schwab och Malleret är oundvikligen entusiastiska i sin användning av New Normal-inramningen, trots att de erkänner att viruset alltid varit ”milt”.
”Det är vårt avgörande ögonblick”, säger de. ”Många saker kommer att förändras för alltid”. ”En ny värld kommer att växa fram”. ”Den samhälleliga omvälvningen som covid-19 släpper lös kommer att pågå i åratal, och möjligen generationer.” ”Många av oss funderar på när saker och ting ska återgå till det normala. Det korta svaret är: aldrig”.
De går till och med gå så långt som att föreslå en ny historisk separation mellan ”den pre-pandemiska eran” och ”den post-pandemiska världen”.
De skriver: ”Radikala förändringar av sådana konsekvenser kommer av vissa förståsigpåare att hänvisa till en era ”före coronavirus” (BC) och ”efter coronavirus” (AC).
Vi kommer att fortsätta att bli förvånade över både snabbheten och den oväntade karaktären av dessa förändringar. När de sammanfaller med varandra kommer de att provocera en andra, tredje, fjärde och fler ordningens konsekvenser, kaskadeffekter och oförutsedda resultat.
Genom att göra det kommer de att forma en ”ny normal” radikalt annorlunda än den vi successivt kommer att lämna bakom oss. Många av våra övertygelser och antaganden om hur världen skulle kunna eller borde se ut kommer att krossas i processen.
Använda teknik för att ändra beteenden.
Redan 2016 såg Schwab framåt mot nya sätt att använda teknik för att ändra beteende och förutspådde: Omfattningen och bredden av den utspelade tekniska revolutionen kommer att inleda ekonomiska, sociala och kulturella förändringar av så fenomenala proportioner att de är nästan omöjliga att föreställa sig.
Ett sätt på vilket han hade hoppats att hans teknokratiska agenda skulle föras fram var, som vi har noterat, genom de falska ”lösningar” på klimatförändringar som föreslagits av falska gröna kapitalister.
Under rubriken ”miljöåterställning” säger Schwab och Malleret: ”Vid första anblicken kan pandemin och miljön tyckas bara vara avlägset besläktade kusiner; men de är mycket närmare och mer sammanflätade än vi tror”.
En av kopplingarna är att både klimat- och viruskriserna har använts av WEF och liknande sammanslutningar för att driva deras agenda för global styrning. Som Schwab och hans medförfattare uttryckte det, ”de är globala till sin natur och kan därför bara tas upp på ett korrekt sätt på ett globalt koordinerat sätt”.
En annan länk är hur ”den post-pandemiska ekonomin” och ”den gröna ekonomin” innebär massiva vinster för i stort sett samma sektorer av storföretagen.
Covid-19 har uppenbarligen varit goda nyheter för de kapitalister som hoppas kunna tjäna pengar på miljöförstöring, med Schwab och Malleret som rapporterar: Övertygelsen att ESG-strategier gynnades av pandemin och med största sannolikhet kommer att gynnas ytterligare vilket bekräftas av olika undersökningar och rapporter.
Tidiga data visar att hållbarhetssektorn överträffade konventionella fonder under första kvartalet 2020.
De kapitalistiska hajarna i den så kallade ”hållbarhetssektorn” gnuggar sina händer med glädje över utsikten till alla pengar de har att tjäna på den Covid-förelåtna stora fascistiska återställningen.
Notera Schwab och Malleret: ”Nyckeln till att tränga in privat kapital i nya källor av naturpositivt ekonomiskt värde kommer att vara att flytta nyckelpolitiska hävstänger och incitament för offentliga finanser som en del av en bredare ekonomisk återställning”.
Ett policydokument utarbetat av Systemiq i samarbete med World Economic Forum uppskattar att uppbyggnaden av den naturpositiva ekonomin skulle kunna representera mer än 10 biljoner dollar till år 2030.
Att återställa miljön ska inte ses som en kostnad, utan snarare som en investering som kommer att generera ekonomisk aktivitet och sysselsättningsmöjligheter.
Med tanke på sammanflätningen av klimat- och covid-kris som Schwab satte upp, kan vi spekulera i att den ursprungliga planen var att driva igenom återställningen av New Normal bakom klimatkrisen.
Offentlig panik för klimatkrisen räckte inte till.
Men uppenbarligen skapade inte all publicitet av Greta Thunberg och det stora företagsstödda Extinction Rebellion tillräckligt med offentlig panik för att motivera sådana åtgärder.
