Vi kommer att lyckas med det omöjliga – om vi inte ändrar strategi

Jan Sandberg: Det är sant att pandemin ökar snabbare i länder som

1) ”togs på sängen”, och drog i nödbromsen för sent. Smittan är då redan vida spridd, men kommer att minska så fort restriktionerna, masstestningarna, smittspårningen och karantänen, bär frukt.

2) är mer tätbefolkade. Smittospridningen är initialt snabbare, fler blir smittade, fler insjuknar och fler dör. Sedan minskar det.

Problemet i Sverige är att vi aldrig drog i nödbromsen. Vi gjorde det aldrig särskilt svårt för viruset. Först så

a) försäkrade vi oss om att importera så mycket virus som möjligt, med turister och resenärer från Kina, Alperna och Iran.

b) sedan avstod vi från att vare sig testa eller isolera dessa.

c) sedan försäkrade vi oss om en landsomfattande spridning i Sverige. Jo, vi är ett glest befolkat land, 1/17-del av Belgien. Men vi gjorde det möjligt för folk att resa till de mest avlägsna delarna av vårt vackra land.

Till ”Afterski” i Sälen, Åre och Hemavan. Till våra mysiga sommarstugor i Visby, Falsterbo, Orust och Pajala. Vi tilläts att fira påsk med våra familjer i Överkalix, Bromölla och Östersund. Och spreds. Symptomfritt.

d) Vi garanterade även att äldreomsorgen skulle få en maximal dos av viruset, genom att förvägra omsorgspersonalen tillräcklig skyddsutrustning.

Samma omsorgspersonal som helt riktigt hade samma rättigheter som alla andra att gå på gymmet och stånka, gå och mingla på krogen, åka på skidsemester till Alperna och sitta och shotta i ”Afterskin” in Sälen. Som sedan spred. Symptomfritt.

e) Vi informerade befolkningen att symptomfri eller luftburen smitta är obefintlig eller ovidkommande, och att ansiktsskydd är onödigt eller rent av ”farligt” = symptomfri spridning.

Därefter, låt oss alla klämma ihop oss i tunnelbanan, eller i SL-bussar, och ”voíla”, trerättersmiddagen är serverad.

Åt SARS-CoV-2.

Kombinerat med det faktum att Sverige avvecklade sin tidigare furstliga katastrofberedskap under 1990-talet (såsom förråd av skyddsutrustning och sjukvårdsmaterial, respiratorer och fältsjukhus) samt underlät att utveckla en sjukvårdsberedskap dimensionerad att kunna möta en nationell krissituation (sjukhusbäddar/capita är 1/5 jämfört med Italien och Spanien), så blir det riktigt allvarligt.

Detta tvingar våra äldre att dö i sina sängar inom äldreomsorgen, utan livsuppehållande och kurativ vård, som syrgas och näringsdropp, där de kvävs och drunknar i sitt eget slem. I helt otänkbara plågor, det vidrigaste sättet att dö på.

Vi lyckades faktiskt maximera dödligheten, trots vårt glest befolkade land.

Min prognos är därför, sorgligt nog, att Sverige (347.4 döda/miljon), idag nr 6 på ”Dödligaste ländernas” lista och snabbt närmande sig Frankrike på nr. 5 (420.1), kommer att lyckas med det omöjliga:

Världens högsta dödstal/capita, trots våra glesa befolkningstäthet, trots att vi är ett rikt välfärdsland, trots avancerad intensivsjukvård och trots en generellt god hälsostatus i befolkningen.

Om. Vi. Inte. Ändrar. Strategi.

Jan Sandberg är samhällsdebattör. Du hittar hans Facebookprofil här.

Tidigare artiklar av Jan Sandberg i ämnet:

De som för argumentet att ”lockdown gör ingen skillnad” missar en viktig poäng. Det finns tre scenarion, inte två.

Vad händer om bilden krackelerar? Vad har vi då kvar? Därför måste vi manipulera. Propagera. Vinkla. Jaga de individer som ”hotar” samhället.

Dör folk i covid-19 utan vård för att myndigheterna ska kunna säga att ”vi lyckades hålla intagskurvan för intensivvård under kapacitetstaket”?