Kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg Louise Erixon skrev igår ett Facebookinlägg med anledning av vänstermedias höga tonläge och reaktioner på kommunens beslut om bland annat flaggpolicy.
Erixson skriver:
Under det senaste dygnet har diverse medier, såväl lokalt som på riksnivå, kollektivt förfasats över punkt 83 i Samstyrets handlingsprogram för mandatperioden. I denna står att:
”En ny policy för kommunens flaggning ska beslutas. En revidering av kommunens flaggreglemente avseende kommunens stänger och byggnader ska göras med syfte att återgå till ett mer traditionellt förhållningssätt.”
Det känns ärligt lite frustrerande att media verkar välja ut en punkt från Sölvesborg om dagen att göra halmgubbar av – halmgubbar som blir luftigare och luftigare ju mer visklek som körs när de återkommande väljer att citera varandra istället för att lyfta luren.
Nu framgår överallt att Sölvesborgs kommun minsann inte längre ska hissa prideflaggor på sitt kommunhus (liksom det uppenbart finns andra kommuner som inte gör idag). Detta är förvisso sant eftersom det blir en indirekt konsekvens av införande av ett traditionellt förhållningssätt till flaggning. Det ohederliga i sammanhanget är dock att man, i sin iver att applicera åsikter på Samstyret som överhuvudtaget inte finns och i sin vilja att skapa polarisering i samhället, konsekvent vägrar att delge läsarna att även andra flaggor berörs av beslutet. Det är lätt att se att det inte känns lika roligt för vänstermedia att berätta för läsarna att Sölvesborgs kommun inte längre kommer att hissa exempelvis EU-flaggan, men det är likväl ohederligt.
Syftet med ett mer traditionellt förhållningssätt till flaggning har varken direkt med EU-flaggor, prideflaggor eller andra politiska flaggor att göra. Det handlar om att vi vill ta vårt ansvar som kommun och att flaggor som hissas i vår regi ska kunna representera alla våra invånare, oavsett kön, politisk åskådning, läggning eller ursprung. Flaggning och förhållningssättet kring detta utgörs av en lång tradition som samtida politiker inte bara bör förkasta för att det känns kul och trendigt för stunden. Denna tradition är och har varit viktiga för människor i generationer i vårt land, och det ska politiken ha respekt för.
Bryter man mot dessa traditioner kan problem uppstå och ett färskt sådant exempel kan faktiskt vara prideflaggan vars organisation valt att aktivt ta avstånd från nästan 30 procent av Sölvesborgs kommuns väljare genom att exkludera dess parti på sina evenemang såsom exempelvis partiledardebatter. En kommun som flaggar med denna organisations flagga ställer sig indirekt bakom ett sådant odemokratiskt ställningstagande. Och visst kan man göra det om man vill (vissa kommuner väljer ju att göra det), men då har man också fullständigt urholkat sin moraliska rätt att representera alla kommunens invånare. Ett traditionellt hållningssätt till flaggning som innebär att man hissar den svenska flaggan och kommunens flagga är alltså det enda riktiga om man på riktigt anser att alla alltid ska kunna känna sig representerade.
Det är även viktigt att poängtera att Sölvesborgs kommun verkligen inte är unika i ett sammanhang att inneha en mer traditionell flaggpolicy av detta slag. Faktum är att 33 procent av kommuner med ett ”högerstyre” flaggade med prideflaggan under 2015 enligt en studie. Bland kommuner med blocköverskridande styren flaggade 25 procent och 28 procent av de vänsterstyrda kommunerna gjorde detsamma. Det var alltså fram tills alldeles nyligen inget ovanligt att svenska kommuner inte valde att hissa denna flagga, tvärtom. Det är därför inte heller sannolikt att Sölvesborgs kommun skulle sticka ut som något särskilt undantag idag, fyra år senare. Men den detaljen är väl inte lika spännande att rapportera om, eller hur vänstermedia?