Covid-19 tjänar Schwabs syften perfekt, eftersom den omedelbara brådskan det ger gör att hela processen kan påskyndas och skyndas igenom utan noggrann granskning.
Denna avgörande skillnad mellan en pandemis tidshorisont och klimatförändringar och naturförluster gör att en pandemisk risk kräver omedelbara åtgärder som kommer att följas av ett snabbt resultat, medan klimatförändringar och naturförluster också kräver omedelbara åtgärder, men resultatet (eller ’framtida belöning’, på ekonomers språk) kommer att följa med en viss tidsfördröjning.
För Schwab och hans vänner är Covid-19 den stora acceleratorn för allt de har velat påtvinga oss i flera år.
Som han och Malleret säger: ”Pandemin förvärrar helt klart och accelererar geopolitiska trender som redan var uppenbara innan krisen bröt ut”.
”Pandemin kommer att markera en vändpunkt genom att påskynda denna övergång. Det har utkristalliserat frågan och omöjliggjort en återgång till den pre-pandemiska status quo”.
De kan knappt dölja sin glädje över den riktning som samhället nu tar: ”Pandemin kommer att påskynda innovationen ännu mer, katalysera tekniska förändringar som redan är på gång (jämförbart med den exacerbationseffekt den har haft på andra underliggande globala och inhemska frågor) och ”turboladda” alla digitala företag eller den digitala dimensionen av alla företag”.
”Med pandemin har den ”digitala transformationen” som så många analytiker har hänvisat till i flera år, utan att vara exakt säkra på vad den betydde, hittat sin katalysator. En stor effekt av instängdhet kommer att bli den digitala världens expansion och utveckling på ett avgörande och ofta permanent sätt.
”I april 2020 observerade flera teknikledare hur snabbt och radikalt de nödvändigheter som skapats av hälsokrisen hade påskyndat antagandet av ett brett spektrum av teknologier. Inom loppet av bara en månad visade det sig att många företag när det gäller teknikanvändning utvecklades framåt flera år.
Ödet ler uppenbarligen mot Klaus Schwab eftersom denna Covid-19-kris lyckligtvis har lyckats föra fram i stort sett varje aspekt av den agenda han har främjat under decennierna.
Därför rapporterar han och Malleret med tillfredsställelse att ”pandemin kommer att snabba på införandet av automatisering på arbetsplatser och införandet av fler robotar i våra personliga och professionella liv”.
Nedstängningar över hela världen har givetvis gett ett stort ekonomiskt uppsving för de företag som erbjuder onlineshopping.
Författarna berättar: ”Konsumenter behöver produkter och om de inte kan handla dem fysiskt kommer de oundvikligen att köpa dem online. När vanan införts, kommer människor som aldrig handlat online tidigare att bli bekväma med att göra det, medan personer som var deltidsshoppare online förmodligen kommer att förlita sig mer på det.
Detta blev uppenbart under nedstängningarna. I USA anställde Amazon och Walmart sammanlagt 250 000 arbetare för att hålla jämna steg med den ökade efterfrågan och byggde en massiv infrastruktur för att leverera online. Denna accelererande tillväxt av e-handel innebär att jättarna inom onlinedetaljhandeln sannolikt kommer att komma ur krisen ännu starkare än de var under den pre-pandemiska eran.
De tillägger: I takt med att fler och olika saker och tjänster kommer till oss via våra mobiler och datorer kommer företag inom så olika sektorer som e-handel, kontaktlös verksamhet, digitalt innehåll, robotar och drönarleveranser (för att bara nämna några) att frodas. Det är inte av misstag att företag som Alibaba, Amazon, Netflix eller Zoom kom fram som ”vinnare” av nedstängningarna.
Som en konsekvens kan vi antyda att det inte är en slump att regeringar som har fångats och kontrollerats av storföretagen, tack vare sådana som WEF, har infört en ”ny verklighet” under vilken storföretagen är ” vinnare”.
De Covid-gerererade goda nyheterna fortsätter för alla affärssektorer som kan dra nytta av det fjärde industriella förtrycket.
”Pandemin kan visa sig vara en välsignelse för onlineutbildning”, rapporterar Schwab och Malleret. ”I Asien har övergången till onlineutbildning varit särskilt anmärkningsvärd, med en kraftig ökning av studenters digitala registreringar, mycket högre värdering för onlineutbildningsföretag och mer tillgängligt kapital för ”ed-tech” nystartade företag … sommaren 2020. Trendens riktning verkar tydlig: utbildningsvärlden, som för så många andra branscher, kommer att bli delvis virtuell.
Onlinesporter har också tagit fart: Under en viss tid kan social distansering begränsa utövandet av vissa sporter, vilket i sin tur kommer att gynna den allt kraftfullare expansionen av e-sport. Teknik och digitala lösningar är aldrig långt borta. Det finns liknande nyheter från banksektorn: Interaktioner med internetbanker har stigit till 90 procent under krisen, från 10 procent, utan kvalitetsminskning och ökad efterlevnad.
Den Covid-inspirerade övergången till onlineaktivitet gynnar uppenbarligen Big Tech, som gör enorma vinster på krisen, som författarna beskriver: ”Det kombinerade marknadsvärdet för de ledande teknikföretagen slog rekord efter rekord under nedstängningarna. Det här fenomenet kommer sannolikt inte att avta någon gång snart, snarare tvärtom.
Men det är också goda nyheter för alla inblandade företag, som inte längre behöver betala människor för att arbeta för dem. Automatisering handlar, och har alltid handlat, om att spara kostnader och därmed öka vinsterna för den kapitalistiska eliten.
Den fascistiska New Normal-kulturen kommer också att ge lukrativa spin-off-fördelar för särskilda affärssektorer, såsom förpackningsindustrin, förklarar Schwab och Malleret.
Pandemin kommer säkerligen att öka vårt fokus på hygien. En ny besatthet av renlighet kommer särskilt att innebära skapandet av nya former av förpackningar. Vi kommer att uppmuntras att inte röra produkterna vi köper. Enkla nöjen som att lukta på en melon eller att trycka på en frukt kommer att bli ogillade och kan till och med bli ett minne blott.
Författarna beskriver också vad som låter väldigt mycket som en teknokratisk vinstrelaterad agenda bakom ”social distansering” som har varit ett nyckelelement i Covid-”återställningen” .
De skriver: ”I en eller annan form kommer socialt och fysiskt distanserande åtgärder sannolikt att kvarstå efter att själva pandemin avtagit, vilket motiverar beslutet i många företag från olika branscher att påskynda automatiseringen. Efter ett tag kommer den bestående oron för arbetslöshet att avta då samhällen betonar behovet av att omstrukturera arbetsplatsen på ett sätt som minimerar nära mänsklig kontakt.
Faktum är att automationstekniker är särskilt väl lämpade för en värld där människor inte kan komma för nära varandra eller är villiga att minska sina interaktioner.
Kvardröjande rädsla skapar vinst.
Vår kvardröjande och eventuellt bestående rädsla för att bli infekterade med ett virus (COVID-19 eller annat) kommer således att påskynda automatiseringens obevekliga frammarsch, särskilt inom de områden som är mest mottagliga för automatisering.
Som tidigare nämnts har Schwab länge varit frustrerad över alla dessa tröttsamma regleringar som hindrar kapitalister från att tjäna så mycket pengar som de skulle vilja, genom att fokusera på ekonomiskt irrelevanta frågor som människors säkerhet och välbefinnande.
Men – hurra! – Covid-krisen har gett den perfekta ursäkten för att göra sig av med stora delar av dessa föråldrade hinder för välstånd och tillväxt.
Ett område där byråkrati överges är hälsa. Varför skulle någon rättsinnad intressent inbilla sig att någon särskild vård- och omsorgsplikt skulle tillåtas inkräkta på lönsamheten för just denna affärssektor?
Schwab och Malleret är överlyckliga över att notera att telemedicin kommer att gynnas avsevärt av Covid-nödsituationen: ”Nödvändigheten att ta itu med pandemin med alla tillgängliga medel (plus, under utbrottet, behovet av att skydda vårdpersonal genom att tillåta dem att arbeta på distans) tog bort några av de reglerande och lagstiftningsmässiga hindren relaterade till antagandet av telemedicin”.
Avskaffade regler skapar vinst.
Att avskaffa regler är ett allmänt fenomen under den nya normala globala regimen, som Schwab och Malleret berättar:
”Hittills har regeringar ofta saktat ner takten i antagandet av ny teknik genom långa funderingar om hur det bästa regelverket bör se ut, men som exemplet med telemedicin och drönarleverans nu visar är en dramatisk acceleration framtvingad av nödvändighet möjlig.
Under nedstängningarna inträffade plötsligt en kvasi-global uppmjukning av regleringar som tidigare hade hämmat framsteg inom domäner där tekniken varit tillgänglig i flera år eftersom det inte fanns något bättre eller annat val tillgängligt.
Det som tills nyligen var otänkbart blev plötsligt möjligt… Nya regler kommer att finnas kvar. De tillägger: ”Den nuvarande nödvändigheten att driva fram, oavsett vad, den ”kontaktlösa ekonomin” och tillsynsmyndigheternas efterföljande villighet att påskynda den betyder att det inte finns några spärrar.”
Detta är det språk som kapitalismen använder när den överger sin föreställning om liberal demokrati och går över till ett rakt igenom fascistiskt läge.
Det framgår av Schwab och Mallerets arbete att en fascistisk sammanslagning av stat och näringsliv, till fördel för de senare, underbygger deras stora återställning.
Staternas kassor plundras.
Fenomenala summor pengar har överförts från den offentliga kassan till de utbuktande fickorna på de rikaste 1% sedan början av Covid-krisen: ”I april 2020, precis när pandemin började uppsluka världen, hade regeringar över hela världen tillkännagivit stimuleringsprogram som uppgick till flera biljoner dollar.
De fortsätter: ”COVID-19 har skrivit om många av spelreglerna mellan den offentliga och privata sektorn. … Det välvilliga (eller på annat sätt) större intrånget från regeringar i företagens liv och uppförandet av deras verksamhet kommer att vara beroende av landet och branschen, och tar sig därför många olika skepnader”. ”Åtgärder som skulle ha verkat otänkbara före pandemin kan mycket väl bli standard runt om i världen när regeringar försöker förhindra att den ekonomiska recessionen förvandlas till en katastrofal depression.
”Det kommer i allt högre grad att finnas krav på regeringen att agera som en ”betalare i sista hand” för att förhindra eller hejda strömmen av massuppsägningar och förstörelse av företag som utlösts av pandemin. Alla dessa förändringar förändrar reglerna för det ekonomiska och penningpolitiska spelet”.
Schwab och hans medförfattare välkomnar möjligheten att ökade statliga befogenheter används för att stödja stora företags vinstjakt. De skriver: ”En av de senaste fem århundradenas stora lärdomar i Europa och Amerika är denna: akuta kriser bidrar till att stärka statens makt. Det har alltid varit fallet och det finns ingen anledning till varför det skulle vara annorlunda med covid-19-pandemin.”
Och de tillägger: ”Med blicken mot framtiden kommer regeringar med största sannolikhet, men med olika grader av intensitet, besluta att det är i samhällets bästa intresse att skriva om några av spelreglerna och permanent öka sin roll”.
Tanken på att skriva om spelreglerna påminner återigen väldigt mycket om det fascistiska språket, liksom tanken på att permanent öka statens roll i att hjälpa den privata sektorn.
Det är värt att jämföra Schwabs ståndpunkt i denna fråga med den italienska fascistiska diktatorn Benito Mussolini, som svarade på den ekonomiska krisen 1931 genom att starta ett särskilt krisorgan, L’Istituto mobiliare italiano, för att hjälpa företag.
Han förklarade att detta var ”ett sätt att energiskt driva den italienska ekonomin mot dess korporativa fas, det vill säga ett system som i grunden respekterar privat egendom och initiativ, men knyter dem hårt till staten, som ensam kan skydda, kontrollera och ge näring åt dem.” .
Polisstatsåtgärder i flera länder under pandemin.
Misstankar om den fascistiska karaktären av Schwabs stora återställning bekräftas naturligtvis av de polis-statsåtgärder som har rullats ut över hela världen för att säkerställa efterlevnad av ”nödläge” Covid-åtgärder.
Den rena råa kraften som aldrig ligger långt under det kapitalistiska systemets yta blir allt mer synlig när den går in i dess fascistiska stadium och detta är mycket tydligt i Schwab och Mallerets bok.
Ordet ”styrka” används gång på gång i samband med Covid-19. Ibland är detta i ett affärssammanhang, som med uttalandena om att ”COVID-19 har tvingat alla banker att påskynda en digital transformation som nu är här för att stanna” eller att ”mikroåterställningen kommer att tvinga alla företag i varje bransch att experimentera med nya sätt att göra affärer, arbeta och driva verksamhet”.
Men ibland appliceras det direkt på människor, eller ”konsumenter” som Schwab och hans gelikar föredrar att tänka på oss.
Nedstängningarna skapar ändrade beteenden och ger vinst.
”Under nedstängningarna tvingades många konsumenter som tidigare var ovilliga att förlita sig för mycket på digitala applikationer och tjänster ändra sina vanor nästan över en natt: titta på film online istället för att gå på bio, få mat levererad istället för att gå ut på restauranger, prata med vänner på distans istället för att möta dem på riktigt, prata med kollegor på en skärm istället för att snacka vid kaffemaskinen, träna online istället för att gå till gymmet, och så vidare.
”Många av de tekniska beteenden som vi tvingades anta under införandet kommer genom förtrogenhet att bli mer naturliga. Allt eftersom socialt och fysiskt avstånd kvarstår, kommer vi att förlita oss mer på digitala plattformar för att kommunicera, eller arbeta, eller söka råd eller beställa något, gradvis vinna mark på tidigare invanda vanor”.
Under ett fascistiskt system erbjuds individer inte att välja om de vill följa dess krav eller inte, vilket Schwab och Malleret gör ganska tydligt angående så kallad kontaktspårning: ”Ingen frivillig kontaktspårningsapp kommer att fungera om människor är ovilliga att tillhandahålla sina personuppgifter till den statliga myndighet som övervakar systemet; om någon individ vägrar att ladda ner appen (och därmed undanhålla information om en eventuell infektion, rörelser och kontakter) kommer alla att påverkas negativt”.
Detta, reflekterar de, är en annan stor fördel med Covid-krisen framför den miljömässiga som kan ha använts för att införa deras nya normala: ”Medan för en pandemi kommer en majoritet av medborgarna att tendera att hålla med om nödvändigheten av att införa tvångsåtgärder, de kommer att motstå tvingande policyer i fallet med miljörisker där bevisen kan ifrågasättas”.
Dessa ”tvångsåtgärder”, som vi alla förväntas gå med på, kommer naturligtvis att innebära ofattbara nivåer av fascistisk övervakning av våra liv, särskilt i vår roll som löneslavar.
Schwab och Malleret: ”Företagsrörelsen kommer att gå mot större övervakning; på gott och ont, företag kommer att titta på och ibland registrera vad deras arbetsstyrka gör. Trenden kan ta många olika former, från att mäta kroppstemperaturer med värmekameror till att via en app övervaka hur anställda följer social distansering”.
Tvångsåtgärder av ett eller annat slag kommer sannolikt också att användas för att tvinga människor att ta de Covid-vacciner som för närvarande står på rad.
Vi behöver inte acceptera deras planer.
Bara för att Hitler sa, med all makts förtroende, att hans rike skulle bestå i ett årtusende, så betydde det inte att det var så.
Bara för att Klaus Schwab och Thierry Malleret och deras vänner säger att vi nu går in i den fjärde industriella revolutionen och att vår värld kommer att förändras för alltid, betyder det inte att det är så.
Vi behöver inte acceptera deras nya normala.
Vi behöver inte gå med på deras rädsla.
Vi behöver inte ta deras vacciner.
Vi behöver inte låta dem implantera oss med smartphones eller redigera vårt DNA.
Vi behöver inte gå, mulna och undergivna, rakt in i deras transhumanistiska helvete.
Vi kan fördöma deras lögner! Avslöja deras agenda! Avvisa deras berättelse! Avvisa deras giftiga ideologi! Motstå deras fascism!
Klaus Schwab är inte en gud, utan en människa. Bara en äldre man. Och de han arbetar med, den globala kapitalistiska eliten, är få till antalet.
Deras mål är inte målen för den stora majoriteten av mänskligheten. Deras transhumanistiska vision är motbjudande för nästan alla utanför deras lilla krets och de har inte samtycke för den teknokratiska diktatur som de försöker påtvinga oss.
Det är trots allt därför de har varit tvungna att gå så långt för att tvinga på oss det under den falska flaggan att bekämpa ett virus.
De förstod att utan ”nöd”-motiveringen, skulle vi aldrig gå med på deras skeva plan.
De är rädda för vår potentiella makt eftersom de vet att om vi ställer oss upp kommer vi att besegra dem. Vi kan få deras projekt att krascha innan det ens har kommit igång ordentligt.
Vi är människorna, vi är 99%, och tillsammans kan vi ta tillbaka vår frihet från den fascistiska maskinens dödliga käftar!
World economic forum Young global leaders.
Sverige i ett nötskal